Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

En ärlig fråga; är det viktigt att leka med barn? Putta gunga och hjälpa till såklart, men resten? Jag tror inte att mina föräldrar någonsin lekt med mig, och jag kan inte minnas att jag önskat att de skulle leka med mig.

Till viss del beror det nog på hur stor lekplatsen är. Är det en mindre tom lekplats med bara gunga, sandlåda och gunghäst har jag kunnat amma vid ett bord under tiden hon leker. Sover lillasyster har jag puttat gunga och suttit i sandlådan och grävt. Däremot brukar det inte vara så givande då hon hela tiden vill ha de saker jag använder.

På en större lekplats följer jag med med vagnen i släptåg och hjälper till med gunga och cykelkarusell, men övervakar mer var hon är och att hon inte slår sig. Finns det någon att prata med så gör ju det lekplatsbesöket trevligare. Annars handlar det mest om att följa henne i spåren med 5 minuter hit, 5 minuter dit.

Just att man har med sig vagnen hindrar väl spontaniteten en del, för vem vill inte ha koll på sin plånbok och mobil där det är fullt av människor i rörelse? Stora tjejen är 3 så hon kan ju gå numera, men en bebis på 9 månader är ju inte lika smidig utan vagn med 20 minuter till större parken.

Jag gör båda. Men på barnens villkor.

Min tvååring vill tex puzzla hela tiden och att jag ska sitta bredvid men inte får jag vara med och puzzla. För hon kan själv ;) Hon bjuder gärna på låtsas mat och dricka men hon ska servera och jag ska bara äta då och då. Då är det inte så aktiv lek utan ofta medan jag gör annat.

På lekplatsen så gungar jag gungan, gungbrädan osv. Gör kanske någon sandkaka osv. Men ofta vill hon bara springa, hoppa och fram och tillbaka. Hon vill liksom göra allt på samma gång.  

Min 8 åring vill alltid bli sysselsatt och leka med någon. Tröttsamt. Henne måste man säga till att nu får du leka själv en stund på ditt rum och helt plötsligt så flödar fantasin. 

Jag målar, ritar, pysslar, ser på film, läser, går en runda ute där de kan stimma av sig osv.. Jag hatar att leka med bilar, barbie osv. Finns inget tråkigare!!

Tycker att det hänger mycket på ålder och på om man har flera barn, eller om de leker med andra barn.
När de är små, 1-2-år, då är man ju med mer, fast kanske inte bredvid jämnt. Mina har kunnat gräva i sandlådan i timmar, och inte varit jätteintresserade av att jag skulle gräva med dem. Vill de gunga så gör man såklart fart.

Sedan kommer en mellanperiod i treårsåldern då de gärna vill att man ska följa med runt, titta på vad de gör, men kanske inte har börjat leka "lekar" på det sättet ännu. Mina barn vill bara gunga och klättra t ex. Och i den åldern kan de göra fart själv. 

Sedan börjar de alltmer sticka iväg på egna äventyr och vill inte ha mamma springande efter sig. Uteleken är ju den mest fria leken. När vi är inne händer det mer att vi leker, spelar eller pysslar tillsammans. När vi är ute vill de ut och utforska, gärna en bit bort. Då är det praktiskt att sitta på ett och samma ställe (om man har flera barn) eftersom de vill kunna hitta tillbaka till en.

Och ja, när man sitter där så blir det väl telefonen man sitter med, vilket är rätt tråkigt, men de vill liksom inte ha mamma rännande efter sig så man får sysselsätta sig själv så gott det går och ändå finnas där som en trygghet.

Sedan finns det återigen andra platser, som stranden eller skidbacken, där man kanske blir mer involverad, är med och simmar, spelar boll eller hjälper att cykla, flyga drake eller åka skidor. Men just lekplatsen är en sån där plats där åtminstone mina barn gärna springer runt själva, så där ser jag säkert dötrist ut som förälder....=)

Och när det gäller att klättra i klätterställning, nja, där tycker jag nog att de flesta klätterställningar inte riktigt är dimensionerade för att föräldrar ska klättra i dem. Samma sak med gungor - inte tillräckligt breda för mig...