Vi som avbrutit 2013

Jag håller alla tummar och tår för att det ska gå bra denna gång för er.

Läkaren ringde idag då hon glömt sjukskrivningen. Jag passade då på att fråga vad återbesöket hade för syfte. Det var som du skrev att diskutera allt med lite perspektiv. Även att diskutera en eventuell ny graviditet. Det känns bra tycker jag.

Hur går allt för er nu så här några dagar efteråt Malin?

I onsdags kändes allt nattsvart. Efter det känns det samma alla dagar. Det är så tomt. Känns eländigt att inte ha bebis i magen längre. Det finns dock ljusare stunder också. Har jobbigt med att läcka mjölk. Lindar dem hårt. Tydligen kan de pillren som man får för att stoppa produktionen ha effekt att man kan må ännu sämre psykiskt. Så de vill helst inte ge dem.

Det var en jättefin ceremoni i torsdags. Syskonen fick vars ett gosedjur samma som lillasyster fick. Det var en super idé. De släpper dem inte ur sikte nu. Stora tjejen på 7 år grät igenom hela ceremonin och en timme efter oavbrutet. Vi pratar mycket om det som hänt.

Längtar också efter att sluta blöda. Tänker börja ny bebisverkstad på direkten så jag får mitt tredje jordbarn. Hoppas det kan hjälpa till att bearbeta sorgen efter Sofia som vi namngivit henne till.

Tack för att du frågar. Denna tråd har varit och är ett fantastiskt stöd.

Jag har väldigt ont i Länd ryggen efter i tisdags och även ont som ett tryck mot tarmen kanske det kan beskrivas som och även sittbenen. Jag har suttit på en kontorsstol nu i 3 timmar och det blev verkligen värre av det. Har åkt hem och vilat då jag ju är sjukskriven denna vecka också. Men är det någon av er som känner igen detta? Undrar om jag ska vila det bra eller träna bort?

Hur är det med er andra? Hur mår du minlillagroda i din graviditet?

Jag mår bra, är väldigt pigg, men verkar bli deltidssjukskriven för foglossning snart. Fick dock åka in förra fredagen pga misstänkt vattenavgång och då gick det såklart inte att stoppa tankarna helt. Men på plats trodde de att det istället var en vaginal infektion som gjorde att jag blev aldelens blöt genom tre lager kläder. Det fortsatte även under pencelinkuren så fick åka in igen i tisdags men nu är de säkra på infektion.

Vet inte om jag kommer vara helt lugn innan han föds efter det vi har varit med om.

Jag kommer inte ihåg att jag hade ont på det sättet som du beskriver.

Jag förstår att du måste varit jätterolig. En graviditet efter en sådan här händelse måste vara jättetuff.

Jag blev inlagd på sjukhus igår för rester kvar av moderkaka och början till infektion. Fick cytotec igen 8 tabletter totalt. Utan att känna några sammandragningar. ... Men det hade kommit ut tillräckligt imorse så slipper skrapning. Skönt... Så nu blir det hemgång!

Hej!

Tråkigt nog går jag nu med i er lilla grupp. Hoppas det är ok.

Jag ligger på sjukhuset, igår födde jag vår lilla lilla pojke. Han hade ett kromosomfel och efter nästan 3 veckors väntan på provresultat valde vi att avsluta gradiviteten. På något sätt det lättaste och hemskaste beslut jag tagit i mitt liv. Lätt för att jag vet att det är bäst för mig och min man, vår dotter och denna lilla parvel. Hemskt för att det var en mkt efterlängtad lillebror.

Jag hann gå så långt som till vecka 18 så fick föda fram lillen. Var bättre än förväntat. Dock tog det 15 timmar för förlossningen att komma igång. Jag låg med starka typ menskramprr i 8 timmar innan det började. Fick morfin när värkarna började så smärtan var ok. Inte lika illa som att föda ett fullgånget barn (det gjorde jag utan smärtlindring). Men det är inte skönt... Krystade försiktigt försiktigt på slutet så kom han. Jag var noga med att inte titta då, ville inte se allt blodigt...

Efter ett tag kom dom in med den lille så vi fick titta. Det var väldigt jobbigt för min man, han ville helst inte se men gjorde det för min skull. Så vi hade honom bara en kort stund. Jag var faktiskt förvånad över att det var så mkt "foster", jag hade förväntar mig att han skulle vara mer lik en bebis. Armar och ben var så smala så smala. Hade med ett litet gosedjur men min man orkade inte riktigt så den ligger kvar i min väska. Det får lov att vara ok, det med.

Just nu känner jag mig helt ok. Både i kroppen och i själen. Mannen är och hämtar vår dotter. Som jag längtar efter henne!!! Märkligt detta, jag hade trott att jag skulle vara ett vrak. Men jag känner mig förvånansvärt lugn och lite lättad att det är över.

Malin: Syntes det inte på moderkakan att den inte kom ut hel? Men skönt att det gick utan skrapning och jag antar att det var från det som smärtan kom. Så nu kanske du mår bättre i kroppen.

Smultroon: Det finns ju inget rätt eller fel, ingen manual hur man ska känna efter en sådan här sak. Se bra att ni mår ganska hyfsat efter allt.

De trodde moderkakan var hel. Men de säger att det är svårare att se nu än när fullgånget. Jag mår Mkt bättre nu fysiskt iaf. Psykiskt går det i vågor hela tiden.

Smultron. Jag beklagar det som hänt er. Det är det jobbigaste jag varit med om. Ändå blir jag förvånad över alla bra stunder det finns även nu efteråt. Jag mår oftare bra än dåligt. Kan tom få dåligt samvete för det. Räkna dock med att känslorna går i vågor. Jobbigare dagar har kommit än direkt efter. Det är för mig dock skönt att ha denna grupp som stöd. Jag har också valt att ha kvar min kontakt med kuratorn.

Charlie40 får jag vara nyfiken och fråga om du vet om det tog sig då du hade ägglossning? Eller det är för tidigt att veta än?