Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Jag också även om jag försökte med mental skyddspessimism och intalade mig att det bara berodde på sprutan så gick det nog inte hela vägen till hjärtat. Testgalning som jag är sparade jag testet och ser nu ett svagt svagt streck. Det är ju lååååångt efter den tid man anger i informationen och förmodligen bara ett torkstreck men ändå! Och det var en annan sorts test idag... Kanske är det inte lika känsligt? Försvarstalen radar upp sig och optimisten VILL ändå inte ge upp än.

Åh Lectin, men vi fortsätter hålla tummarna!

Nä nu börjar allt optimisten få svårt att stå emot... Molvärken tillbaka men mer likt vanlig mensvärk och lätt färgade flytningar... I brist på tillräckligt kraftiga svordomar: SUCK!!!!!! :'(

Men än är inte mensen här... ...

...jo det är den nog.

Men Lectin! Så trist! Att det ska vara så svårt

Lectin: <3

Tack tjejer! <3 Jag bryter ihop, moffar godis, stänger ute solen och tittar på vampyrfilm. Imorgon ringer jag kliniken om nytt letrozolrecept.

Det är väl fördelen med skiten: det händer något spännande i tråktiden mellan mens och äl!

Oj vad det händer grejer i tråden under en helg! Grattis Mammave! Och trist för er andra, men det är väl bara att fortsätta antar jag...

Har fortsatt mensvärk och pms-feeling så nu är det bara att hoppas att mensen kommer så tidigt som möjligt men antagligen dröjer det ändå till fredag. Har ingen som helst lust att gå omkring och må skit i fem dagar, suck... Just nu vet i sjutton om det är värt det. Jag har ju pms-medicin men får inte ta den om jag försöker bli gravid. Men det kan ju dröja..!

Grattis till plus och kram till er som det inte går så bra för!
Har läst den här tråden länge och undrar om jag kna få kapa den lite?

Jag har två barn födda 12 och 14 och blir 37 i dec.Har två hundar som börjar bli lite till åren men som är mitt stora intresse och en man som har problem med ptsd och har haft ett skitdåligt år kan man lugnt säga. Psykolog som sjukskrev sig i feb och sedan har han inte fått ngn ny förens nyss som han ska gå till i augusti så han krashade rejält för en månad sedan. INTE lätt för mig. 
MEN jag kan inte släppa tanken på ett barn till. Inte finns det ngn bra plats i huset för detta barn, inte har vi det stabilt och bra, inte är ekonomin bra (katastrof är väl mer rätt ord), jag har sökt skola till hösten (3år) och jag längtar efter att få vara med mina hundar mer och vandra och sådant som jag och dom gillar. Kroppen har äntligen återgått till ngn typ av normalt läge men jag känner ännu av fogarna... Men jag vill ÄNDÅ!!! 

SÅ hur var det för er? Var ni helt säkra på att tre ska det bli, eller hur resonerade ni? Är jag helt av banan som ens tänker på detta? Är det idioti att ens fundra, borde jag släppa det och få styr på livet? 
Tanken är att smabon ska bli frisk på ca 20 v av KBT så det känns ju ljusare för just nu klarar han två barn själv i ca 30 min en bra dag. Han har lagt yngsta tjejen en gång. Och han har liksom både missat deras första år och att han är pappa så här långt...men han är änså positiv och vill ju bli bra och vara en normal pappa<!

Behövde bara fråga och skriva av mig lite till er som kanske kan komma med några bra tankar :) Hoppas det var ok! Lycka till alla!!