Ågren inför kommande abort...

Är i samma sits men har valt att behålla. Är i v. 12 nu. Jag har också råkat ut för utmattning tidigare men det har snarare berott på jobbet och nu ska det helt ärligt bli skönt att byta jobb mot föräldrajobb ett tag. Inte för att det på något vis är lättare, men bara annorlunda (på ett bra sätt). Syskonen kommer att bli väldigt glada tror vi (de är 8 & 10).

Prata med t ex en terapeut först om du är osäker. I början mår man kanske mest dåligt för att partnern inte vill? Jag förklarade att jag var gladare än på mycket länge och att jag verkligen ser fram emot det här. Det finns stöd/samtalskontakt att få via mödravården eller sjukhuset. Det finns även antidepressiv medicin som är ok att äta både under graviditet och amning.

Jag har alltid varit helt säker. Jag har inte kraft till ett barn till och arbetsliv osv. Jag är en känslig person med låg stressnivå. Jag blir väldigt påverkad av sömnbrist och blir väckt flera ggr varje natt av våra nuvarande barn. Jag tror inte att jag skulle klara att vara en bra mamma till alla tre. Även om de har världens bästa pappa.

Nu är det nog mest sorgen över att detta är ett avslutat kapitel för oss. Att vi snart lämnar småbarnsåren. Trots att jag längtat efter det, så har ju de här åren en egen charm.

Min man är helt säker. Han vill inte riskera att jag mår så dåligt igen. Han kände sig hjälplös över att inte kunna hjälpa mig. Var väldigt låg efter första barnet, med andra var det värre Han har tagit så mkt de här åren. Han vill också börja orka lite mer igen.

Usch inget lätt beslut det här. Även fast planen är att jag ska ta tabletterna imorgon. Är i v 7-8 nu.

Är rädd för hela proceduren.

Håller alla tummar och tår för dig och hoppas allt kommer gå bra!

Känner som du, men är ju redan mitt i processen och har ingen återvändo....

Imorgon bitti ska jag ta dom sista tabletterna ????

Hoppas på ett snabbt och smärtfritt avslut på den här rent ut sagt helvetes resan!

Svårt beslut: hur kändes det att ta första tabletten? Ska du ta dos två hemma?

Jag har tid på sjukhuset på söndag för dos två. Kändes tryggast att ha personal i närheten och lugnare att inte ha barnen runt benen. Jag vill bara somna och vakna och så är allt det här över.

Så spänd över det som väntar....

Hade min man varit hundra på att behålla, och såg det här positivt, hade jag nog tänkt annorlunda...

Jag tog första tabletten igår efter 2 timmars kontroller, tester och samtal hos barnmorska.

Fick med mig resten av tabletterna och smärtstillande hem med ett schema på hur och när jag ska ta tabletterna. Dom kommer oxå ringa mig imorgon och kolla hur allt går...

Min sambo kommer ta hand om hämtning och lämning av barn imorgon. Han har oxå tagit ledigt imorgon så att jag inte behöver vara själv.

Vad bra att du gör aborten. Men usch vilken jobbig situation... Vill aldrig hamna i den igen!! :(

Jag klarade inte att göra aborten och det fick sina konsekvenser också. Nu använder jag dubbla preventivmetoder om jag överhuvudtaget har sex... för blev gravid med minipiller då... vågar inte sterilisera mig utifall att, är ännu hyfsat ung så man vill ju inte ångra att man steriliserat sig heller om några år...

Svårt beslut: Vad skönt att ni är tillsammans under det jobbiga. Är du nervös inför kommande smärtan?

Min man ska vara med på sjukhuset och min mamma passar barnen. Detta eftersom del 2 hamnade på en söndag. Kl 9 imorgon smäller det. Bävar för hur det kommer att kännas. Både fysiskt och psykiskt.

Berätta gärna hur det kändes efteråt. Vore skönt att följa ngn i samma sits. Känner mig rätt ensam i det. Mannen ser det inte alls lika allvarligt som jag. Men det är ju inte i hans kropp som livet växer. Jag ät ju gravid och psyket o kroppen har ställt sig in på en graviditet. Kommer nog kännas tomt på alla sätt.

Självklart känns det jätte jobbigt! Inget jag önskar någon annan.

Jag har ju länge längtat efter ett barn till.... Så det känns ju extra jobbigt att jag råkade bli gravid just nu när det verkligen inte passar, den värsta tänkbara tidpunkten!

Efter jag tog första pillret kände jag först en lättnadskänsla, att det va på g och att det inte fanns nån återvändo. Men efter några timmar började allt komma ikapp, jag kände mig som värdens sämsta människa, hatar mig själv för att jag satt mig i den här situationen och för att jag väljer abort! Gråter till och från....

Är lite orolig inför morgondagen, hade nog inte varit det om jag inte dum som jag är har suttit och googlat på abort hela dagen (de du måste man kan göra) ! Idiotiskt!

Hoppas att det går fort och att jag snart kan glömma att det nånsin hänt!

Uppdaterar gärna hur det går, känns bra för mig att få skriva av mig lite i paniken, och kan jag kanske hjälpa nån på köpet så är ju det bara bra!

Ska be sambon att köpa lite filmer som man kan titta på imorgon för att fördriva tiden och kanske få den att gå fortare! Har oxå förberett med vetekuddar som tydligen ska vara jätte bra!

Jag tror att det är jobbigare psykiskt än fysiskt.... (De vet jag nog svaret på om 24h tyvärr)