Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

I måndags gjorde jag vul och då fanns det två äggblåsor på 14 och 15 mm. Vi fick en ny tid idag för att se att de hade växt tillräckligt.

Det gick bra hos läkaren idag så himla skönt. Jag och mannen sov jättedåligt efter mötet i måndags vi var så oroliga att äggblåsorna skulle sluta växa eftersom det växt så långsamt denna månad. Men fick veta att båda växt till 18 mm och att det blir insemination på lördag. Så nu känns det som det finns lite större chans till ett plus. Vad konstig kroppen är, denna månad har jag inte känt av några biverkningar och bara lite stick i äggstocken och så blev det två äggblåsor istället för en. De andra månaderna har jag mått sämre och haft mer ont i äggstocken. Det jobbiga blir att testdagens blir juldagen istället för dagen innan julafton. Får se hur det blir med testandet, vågar inte tänka på det nu när jag känner mig positiv :)

Vad skönt att det gick så bra! Nu satsar vi på tredje gången gillt!

Anledningen att de vill att vi ska vänta två år är dels att de inte hittat några "fel" på oss, och dels att jag "bara" är 35 år. Men jag känner att det börjar bli väldigt påfrestande nu, så vid den första eventuella mensen i januari ringer jag och bokar in oss, sedan är det 2 månaders väntetid till ivf här så det känns ändå hyfsat nära... Men ändå för långt bort såklart!

Nä, jag ska inte glömma er!  Vi får se till att skriva i tråden så den ligger i topp i listan så den inte halkar efter!

Ja, när får man gravsymtom egentligen? Har aldrig varit gravid så jag har ingen aning haha men än är jag bara lite öm i bröstvårtorna, tänker att det är det från progesteronet. Brukar ju få ömma bröstvårtor efter äl. Fast sen är det här bara andra ruvardagen också så det är tidigt

Jag tycker det låter bra att ni ringer och bokar tid för er. Ni kan ju inte vänta hur länge som helst

Okej då förstår jag. Det är jag orolig för om vi inte lyckas nu att vi ska behöva vänta ytterligare 1 år eftersom vi lyckades senast för ett år sedan. Men hoppas att vi ska lyckas denna gång.

Ja ni har väntat tillräckligt nu. Bra att du ska ringa i januari.

Tack så mycket! Ja det blir imorgon, nu blir jag lite nervöst. Jag blir orolig för att det skulle kunna hända nåt med provet och att det inte blir insemination. Mannen ska vara där kl 9 men eftersom det är helg så har jag inte fått någon tid än han får en tid av labbet när han har varit där. Förra gången blev det kl 14.00 så det blir några nervösa timmar. Så skönt när allt är klart då brukar jag behöva sova några timmar.

Spännande med ruvningen. Du får uppdatera hur det går och vilka symtom ;)

Jag tror det är vanligt att man får de första gravsymtomen typ vid beräknad bim ungefär? Kan ju säkert vara tidigare eller senare också. Hur gör man med ägget som sparades förresten? Är det till för att användas om det behövs ett till försök, eller till ett eventuellt syskon senare kanske?

Här är det bim typ imorgon, känner mig inte ett dugg gravid, usch jag kan knappt vänta till januari, så påfrestande detta! Det är verkligen en emotionell resa man går igenom alltså, tur att det finns några som vet hur det känns <3

Ni borde väl slippa vänta längre om ni nu kört denna makeinsemination, borde vara naturligt att gå direkt över på ivf om det skulle behövas, nu när ni är inne i svängen liksom? Förstår det är många orosmoment, men nu jäklar ska det ta sig!! Hur gick det idag?