Ågren inför kommande abort...

Åh va skönt att höra ????

Jag försöker glömma det som hänt, men varje kväll jag ska sova så kommer alla tankar, har knappt sovit på två nätter.... Gråter oavbrutet. Inatt låg jag på soffan nästan hela natten och grät ????

Hoppas det går över nu när man börjar jobba igen.... Va hemma hela förra veckan!

Usch då svårt beslut. Låter som en stor del av dig ville ha det här barnet? Det är nog bra att hålla sig aktiverad. Du träffade aldrig ngn kurator? Jag är jätteglad att jag gjorde det. Hon gav mig bra råd i hur jag ska tänka.

Först och främst ska man ge sig själv utrymme att sörja. Sen tipsade hon mig om att skriva ner alla känslor, och att skriva ner varför vi valde att ta det här beslutet. Så kan man gå tillbaka till sina tankar när man velar.

Min tankar svävar ofta iväg till hur det skulle kunna vara, jag romantiserar spädbarnstiden och allt kring barnet. Känslorna är emellanåt starkare än förnuftet.

Jag hoppas att "tiden läker alla sår". Fast jag vet att jag i juli kommer sörja extra, då det var då vi skulle ha fått barnet.

Lycka till med att jobba igen! Jag har sjukat mig idag, men hoppas på att jobba på tisdag. Vi får väl se hur det känns.

Uppgiven, hur går det för dig? När har du första tiden?

Får jag bara fråga er om och isåfall vilken preventivmetod ni använde när det blev graviditet iallafall? :(

Undrar vad man ska undvika nämligen...

Ja du, jag skäms för att säga det men vi hade vid ett tillfälle (vad jag trodde långt ifrån äl) avbrutet sex. Lär av mitt misstag!

Imorgon 13.45 har jag tid för att fastställa graviditeten. Då antar jag att resten av tiderna kommer att bokas. Usch, jag vill bara att det ska vara över :( speciellt då den sjukliga tröttheten har slagit till och illamåendet har smugit sig på :/

Hut gick det idag uppgiven? Hur känns det nu? Har du bestämt dig?

Idag ringde jag till sjukhuset för att få ett ultraljud för att se om aborten verkligen gick vägen. Jag har inte blödigt några större klumpar, eller haft speciellt ont. Risken finns att graviditeten eller delar av den finns kvar.

Det gick "bra", vul visade v 6. När bm som jag träffade frågade om jag hade bestämt mig eller om jag fortfarande funderade så började jag gråta direkt, har inte pratat "högt" om det med någon annan förutom sambon. Usch så jobbigt. Jag sa att jag har bestämt mig men att det är jättejobbigt. Jag tror jag ska ringa och boka kuratorkontakt. Tyvärr hade dom inga tider den här veckan så jag måste vänta till Nästa tisdag för att komma och ta tabletterna!! Det känns tufft då jag redan har så mycket symtom :( åh, jag hoppas att allt har kommit ut för dig! Vad gör man annars? Fler tabletter eller skrapning? :(

Vad jag känner igen mig! Jag bröt också ihop på det där första besöket, även fast jag var "säker". Även jag var i v 6 och fick vänta till v 7. Det blev en jobbig vecka. Sen efter jag svalde tabletten grät jag så att jag skakade. Då var det så skönt att få hå direkt till kuratorn. Det var ett bra stöd.

Det kändes inte fullt lika jobbigt mentalt att stoppa in tabletterna. Då var det liksom redan försent.

På måndag får jag se hur det går. Är det mkt kvar blir det skrapning, är det lite kvar nya tabletter. Eller så har jag redan klarat av det, trots ingen rejäl smärta eller mer rejäla blödningar .

Jobbigt att behöva vänta. Vill bara försöka gå vidare nu.

Hur känns det nu "svårt beslut"?

Hur går det för er nu tjejer??