Äntligen närmar det sig för RUL! På torsdag är det dags,
och som man har väntat!!
Jag har haft världens jobbigaste spökveckor, och då moderkaka är i framvägg och det är första graviditeten så har jag inte känt sparkar och dylikt än.
Blev alldeles nojig för ca 2 veckor sedan, och gick då till min BM som lyssnade på helt normala hjärt-och fosterljud, så då kunde man hålla sig lugn i ngn vecka till.
Är det bara jag som går omkring och har en liten nervös oro inför ultraljudet?
De flesta bebisar föds ju alldeles friska och utan problem, men tycker bara att det är lite svårt att trycka undan den där oron om att något inte skulle vara som ska...
Nu har jag gjort 4 UL sen innan, och alla har sett normala ut, så förhoppningsvis är ju allt normalt, men jag blir galen på mig själv att man inte kan sluta oroa sig!!
(V 19+0 idag, upp 4.5kg på vågen)
Otroligt nervös. Tar ingenting för givet. Innan förra ultraljudet kom ett förkrossar par ut ur rummet och verkligheten blev väldigt påtaglig. Önskar att min lilla mår bra. Några timmar kvar bara.
Äntligen närmar det sig för RUL! På torsdag är det dags,
och som man har väntat!!
Jag har haft världens jobbigaste spökveckor, och då moderkaka är i framvägg och det är första graviditeten så har jag inte känt sparkar och dylikt än.
Blev alldeles nojig för ca 2 veckor sedan, och gick då till min BM som lyssnade på helt normala hjärt-och fosterljud, så då kunde man hålla sig lugn i ngn vecka till.
Är det bara jag som går omkring och har en liten nervös oro inför ultraljudet?
De flesta bebisar föds ju alldeles friska och utan problem, men tycker bara att det är lite svårt att trycka undan den där oron om att något inte skulle vara som ska...
Nu har jag gjort 4 UL sen innan, och alla har sett normala ut, så förhoppningsvis är ju allt normalt, men jag blir galen på mig själv att man inte kan sluta oroa sig!!
(V 19+0 idag, upp 4.5kg på vågen)