• Amanda84

    Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

    Nu är jag säkert lite "yrkesskadad" eftersom jag arbetar inom barnomsorgen. Jag väntar mitt fösta barn och har alltså bara erfarenhet av de barn som jag har på jobbet, vilket gör att jag ännu självklart inte kan veta exakt hur det är att vara förälder.

    Jag läste en annan tråd här på familjeliv som handlade om utevistelse. Oavsett om man tycker om att vara inne eller ute så reagerade jag på hur många som faktiskt uttryckte att de "står och tittar" på sina barn när de leker. Gör verkligen så många föräldrar det? Står ni bara och tittar? Sitter ni inte själva i sandlådan, aktivt leker affär och laga mat tillsammans med barnen, klättrar tillsammans med barnen i klätterställningen, leker riddare i buskarna etc?

    Och ni som står och tittar, varför gör ni det? För egen del tycker jag att det verkar vara väldigt tråkigt. Jag har genom åren haft kollegor som bara har "stått och tittat" på gården och jag har alltid förknippat detta med att de antingen är vikarier som egentligen inte vill arbeta inom förskolan eller börjar närma sig pensionsåldern och därför inte orkar. Däremot så trodde jag naivt nog inte att föräldrar bara står och tittar när deras barn leker.

  • Svar på tråden Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?
  • mina1

    Jag som är både mamma och pedagog leker inte heller i onödan. Barn som inte kan leka stimulerar jag naturligtvis och hjälper dem att lära. Men att sitta med ett barn i sandlådan som utan problem sysselsätter sig själv känns kul ibland men oftast inte :)

    Viktigt att se att vi alla är olika som personer. Både i familjerna och på jobbet på förskolan. På förskolan finns jag där för barnen, om och när de behöver stöd. Men barn med en normalt fungerande utveckling sköter sin egen lek och bjuder in till lek när det själv vill och behöver.

  • eval

    Jag leker med barnen om de vill. De leker hellre med varandra eller med kompisar. Ettåringen leker gärna med mig, men lika gärna själv eller med syskonen. På jobbet leker jag om jag kan - att leka helhjärtat med ett eller ett par barn kommer inte på fråga, eftersom jag då endast med lite tur lyckad ha uppsikt över resten av barnen. Beror helt på vilken gruppsammansättnibg det är och vart vi är. Någonting leker jag med varje barn varje dag, men inte från 6.40-17.45...

  • eval

    Haha, alltså, 6.30-17.45 är min arbetstid, menar att jag inte ägnar hela den tiden åt tebjudningnar, kull, bilrace och sandkakor :)

  • Amanda84
    eval skrev 2014-03-15 12:04:14 följande:
    Haha, alltså, 6.30-17.45 är min arbetstid, menar att jag inte ägnar hela den tiden åt tebjudningnar, kull, bilrace och sandkakor :)
    eval skrev 2014-03-15 12:02:40 följande:
    Jag leker med barnen om de vill. De leker hellre med varandra eller med kompisar. Ettåringen leker gärna med mig, men lika gärna själv eller med syskonen. På jobbet leker jag om jag kan - att leka helhjärtat med ett eller ett par barn kommer inte på fråga, eftersom jag då endast med lite tur lyckad ha uppsikt över resten av barnen. Beror helt på vilken gruppsammansättnibg det är och vart vi är. Någonting leker jag med varje barn varje dag, men inte från 6.40-17.45...
    För att förtydliga så kan jag ju givetvis inte leka exakt hela tiden mellan 6.30 och 17.45. Det hade jag inte haft tid med även om det hade varit roligt. :) Däremot är det ju ingen konst att få halva barngruppen, d.v.s. omkring tio barn att vara med på en lek. Det är ju bara att sätta sig i sandlådan och börja bygga en stad/vägar/landskap/figurer så är ju snart, utan att man ens behöver säga något, halva barngruppen där och vill vara med och hjälpa till. Om endast 1-2 barn vill vara med så får jag nog som pedagog fundera på hur jag leker.  Jag tror nog att mina två andra kolleger ha r möjlighet att hålla uppsikt över resterande 10-tolv barn under den fria leken medan jag sitter och leker med övriga, så det är ju inte så att jag lämnar hälften av barnen vind för våg.

  • Natulcien

    Det beror ju helt på vad vi gör.
    Vi är ofta ute i skogen och går, och då deltar jag ju hela tiden i vad vi gör (promenerar/springer/hoppar/klättrar). Men gungar vi så måste jag ju stå och ge fart eftersom sonen inte klarar det själv än. Sandlådan tycker jag är trist, så där får han leka själv. Klätterställningar och rutschkanor är inte heller något jag ägnar mig åt...

    Men man måste ju ge utrymme för barnet att leka själv också, och inte alltid lägga sig i. Sonen kan berätta långa historier om vad han gör medan han leker i sandlådan.

    Inomhus leker jag gärna tillsammans med honom när det handlar om smålego, pussel eller lera. Men rita och leka med tågbanan eller bilarna gör han oftast själv. Rollspelslekar deltar jag i, men mer motvilligt... Flört

    Som sagt, man får göra en avvägning mellan hur mycket man ska leka med sitt barn och att låta barnet få leka och upptäcka själv.

  • eval
    Amanda84 skrev 2014-03-15 12:22:41 följande:
    eval skrev 2014-03-15 12:02:40 följande:
    Jag leker med barnen om de vill. De leker hellre med varandra eller med kompisar. Ettåringen leker gärna med mig, men lika gärna själv eller med syskonen. På jobbet leker jag om jag kan - att leka helhjärtat med ett eller ett par barn kommer inte på fråga, eftersom jag då endast med lite tur lyckad ha uppsikt över resten av barnen. Beror helt på vilken gruppsammansättnibg det är och vart vi är. Någonting leker jag med varje barn varje dag, men inte från 6.40-17.45...
    För att förtydliga så kan jag ju givetvis inte leka exakt hela tiden mellan 6.30 och 17.45. Det hade jag inte haft tid med även om det hade varit roligt. :) Däremot är det ju ingen konst att få halva barngruppen, d.v.s. omkring tio barn att vara med på en lek. Det är ju bara att sätta sig i sandlådan och börja bygga en stad/vägar/landskap/figurer så är ju snart, utan att man ens behöver säga något, halva barngruppen där och vill vara med och hjälpa till. Om endast 1-2 barn vill vara med så får jag nog som pedagog fundera på hur jag leker.  Jag tror nog att mina två andra kolleger ha r möjlighet att hålla uppsikt över resterande 10-tolv barn under den fria leken medan jag sitter och leker med övriga, så det är ju inte så att jag lämnar hälften av barnen vind för våg.

    Två barn är ofta halva min barngrupp, så det är inte så konstigt om jag inte har ett tiotal barn med i leken :)
  • Amanda84
    eval skrev 2014-03-15 13:18:46 följande:

    Två barn är ofta halva min barngrupp, så det är inte så konstigt om jag inte har ett tiotal barn med i leken :)
    Fast nu skrev du att du på jobbet inte kan ha uppsikt över resten av gruppen om du leker helhjärtat med ett eller ett par barn. Det var det jag svarade på,..
  • Dohgon

    Det beror på. Ibland är jag med andra gånger sitter jag hellre och njuter av att se barnen springa runt och ha kul. För tillfället sitter jag mest och tittar pga foglossning.

    Men bara för att jag hellre slappnar av lite under tiden de leker betyder det inte att jag inte gör annat. De är ofta med och lagar mat osv. Och kommer de och ber mig vara med i leken så kommer jag. Men att vara förälder 24 timmar per dygn så är det skönt om de kan leka själva en liten stund ibland :)

  • Dohgon

    Det beror på. Ibland är jag med andra gånger sitter jag hellre och njuter av att se barnen springa runt och ha kul. För tillfället sitter jag mest och tittar pga foglossning.

    Men bara för att jag hellre slappnar av lite under tiden de leker betyder det inte att jag inte gör annat. De är ofta med och lagar mat osv. Och kommer de och ber mig vara med i leken så kommer jag. Men att vara förälder 24 timmar per dygn så är det skönt om de kan leka själva en liten stund ibland :)

  • fluu

    Beror på. Är vi på stora lekplatser med många barn - ja. På lekplatser nära trafik eller där hundar rastas utan koppel(kill!) - ja. Hemmalekplatsen eller på lugna ställen lite i ögonvrån bara. Hon är två år.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
Svar på tråden Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?