Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

Jag är faktiskt helt nöjd om personalen på förskolan låter barnen leka med varann och nöjer sig med att vara vuxna, ordnar upp aktiviteter och håller ordning. Brukar de behöva leka affär?

Jag kan vara rätt barnslig och klättra i en klätterställning och springa runt och jaga barnen på skoj men leker affär det gör jag nog inte. Bara om det skulle vara en matteläxa.

Just på lekplatsen brukar det faktiskt lösa sig själv eftersom jag bara säger att jag är för stor/tung för klätterställning, gungor, rutchkana etc.
Men ibland vill han att jag ska leka i sandlådan, vilket jag tycker är sanslöst tråkigt. Och hur jag väljer att göra handlar lite om dagsformen. Ibland anstränger jag mig och leker med honom där och gräver lite, men andra dagar säger jag bara att "Nej, jag vill inte leka i sandlådan, kan vi inte ta en skogspromenad istället?" eller liknande.

Jag släppte honom fritt och pratade/höll ett nojigt övervakande öga medan han lekte med andra barn. Här, i Schweiz, har man inte alls samma syn på barn som i Sverige utan man släpper dem fritt på lekplatser som innehåller potentiellt långt fler riskmoment än en svensk lekplats. Se en 4,5 åring gå ensam till dagis är inget konstigt och det ses som en chans att lära sig ansvar utan vuxet övervakande. Kulturskillnaden är enorm.

Jo mina barn tycker också om att vara med oss föräldrar men att ALLTID ha med föräldern i leken, då har inte barnet tillräckligt fantasiförmåga.

Jasså? Min dotter har fantastisk fantasi men hon vill nästan alltid att vi sitter bredvid när hon gör något. Behöver inte alltid vara med men hon vill helst inte vara ensam.

När min var vid 3 årsåldern ville han alltid ha med mig i leken, speciellt om det inte fanns många andra barn där samtidigt. Som tur är var hans största intresse sandlådan och där är det ju inte så 'jobbigt' att vara med att leka Men i varje fall var det oftast så att jag var tvungen att vara med i början, sen när han kom in i leken kunde jag få vara fred i ett tag 

Det är en helt annan sak det du beskriver. Då är du ju inte delaktig i leken.

I och för sig inte. Missförstod dig i så fall!

Nä jag är ingen lekmamma, leka får barnen göra själva eller med varandra/kompisar.

Gräva i sandlådan är dödens tråkigt, jag kan hjälpa till att bygga ett sandslott om de ber om hjälp men jag leker inte själv annars.

Jag kan sitta och prata med barnen medan den leker så jag är ju närvarande men nä jag leker inte.

Det jag däremot gör och uppskattar är skogsprommenader, utflykter av alla de slag, kickboard, rullskridskor, fotboll, studsmatta, slalom, skridskor o s v. Där kan jag vara med på barnens aktiviteter för det tycker jag är kul, men man behöver inte tycka allt är roligt och då är det ok att bara vara med och hålla koll också. Barnen lär sig fort när man är att räkna med och när det är bättre att hitta en likasinnad kompis.

Ibland rullar jag i snön och sanden med de, ibland knökar jag in mig i de där "stugorna" och ibland så sitter jag på en bänk och försöker pusta ut den lilla stunden de underhåller sig själva.