Anonym (Sorgsen) skrev 2014-12-05 15:50:08 följande:
Usch, lider med dig "en till". Det låter som du vill ha det här barnet. Hoppas du fortsätter hos kuratorn även efter ev abort. Annars finns det nog en risk att du blir bitter. Jag har känt alla möjliga konstiga känslor. Nästan som hat mot maken. För honom har det varit så "lätt" och han har inte behövt gå igenom allt det här, allt det fysiska eller psykiska. Dom känslorna har lagt sig nu. Det var jobbigt första veckan efter jag tagit tabletterna, sen lugnade det sig lite. Steget var redan tagit, det var för sent.
Och jag inser att vi har det så bra som vi har det. Att det skulle vara kämpigt med tre små barn som vaknar på nätter, blir sjuka osv.
Känner igen det där med att känna sig gravid. Kände mig väldigt gravid. Precis som du behövde jag äta hela tiden och så var jag svullen både över magen och i brösten. Byxorna spände. Det var så verkligt. Det kändes väldigt tomt när allt det försvann efter aborten.
Nu blev det ju väldigt långdraget för mig. Tog drygt en månad att få aborten avklarad. Idag blev jag tillslut sövd och skrapad. Allt gick bra och nu känns det som om jag är redo att släppa taget om det här och börja gå vidare.
Stor kram till dig!
Jag hade aldrig planerat ett barn i denna situation vi är i nu, men u är vi här. Tankarna om en tredje har funnits för mig, sambon har varit nöjd med det vi har men vi har aldrig sagt bara två barn eller eventuellt tre, vi har liksom båda varit nöjda för stunden.
Har inte gått på något preventivmedel heller sedan barnen så vetskapen har ju funnits med att det kan olyckligtvis bli en geaviditet men som sagt, aldrig mera att jag sätter mig i denna sits. Kuratorn ringde idag och lät förvånad när jag bad om tid för abort på måndag redan. Hon frågade om det verkligen var för min egen skull. Jag orkar inte gå och vänta på att vi kanske ändrar oss, då skulle det redan ha skett. Vi har kalas inbokat två helger i rad nu, barnen är bjudna på kompiskalas och sedan julfirande, så enda rätta är att göra det nu :(
Kommer bli en riktig skitjul! Hoppas dock att aborten går bra så det inte blir alldeles för utdraget. Känner mig hemsk när jag är borta från jobbet :( men kollegorna har tagit det bra. Till råga på allt fick jag veta av min allra bästa barndomsvän igår att hon är gravid i v5, jätteglad för hennes skull absolut, hade ju dock varit roligt om även vi skulle så domarinsats jämngamla. Är i v7 nu.