Nu är det äntligen vår tur. Efter flera misslyckade försök på egen hand och konstaterad manlig infertilitet (få och långsamma spermier) väntar vi nu på ivf (mest troligt icsi) till hösten. Finns det fler som också väntar och längtar? Skulle vara skönt att få prata av sig med andra i samma situation.
Har Vårdkansliet stängt? För annars är det dem du kan ringa :)
Vi var på infomöte och hade sån tur att min mens kom bara någon dag efter. Så vi kunde starta direkt :) Allt beror ju på ens cykel.
Kan ju vara så också att de har många som startar i augusti som gått på infosamtal tidigare och de har förtur.
Och japp jag är gravid och på första försöket :) Går in i vecka 7 idag.
Men då räcker det med att ringa Vårdkansliet så ordnar de allt. De vet att väntetiden är längre än 3 månader.
Jag ringde bara KS Huddinge för att kontrollera att de fått remissen och då sa det att de fått in den och att det bara var att ringa Vårdkansliet direkt.
Hej!
Jag hoppar gärna in i tråden. :) Har länge känt att jag vill dela upplevelsen med fler tjejer i samma sits. Även om jag och sambon pratar mycket och om allt, är det omöjligt för honom att förstå hur jag mår och känner. Den här längtan efter barn gör så himla ont i hela kroppen.
Jag slutade med p-piller våren 2012, men vi började inte försöka på riktigt förrän våren 2013. Vi har nu blivit remitterade till RMC i Malmö, för att få hjälp med att bli gravida. Troligtvis med IVF och ICSI, då min sambos spermieprov visat på nedsatt rörlighet. Vi beräknas få en tid inom 3 månader (enligt vårdgarantin). Hoppas såklart på att få komma till innan.
Jag är väldigt hoppfull och förväntansfull, men oron infinner sig då och då. Helt ärligt så går det inte att tänka på så mycket annat än det här just nu, trots att jag jobbar och så så kan jag inte få bort det ur mitt huvud. Tankarna snurrar konstant.
Jag har talat om för min chef hur det ligger till, med tanke på att jag kommer behöva ta ledigt lite då och då under hösten. Skönt att inte behöva dölja något tycker jag.
Jag håller tummarna för oss alla i höst, och det ska verkligen bli roligt att följa er alla under er resa. :)
Kram!
Hej!
Jag hoppar gärna in i tråden. :) Har länge känt att jag vill dela upplevelsen med fler tjejer i samma sits. Även om jag och sambon pratar mycket och om allt, är det omöjligt för honom att förstå hur jag mår och känner. Den här längtan efter barn gör så himla ont i hela kroppen.
Jag slutade med p-piller våren 2012, men vi började inte försöka på riktigt förrän våren 2013. Vi har nu blivit remitterade till RMC i Malmö, för att få hjälp med att bli gravida. Troligtvis med IVF och ICSI, då min sambos spermieprov visat på nedsatt rörlighet. Vi beräknas få en tid inom 3 månader (enligt vårdgarantin). Hoppas såklart på att få komma till innan.
Jag är väldigt hoppfull och förväntansfull, men oron infinner sig då och då. Helt ärligt så går det inte att tänka på så mycket annat än det här just nu, trots att jag jobbar och så så kan jag inte få bort det ur mitt huvud. Tankarna snurrar konstant.
Jag har talat om för min chef hur det ligger till, med tanke på att jag kommer behöva ta ledigt lite då och då under hösten. Skönt att inte behöva dölja något tycker jag.
Jag håller tummarna för oss alla i höst, och det ska verkligen bli roligt att följa er alla under er resa. :)
Kram!
Ni som använder vårdgarantin. Ni behöver inte vänta 3 månader. Det räcker att väntetiden på sjukhuset ni är remitterade till har längre väntetid än 3 månader. Det vet Vårdkansliet. Bara att ringa dit så fort ni kontaktat sjukhuset och fått klartecken på att de registrerat remissen.
Vårdgarantin säger att man ska få vård INOM 90 dagar, Inter efter 90 dagar.
Bara ett tips så ni inte sitter och väntar. För oss tog det 1-1,5 månad från utredning>remiss>vårdgarantin och kallad av kliniken igen där vi var på utredning.
Ni som använder vårdgarantin. Ni behöver inte vänta 3 månader. Det räcker att väntetiden på sjukhuset ni är remitterade till har längre väntetid än 3 månader. Det vet Vårdkansliet. Bara att ringa dit så fort ni kontaktat sjukhuset och fått klartecken på att de registrerat remissen.
Vårdgarantin säger att man ska få vård INOM 90 dagar, Inter efter 90 dagar.
Bara ett tips så ni inte sitter och väntar. För oss tog det 1-1,5 månad från utredning>remiss>vårdgarantin och kallad av kliniken igen där vi var på utredning.
Jag kontaktade kliniken direkt när vår remiss tagits emot, och de sa att jag skulle räkna med 3 månader då de har haft ungefär den väntetiden i det sista... Så jag antar att det inte går att komma till mycket tidigare. :/
Hej alla,
Är i samma situation som er andra, men ändå helt olika omständigheter. Gick på privat f-utredning, de skickade remiss till KS. KS meddelade att väntetiden för dem var 5-6 månader och om jag ville ta del av vårdgarantin skulle jag ringa vårdgarantikansliet. Gjorde detta och fick plats på St Görans, som öppnar åter 4 aug. De sa att jag ska ringa 4 aug och kolla så bollen är i rullning. De sa att det tar sedan 1-3 månader innan man sätter igång försöken. Jag hoppas på det bästa.
Nu till olikheterna:
Jag har valt att försöka skaffa barn med världens schysstaste människa: Min kompis.
Vi bor inte ihop, utan måste ljuga om samboende. Däremot är vi grannar. Känns rent diskriminerande att alla väntas följa samhällsnormen som råder. Som om inte jag och min vän skulle bli utmärkta föräldrar oavsett. Som om vissa konstellationer av föräldrar är lite bättre än andra, snarare än att se att vi är två människor som älskar varandra( måhända inte romantiskt, men som människor) och vill ha barn ihop. Vi har försökt ett år att bli gravida utan resultat. Min egen pappa är sjuk och har max 2 år kvar att leva, och jag vill att mitt barn dka lära känna sin morfar. Har inte tid att dra ut på barnafödande direkt(dessutom 37 år i vinter). Så ser början på min resa med ivf ut. Lite mer komplicerad än normen, men lika viktig ändå, anser jag.
Lycka till allihopa!
Hej!
Jag ska också påbörja ivf till hösten. Någon som vill berätta lite hur det går till med alla hormoner och om det gör ont att bli överstimulerad etc. Erfarenheter mottages med glädje. :)
Lycka till allihopa!
Välkomna alla nya, vad roligt att vi blir fler och fler :) Jag kan inte berätta hur andra kände det men för mig började hormon resan så här:
25/9 - 2013 var vi på inskrivning och fick lite info om hur allt kommer att gå till. Fick öva på att sätta i sprutan i en liten fejkmage i plast som man fäste runt midjan. Var helt snurrig i huvudet när vi kom hem.
29/10 - 2013 började jag med nässprayen Synarela för att stoppa ägglossningen. Biverkningarna gjorde mig till en eldsprutande drake. Jag var såååå förbannad och lättretlig. Hade ont i huvudet och var trött non-stop.
13/11 - 2013 tog jag började jag med Gonal F för att skapa äggen med dosen 150. Det var inte alls läskigt att ta sprutan och det gjorde inte ont. Det finns vissa punkter i magen som är ömma, dvs om man kommer för långt ut mot sidan där huden är tunnare, men man märker snabbt var dom sitter och till slut har man ett litet blåmärke på magen för man siktar på nästan samma ställe hela tiden.
18/11 - 2013 fick jag ta ett blodprov för att kolla värdena, sänktes till 125.
21/11 - 2013 fick jag göra ett ultraljud för att räkna äggen och kolla hur de såg ut.
24/11 - 2013 tog jag Ovitrelle sprutan för att sätta igång ägglossningen.
26/11 - 2013 gjordes äggplocket och maken göra en donation. Vi fick ut 9 ägg varav 2 kasserades direkt och resterande började dom odla på. Jag minns inte exakt när jag började med vaginaltabletterna Lutinus, antingen dagen innan, samma dag eller dagen efter. Meningen med dom är att stimulera livmodern. Det blev några veckor med ett helvetes kladd. Ha alltid trosskydden på, när man minst anar det rinner det till i trosan för kroppen stöter ut det den inte behöver. Det tråkiga är att man kollar trosan femtioelva ggr för man är rädd att det ska vara blod. Jag minns att jag hade väldigt ont i tarmarna men jag vet inte vilket av hormonerna som var boven. Det gick över efter någon vecka. Vissa kan bli helt förstoppade.
29/11 - 201 sattes vårt färska ägg in och 4 överlevde till frysen.
Allt var frid och fröjd tills läkaren konstaterade MA missed abortion 21/1 - 2014.
Sedan dess har vi gjort FET i naturlig cykel helt utan hormoner i april, maj och juni utan att lyckas. Nu väntar vi otåligt på att göra ett försök i september eller oktober med det sista ägget i frysen. Misslyckas vi igen har vi två äggplock kvar och måste börja om från rutan 1 med alla hormoner... När man väl kommer igång går det undan :)
Hoppas min resa kan ge lite vägledning om vad som komma skall :)