Vi som avbrutit 2013

Smärtan var hanterbar tyckte jag. Och det där 1,5 dygnet på sjukhuset ser jag tillbaka på som väldigt fina trots allt. Det var vår sista riktiga tid med henne, även om jag höll henne under avskedsandakten, och min man och jag fanns verkligen där för varandra. För mig startade det riktigt jävliga när vi skulle åka ifrån sjukhuset och fortsätta leva utan henne.

Men det gick också, vi var sjukskrivna i två veckor båda två och var mycket ute i naturen alla tre. Men ibland tog min familj hand om dottern så att vi bara kunde gråta och trösta varandra utan att behöva vara stark för hennes skull. Och min mans familj fyllde vår frys med mat. Allt det hjälpte oss väldigt mycket.

Jag är också otroligt beroende av att äta och kände mig först väldigt uttorkad, fick bara fukta mun och läppar med lite vatten ibland. Fick även feber så det förstärkte nog längtan efter att få dricka. Men sent på eftermiddagen fick jag dropp och då blev allt bättre.

Att svara på dina frågor blir en bearbetning för mig så på så sätt hjälper det även mig. I torsdags var det ett halvår sedan hon föddes och allt är lättare nu men sorgen finns där ändå.

Nu ska jag in och få de första tabletterna. Fy vad hemskt det är. ..

Vad jobbigt Malin, jag känner verkligen med dig. Hoppas du fick prata igenom allt ordentligt idag när du tog tabletterna. 

Jag avbröt för drygt tre månader sen pga av att vår lilla son hade en neuromuskulär sjukdom som gjorde att han fick allvarliga missbildningar. Det är det tuffaste och jobbigaste jag gjort i livet, han var ju så väldigt efterlängtad, mitt första barn. Men jag försöker se något fint i det.

Det där med att äta är olika på olika ställen. Jag var på Huddinge, och där fick man både äta och dricka fram tills barnet föddes. Sedan var det meningen att man skulle fasta tills de sett att moderkakan kom ut som den skulle, men det glömde de med mig. Men jag behövde som tur var inte skrapas, så det smorde inget.

Jag har inget att jämföra med, eftersom det var min första förlossning, men för mig gjorde det väldigt ont. Visst fick jag morfin, men det hjälpte inte. Fick till slut livmoderhalsbedövning, som verkligen hjälpte. Så så på dig om du har ont!

Vi satt rätt länge och höll och pratade med vår son efteråt. Men jag önskar att någon hade sagt att det var OK, för vi kände oss verkligen stressade, helt i onödan. Det jag ångrar mest är att vi inte tog några egna kort, eller hand+fotavtryck. Det hade betytt mycket nu. Hade velat ha ett kort på hans små små händer på min hand, till exempel. Så fundera på det! De få minnen vi har kvar betyder jättemycket nu.

Jag var sjukskriven på heltid nästan två månader, sedan hade jag semester. Och nu jobbar jag halvtid. Det är mycket längre tid än jag hade trott innan.Men jag har bara mött förståelse kring det, både i vården och på jobbet, hittills iaf. 

Man kan försöka bli gravid igen när man slutat blöda, det kan ta från ett par veckor till många veckor, men de brukar rekommendera att man har åtminstone en mens emellan. Sen beror det väl på hur man känner också. Vi försöker men har inte lyckats än, vilket blir jobbigt det med.

Igår kl 7.30 var vi på sjukhuset. Eftersom jag inte ätit på 1,5 dygn pga illamående fick jag dropp och en tablett mot illamåendet. Det är jag tacksam för. Jag tog på de fina sjukhuskläderna och sedan fick jag de 4 första vagiatorerna som skulle starta allt. Efter 15 min började sammandragningar och jag tog lite smärtstillande tabletter.

Kl 10.30 kom kuratorn och hälsade på. Hon pratade en halvtimme. Det var väldigt skönt tycker jag.

Vid 11.30 började det göra ont ordentligt och jag fick en tablett morfin. Strax därefter fick jag två nya vvagiatorer som skjutsade på värkarna än mer. Nu kände jag en väldig press nedåt och det gjorde väldigt ont. Fick smärtlindring direkt i blodet. Blev lite borta av den. Tog bort värksmärtan helt men inte den enorma pressen nedåt. Efter 15 min då jag tjutit så skulle de lägga nnågon blockad. Väl inrullad i det rummet kommer det en annan barnmorska som undrar vad som händer om jag tryckte.

Två tryck och lilla Sofia var ute. Så jag slapp sprutan. Ett tryck till och moderkakan kom. Är lite sur att min barnmorska inte hade koll på att det var klart för att få ut barnet så hade nog ont en stund i onödan.

Sofia levde inte när hon kom ut. Vi vilade i 20 min och sedan kom de in med henne på vårt rum. Vi hade köpt en fin filt att vira in henne i. Även ett gosedjur.

Nu kom sorgen för min man. Det jag hade förstått länge blev nu klart för honom.

Vi hade henne till och från hela eftermiddagen. Alla var väldigt lyhörda för våra önskemål. Vi tog bilder och avtryck av händer och fötter.

När vi skulle åka hem öppnade barnmorskan fönstret så Sofia kunde flyga ut.

Idag en dag efter känns det så otroligt tomt. Jag vill tillbaka till igår och vara med henne på sjukhuset.

Så sorgligt Malin. Hoppas att ni kan finna stöd i varandra och i alla fall för mig var de första dagarna värst. Då längtade jag också bara tillbaka till den tiden på sjukhuset och att få hålla henne. Jag klarade nästan inte av tanken på att inte få ha henne hos mig mer även om jag skulle få hålla henne under avskedsandakten.

Jag glömde skriva att vår flicka fick välja ett gossedjur till lillflickan och ett likadant till sig själv. Det gosedjuret sover hon med varje natt och är jätteviktigt för henne.

Det blir lättare

Tack till er för era stöd och era berättelser. De hjälper mig verkligen att bearbeta detta hemska som hänt.

Skönt att höra att det blir lättare!

Bra idé med gosedjur. Det ska jag ordna.

Någon mer som fått antydan till mjölkstockning efter avbrytandet? Har inte feber men är jättesvullna och de är så varma. Har ni fått tabletter eller det skulle gå över av sig själv?

Jag fick tabletter efter min "förlossning" för att stoppa ev. Mjölk att bildas.

Jag läste ditt inlägg och är jätte ledsen för er skull och vet tyvärr vad du går igenom. Jag har gått igenom det två gånger på ett år och kan bara säga att det blir lättare men kommer ta tid. Prata massor med varandra och låt sorgen ta den tid den tar. Vi har tända ljus och tänker varje dag på våra ängelflickor. Det får bli ett fint minne istället och vi brukar tänka på deras små egenheter trots att de var så små. Söta läppar, små fina händer osv.

Kram på dej.

Tack Charlie40. Vad o obeskrivligt sorgligt att gå igenom det två gånger.

Jag har en undran till kom jag på. Jag har fått tid för återbesök till ansvarig läkare på obstetriska mottagningen osäker stavning. . Vad gör jag på det besöket? Har mitt i allt glömt att fråga detta? Är en knapp månad efter avbrytandet.

Vi fick återbesök för att se att allt såg bra ut och ställa frågor. Jag blödde 6 veckor efteråt och tyckte det var jobbigt men tydligen hade mensen kommit mitt i alltihop så jag kunde inte riktigt skilja det åt. Nu försöker vi en tredje och sista gång och har ÄL i helgen. Det kommer bli jobbiga 12 veckor innan moderkaksprovet är gjort och vi fått svar. Så känslorna är i vallning inför en ev. Graviditet.