Tänkte starta den här tråden för oss som kämpat på ett tag med ivf men inte lyckats få det där plusset än men nu ska vi lyckas! Själv har jag 8 embryoåterföranden bakom mig varav ett missfall men vägrar ge upp kampen än. Jag och min man klassas som oförklarligt barnlösa och dom hittar ingen anledning till att vi inte får barn. Nu i januari ska vi påbörja vårt tredje försök och jag hoppas vi blir några som kan följas åt nu under våren.
Stort grattis babylove och mocha! Äntligen er tur! Allt kämpande lönar sig till slut!
Visst är det fantastiskt med ultraljud!!! Man blir såååå fascinerad!
Själv har jag inte långt kvar nu... bf 28 okt och det är lite nervöst och läskigt eftersom det känns så stort med en förlossning och allt nytt efteråt. Det är ju något man aldrig varit med om.
Önskar mig en så lindrig och bra förlossning som möjligt när vi äntligen ska få träffa vår efterlängtade och redan djupt älskade guldklimp!
Mocha : betalade 600kr. Lite trist men värt det 
Åh stort lycka till snobben! Oj vad tiden går fort! Spännande
Bara i v 10 men åh vad tiden går långsamt!!!
Så svårt dölja magen redan svullnad mest men vill inte visa upp den så tidigt.
Hur går det för er och hur mår ni? Så glad för er skull!
Själv börjar jag få problem med att inte kunna stänga jackan nu när det blir kallare men snart är väl det problemet ur världen 
Ska på ett tillväxtultraljud på måndag för att se att plutten växer som han ska, ska bli så kul att få se honom, lika fascinerande varje gång!
Så spännande snobben. Långt du kommit!
Tycker tiden går så långsamt nu. V11.
Vi har varit på inskrivning och träffat barnmorskan. Kändes så där med barnmorskan. Tänker ge henne en till chans eftersom det bara var ett möte. Men hon kändes oengagerad på nåt sätt. Tråkigt när det är första och man har haft sån svår kamp att bli gravid. Lite ångest över detta. Brukar inte vara kinkig med folk. Hur hade ni gjort?
Kanske inte så många gånger man träffar henne. Kanske skall stå ut?
Kram
Får väl se helt enkelt på måndag. Risken finns ju man får någon annan som är virrig som din var.
Är så kluven. Känner mig mest emot kub. Mycket pga att vi kämpat så otroligt för att bli gravida. Första testet får man bara en riskfaktor - rädd för att det komma göra mig nervig och ge mig stress. Sen går man vidare ev då tills nästa test vilket finnas en liten risk för missfall! Det testet klarar jag absolut inte att ta pga allt man varit med om och för jag haft missfall . Livrädd. Vågar inte även om det e jätte lite risk. Jätte svårt om vad som är rätt. Jag har alltid känt att jag aldrig skulle kunna göra abort väldigt starkt.
Svårt svårt som sagt.
När vi gjorde kub så fick ju jag ta ett blodprov och sen några dar senare gjordes ultraljudet och vi valde främst att göra det bara för att få det där ultraljudet och försäkra oss om att han levde och såg ut att må bra.
mycket pg min noja efter tidigare missfall (ville inte få chocken först vid RUL i v.18 att nånting var galet)
Dessutom är det frivilligt att gå vidare med fostervattenprov vid hög risk men vi kände att om det skulle visat sig vara hög risk så hade vi inte valt fostervattenprov eller en abort utan mest att vi skulle vi vara mentalt förberedda för det och att man hinner förbereda sig på att han inte kommer vara som de flesta andra barn.
Får väl se helt enkelt på måndag. Risken finns ju man får någon annan som är virrig som din var.
Är så kluven. Känner mig mest emot kub. Mycket pga att vi kämpat så otroligt för att bli gravida. Första testet får man bara en riskfaktor - rädd för att det komma göra mig nervig och ge mig stress. Sen går man vidare ev då tills nästa test vilket finnas en liten risk för missfall! Det testet klarar jag absolut inte att ta pga allt man varit med om och för jag haft missfall . Livrädd. Vågar inte även om det e jätte lite risk. Jätte svårt om vad som är rätt. Jag har alltid känt att jag aldrig skulle kunna göra abort väldigt starkt.
Svårt svårt som sagt.
Kul med så många gravida:) vi lyckades på första ÄD-försöket å är nu i v 16. Berättade för svärföräldrarna i helgen å 10 min efter vi åkt grattas vi per sms, av sambons moster. Den glada blivande farmordern ville berätta den glada nyheten:) sambons mormor, hon hade svårt att tro på det men efter en stund var hon övertygad om att d var sant. Nu känns d mer verkligt när de närmaste vet, har berättat för mina föräldrar oxå, dock ej på jobbet än. Är i de sk spökveckorna nu, mår bra å känner mig inte särskilt gravid. Nästan 3 v till RUL å länge sedan förra ul. Det var kub i v12. Funderar på att boka ett privat ul, min gyn tar d på högkostnadsskyddet. Skulle kännas bra innan vi berättar på jobb å sånt. Tror inte jag kan dölja d till efter RUL.
Hur går det för dig snobben som måste ha fött den lilla för länge sedan? Och er gravida? Jag är i vecka 35 nu och längtar till förlossningen. Längtar efter den lilla!! Men vi är mitt i renovering, så är stressad :(