Ågren inför kommande abort...

Tack för det (usch). Kändes som en knytnäve när jag stod där och grät.

När är det tänkt att du ska gör aborten (M)?

Jag är inte riktigt i samma sits som er, men ändå precis samma. Jag är 27 år och fick mitt första barn för exakt 7 månader sedan idag. Nu är jag oplanerat gravid. Vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra men hur vi än vrider och vänder på det så har vi inte förutsättningarna för ett till barn nu. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skull kunna göra en abort. Allt känns så overkligt och fruktansvärt!!! :'( på tisdag ska jag åka och fastställa graviditeten. Hon jag pratade med i telefon sa bara att jag skulle göra ett vul. Men ni verkar ju ha gjort undersökningar i flera timmar? Det känns jobbigt att jag inte har någon aning om hur det kommer gå till. Styrkekramar till er. Och till mig.....

Vid mitt första besök lämnade jag urin och sen gjordes ett vul för att fastställa graviditeten. Efter det träffade jag en bm som bokade in alla tider.

Så du behöver inte ha bestämt dig då. Du kan avboka tiderna du får.

Förstår att det måste kännas jättejobbigt. En 7 månaders är så liten och kräver så mkt. Samtidigt har man hört om flera som valt att behålla i den sitsen.

I väntrummet mötte jag dock flera mammor med små bebisar som var där för att boka abort.

Stort lycka till! Det här är inget man önskar ngn.

Hur går det för dig nu "svårt beslut"? Jag har börjat blöda som en vanlig mens med ganska ordentlig mensvärk. Ska nog peta i mig några Alvedon för det känns som smärtan ökar. Kanske själva aborten sker nu? Bm sa att det kunde bli så. Men man måste ändå ta de andra tabletterna.

Idag har jag haft som vid vanlig mens, lite ont i rygg och mage.... Och blöder som vanligt vid mitten av mensen.

Men de jobbiga e att jag hatar mig själv för de jag gjorde ????

Jag har idag träffat flera kompisar när jag va i stan, å så klart har dom små barn.... Den ena tjejen sa att det snart borde vara dax för mig att skaffa en till ????

När ska du ta dom sista? Imorgon hemma eller på sjukhuset?

Lider med dig, hoppas de går bra för dig! Kram

Usch och fy :(. Jag tycker också att det är jättejobbigt att se bebisar och gravida. Min son sa idag: mamma, har du bebis i magen mamma? Kändes så sorgligt. Även fast jag "vet" att det här är bäst för oss alla börjar jag tänka...tänk om... Hade barnen varit lite äldre kanske jag orkat.

Jag vet ju inte varför ni tog det här beslutet.... Måste vara jobbigt då du verkar vilja ha barn igen? Tänker ni er kanske längre fram? För oss är det slut med barn :(.

Jag ska vara på sjukhuset imorgon em och kväll, mannen följer med. Min mamma passar barnen. Får nog mest lugn och ro på sjukhuset. Är rädd för smärtan... Och att få se ngt obehagligt....

Hur går det för dig vännen? Tänker på dig och håller tummarna för att det ska gå bra för dig.

Styrkekramar till dig!

Vad gulligt att du tänker på mig ;). Vi kom hem från sjukhuset precis. Det har gått helt okej. Jag började ju blöda igår och blödde lite mer efter tabletterna. Men ingen monstervärk eller störtflod. Vi bestämde oss för att åka hem. Jag skulle höra av mig om jag upplevde att jag blöder för lite, och ev göra en koll för att se att allt kommit ut. Jag har liksom inte fått ngt "större" utan bara småklumpar. Men de sa att ibland kan det bli så, men det borde komma nåt mer rejält då jag ändå var i slutet av v 7.

De tog hand om mig jättebra.

Kan nu säga att det jobbigaste var i fredags när jag skulle ta tabletten som avslutade det hela. Det var så jobbigt mentalt. Vet inte om jag gråtit så mycket ngn gång förut? Nu vill jag ha det här avklarat och gå vidare. Fokusera på det vi har. Men såg flera små nyfödda idag och det kändes så sorgligt att vi aldrig ska uppleva det igen. Kommer ta tid att smälta det här.

Nu ska jag ta lite smärtstillande och försöka sova. Helt utmattad efter de här dagarna.

Hur är det med dig "svårt beslut"??