Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Tack Shrew och Minxy! Jag kommer nog inte testa imorgon. Glesar ut lite nu eftersom jag fotfarande inte ser något annat än svaga torkstreck. Den här veckan är det galet mycket på jobbet så jag har lite annat att tänka på som distraktion från preggofrustrationen.

Har samma symtom som tidigare.....men efter lite mys i morse med karln, fick jag rosa flytningar......rädd att mensen är på väg.!

Det har inte kommit nått mer sen då...men vill helst inte gå på toa!!!!!!

Urk...nu blev det jobbigt!!!

Micka: kan ju bero på sköra slemhinnor. Så här tidigt bör väl inte mensen komma? Och visst kan man få extra sköra när hormoner ändras vid graviditet? Hoppas det är så.

Lectin: vi håller tummarna stenhårt för att du år en senplussare.

Men torkstreck är ju alltid något, jag hoppas att du får ett tydligt plus snart! :) Jag har också mycket på jobbet och det är faktiskt skönt att lägga tankarna på något annat än att bli gravid under dagarna.

Tack för stöttande ord! Jag var hos barnmorskan idag för att ta cellprov och då pratade vi lite om våra fertilitetsproblem (om man nu kan kalla det så efter två barn). Hon tyckte att vi ska söka hjälp på sjukhuset men jag sade att vi försöker ett tag till på egen hand. Jag sade även att jag skulle söka ett nytt jobb som förmodligen innebär en paus men då sade hon skarpt ifrån och jag är inne på samma spår men jag överväger fortfarande några månaders uppehåll.

Min förhoppning är att jag ska bli intervjuad av en kvinna och om de erbjuder mig jobb funderar jag på att köra med öppna kort redan från start, i samband med att vi skriver avtal (under förutsättning att jag känner fullt förtroende för personen/personerna som jag träffar). Visst borde väl de flesta ha förståelse om man har svårt för att bli gravid och dessutom lätt att få missfall? Då borde det väl finnas en större acceptans om/när man väl lyckas? Eller är jag naiv? Är det bättre att hålla tyst fram tills den dagen jag är gravid? Då har kanske provanställningen gått över till en fast anställning men den skulle även kännas dumt att släppa nyheten när jag precis fått fast anställning.

Jag ska höra med min arbetsgivare om de kan ge mig tjänstledigt i sex månader för då sitter jag i en betydligt säkrare position. Problemet är bara att jag inte vill fråga det förrän jag har ett nytt jobb på gång. Eller borde jag kolla den möjligheten redan nu?

Åh, en del av mig är glad och förväntansfull men så stör den andra delen som mestadels består av ångest.

Det behöver inte betyda något. När jag väntade andra barnet fick jag störtblödningar och här sitter jag nu med en livlig och pratglad 3-åring

Jag skulle nog inte berätta att jag försökte bli gravid. Det har de inget med att göra tycker jag. Det är ju ingen som vet när du lyckas eller att ni ens försöker eller om ni lyckas. Jag tycker det är alldeles för privat, men det är ju min åsikt.

Du har helt rätt, det är en väldigt privat sak. Jag tänkte mest att det kunde vara bra att skapa en förförståelse så de inte blir irriterade om jag blir gravid under början av anställningen.

Jag blev nämligen anställd av ett företag när jag var gravid runt v 20 med andra barnet. Jag berättade det när de ringde och berättade att jag fått jobbet och jag upplevde att de blev lite besvikna eftersom de inte sett det (trots att jag är relativt smal och bar mammakjol under intervjun). Det känns som att jag gör fel om jag planerar att bli gravid under början av anställningen (även om jag väntar tills provanställningen omvandlas till en tillsvidareanställning). Men nu ska ni slippa mitt tjat och min ångest ;) Det var bara skönt att få skriva av sig även om jag inte kommit fram till något vettigt än. Eller jo, jag är säker på att jag ska söka jobbet.

Mammave: Tack för uppmuntran Det behövs.....

Hoppas att det är sköra slemhinnor och inget annat! Men har lite svårt att tänka positivt, man vill ju inte hoppas för mycket om den jädrans mensen kommer...
 
Janna84...jag skulle inte sagt något om det hela....man vet ju aldrig när man blir gravid.......jag har själv börjat nytt jobb....har längtat efter ett till barn i flera år..men väntat för att jag inte varit fast anställd på 100% och att det kommit annat emellan som utbildning och byggt nytt hus! De barnen vi har kom till när jag precis hade fått jobb, men blev av med det då (för att jag var gravid) jag inte var fastanställd....och min sambo pluggade..... jag gör aldrig om det! Var jättejobbigt att söka jobb under slutet av mammaledigheten...oroade mig mest hela tiden!

Lectin: som sagt, jag plussade i vecka  7 vid en av graviditeterna! Håller tummarna!

Micka: jag hade småblödningar av och till under graviditeten med min 2:a, mest i början. Det var skitjobbigt (hade fått ett MF två månader innan, så jag var extra nojig), men det gick hur bra som helst!

Vi tar inte ut några sorger i förskott mina damer - vi lever i nuet :)