Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

Jo min sambo är införstådd i allvaret. Vi har ju nu försökt i 18 månader. Vi lyckades ju i maj men det slutade i missed abortion. Just nu genomgår vi en fertilitetsutredning så förhoppningsvis får vi svar i december om vi behöver hjälp på traven.

MrsLowlife - sänder en massa styrkekramar till dig. Och var inte rädd för att söka hjälp. börja i tid är mitt råd, tror gränsen går vid 12 månader , 6 månader om man är över 35. För såna här utredningar och ev kö till ivf kan ta tid. Och jag känner att jag hellre vill veta om något är fel än att pröva månad efter månad utan resultat.

Jag har tittat lite på inseminering, tänkte söka hjälp om det inte blivit något i vår. Såklart är det inget vi vill men vad ska man göra. Jag har märkt att jag blivit otroligt nere efter detta MF. Förra gången var det mer som ett väghinder som vi var tvungna att passera. Jag hade ju hört att det kan vara ganska vanligt med MF innan andra barnet av något anledning som jag inte vet. Men när nu andra MF kom så tog jag det hårt faktiskt. Jag kan inte se det som en bump i vägen, känns mer som en stop skylt.

Vi flyttade fram vår deadline för att söka hjälp hela tiden. Man vill ju liksom fixa detta själv på egen hand men insåg att för att inte gå under så behövde jag ta tag i det och boka en tid. Vi får se vad utredningen visar och vad som händer efter.

Ja att få två mf måste vara riktigt tufft. Att drabbas av ett är väl rätt vanligt, var det inte var fjäde graviditet som slutade i mf? Men att drabbas av två. Fy, egentligen ska ingen behöva gå igenom det. Det är så tufft både fysiskt och psykiskt. Jag håller tummarna att vi lyckas snart!! Kämpa på!

Hej!

Fick jätteont idag igen och fortsatta bruna flytningar. Brösten är inte alls ömma längre. Varit på akuten. De kunde inte se något foster på VUL men såg en liten prick som kan utvecklas till foster, som kan vara en X graviditet eller så är det så att jag haft ett MF. Så de tog blodprov (hcg) som ska upprepas på måndag. Men verkade som läkaren trodde MA eller X. S inte så skoj just nu!

Kram dalin79!!

Å nej dalin79 :( så tråkigt. Kram till dig.

Men nej...vad tråkigt! Så jobbigt när tiden får utvisa vad det är...att gå mellan hopp och förtvivlan! Sänder styrkekramar till dig!

Kram Dalin79! Det jobbigaste är ju verkligen ovissheten. När man får ett svar så kan man lättare gå vidare. Låt oss veta hur det går! Och kram till alla er andra som försöker också. Jag är 34 och min sambo är 49 och har inga barn sen tidigare, men nu vill han väldigt gärna ha det och skulle bli en underbar pappa. Äl närmar sig här och det blir 6:e försöket.

Åh nej, jag hoppas verkligen att tiden går fort och ni får svar så att ni kan ta det med er i framtiden. Jag vet inte vad jag ska säga. För mig hjälper nästan inget i den stund som ni upplever. Om det visar sig vara negativt så försök fokusera på nästa ÄL än på det som varit. Jag vet att det inte är lätt. Ta hand om dig, hoppas innerligt att de onda försvinner snart.

Tack alla! Jag mår efter omständigheterna ok men visst är det mkt tankar...Vill så gärna kunna ge mina föräldrar ett barnbarn med. De har inga då jag är enda barnet.