ledsen71 skrev 2014-11-09 18:43:40 följande:
Hej,
det känns skönt att på något sätt att inte känna oss ensamma. Vi tog beslutet att göra bort, pga att vi inte visste hur gravt handlikappad vår lilla dotter skulle bli. Det var avgörande, dock har det gjort ont...det har bara gått ett par dagar, men vi gråter och gråter. Vi har redan 3 killar och skulle försöka få en dotter, sista chansen. Folk kritiserar men när det gäller down syndromet så kan barnet var lindrigt handikappad eller gravt handlikappad, problemet är att man inte får några garantier, därför tog vi beslutet att avbryta graviditeten, sedan tänkte vi att någon dag kommer vi att dö, vem kommer att ta hand om vår dotter om hon är gravt handikappad, eller lider av autism som många med downs syndromet gör, skall ansvaret föras över till våra äldsta barn? Fortfarande vet vi inte om vi gjorde rätt eller fel. Det gör så ont..även om Kuratorn antydde att vi tog ett korrekt beslut som tänkte på våra äldre barn, dock är hela situtationen svårt att mäkta med. Vi ville träffa vår lilla dotter för att kunna ta farväl. Vi ångrar inte detta beslut..hon kommer att kremeras enskilt. Vi kommer att veta vart hon ligger så att vi kan gå och sörja...Varken jag eller min sambo kan jobba ordentligt, vi gråter och gråter...Min sambo vill försöka igen, själv vet jag inte...vi tar en dag i taget...dock känns det lite bättre att veta att vi inte är ensamma om detta.
Kram!
Stor kram till er <3 vi tog samma beslut i juni och det gör ont ont ont. Vi fick även göra ett avbrytande pga Trisomi 13 i nov förra året men eftersom den sjukdomen kan man leva endast ngn månad om man ens överlever innan födseln. Där fanns inga val men med Downs kan man leva och det gör att valet blir jobbigare. Ni gjorde rätt i hjärtat och det är så ni måste tänka. Det gör ont och kommer att göra ont länge men det blir bättre, det måste få ta sin tid. Prata mycket och kramas!
Vi tänker på våra änglaflickor jämt!
Kram
