• Anonym (Rådvill och sorgsen)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen

  • Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
  • Anonym (Frân en förälder)
    Na004 skrev 2014-11-28 11:05:56 följande:

    Jag anser att det är mycket tråkigt när barn föds till världen med sådana förutsättningar. Alla barn ska ha både en mamma och en pappa.


    Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-28 14:49:19 följande:
    Alla barnen ska ha en mamma och en pappa? Jag har aldrig förstått detta resonemang. För vi som har en av vâra föräldrar som gâtt bort tidigt som i mitt fall (vissa har till och med förlorat bâda sina föräldrar), vârat liv är ju helt kasst och inte värt att leva? Vi kunde ju lika gärna ha avlivats dâ i och med att föräldern dog alltså?

    Det finns oerhört mânga barn världen över som inte har både en mamma och en pappa. Deras liv är också värda att levas säger jag. 
    Skulle vilja tillägga att jag tror att jag har mognat tidigare i och med min upplevelse och fâtt insikt i saker som mânga inte ens kommer att tänka pâ förrän de är 60 âr och deras föräldrar gâr bort. I och med detta har jag nästan fâtt ett bonusliv skulle jag vilja säga för jag sitter inte fast i petitesser utan inser hur lyckligt lottad jag är att leva och uppskattar varje ögonblick, varje andetag av liv är för mig en fantastisk gåva.
  • Anonym (Läs)
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 14:18:58 följande:
    Jo förvisso men TS är i vecka 17!!! Det är många veckor det till att fundera och väga för och emot. ... ...
    Men TS har ju skrivit flera gånger att hon inte fick reda på att hon är gravid förrän sent så inte har hon haft några 17 veckor på sig att fundera!
  • Anonym (Frân en förälder)

    Jag skulle naturligtvis byta vilken dag som helst och fâ tillbaka min förälder om jag kunde men min väg är min väg, livet har sina mysterier. Och vissa svâra upplevelser fâr själen att växa, det är inte sâ enkelt som att säga att "sâ ska det vara för alla".

  • Anonym (mor)
    Anonym (Läs) skrev 2014-11-28 14:59:52 följande:
    Men TS har ju skrivit flera gånger att hon inte fick reda på att hon är gravid förrän sent så inte har hon haft några 17 veckor på sig att fundera!
    Nähä! Hur lång tid kan hon då ha haft? En månad? Sju veckor? Känner du till det? du som gör dig till talesperson för TS (39)?
  • Centurione
    Anonym (Att tveka) skrev 2014-11-27 23:32:47 följande:

    Läste den här artikeln som jag tyckte var intressant, om att fatta beslut:
    www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/att-vaga-ar-vagen-till-lyckade-beslut_7499958.svd

    Framförallt en sak tog jag fasta på - författaren menar att man ska tänka sig dödsbädden om man har svårt att ta ett beslut. Vad skulle jag ångra eller inte ångra då? Jag personligen tror att man tenderar att tänka kortsiktigt i beslut. När det t ex gäller barn så tänker man på småbarnsåren. Men de går trots allt ganska fort över och man har förhoppningsvis många år kvar av livet sedan. Hur vill man att det livet ska gestalta sig?


    Mycket bra inlägg! Jag tror också att många tänker sig barnen som småbarn jämt, och då föreställer sig hur jobbigt det kommer att bli. De flesta står ju som sagt ut de åren! Och barnen har man hela livet - även när det har "vänt" och dom är dom som bryr sig om en och hjälper en...
  • Anonym (mor)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:05:00 följande:
    Jag är som sagt tacksam för alla synvinklar och råd jag får. Däremot känner jag att du har en väldigt hetsig ton mot mig och om du tror att jag inte kan sätta ner foten och säga ifrån pratar du med fel person. Nu vet jag inte om jag misstolkar dig då du visat att du följer tråden och även ger konstruktiva inlägg. Men att sparka på en som närapå redan ligger är inget jag bryr mig om mer än att jag tycker du bör få veta att den du skriver till (jag) kan tolka det så.
    Varför måste du häva ur dig saker som att jag skulle "tramsa runt" "inte vara en osäker liten flicka" "troll" "ta mig samman" och bli upprörd över att jag inte uppdaterar osv?

    Som jag skrev tidigare vet jag att forum kan vara hetsiga och att alla inte tar in och läser det man skriver. Därför bryr jag mig inte om att du klagar över att jag är i vecka 17 och "velat hela tiden fram till dess" eftersom jag tycker jag har förklarat varför flera gånger.

    mvh ett icke-troll.
    Okej! Jag tycker du ska fokusera på det stora val du står inför och fullständigt "skita" i mig och alla andra FL-are. Du står inför vad jag kan tänka är ditt livs viktigaste beslut och det ska du väl fatta helt och hållet SJÄLV?
  • Anonym (Rådvill och sorgsen)

    Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
    Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(

  • Anonym (mor)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:15:04 följande:

    Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
    Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(


    Du uppdaterar väl så vi får veta hur du bestämmer till slut. Hur många dagar har du på dig innan du måste blanda in Socialstyrelsen?
  • Centurione
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:15:04 följande:

    Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
    Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(


    Fast jag förstår inte varför du tror att just DU inte skulle klara detta - i ett relativt rikt land som Sverige, där du inte kommer att behöva lämna barnet ensamt hemma för att gå på gatan eller liknande, vilket kunnat hända om du var född i ett U-land. Massor av ensamma mammor klarar det ju..? Har du ett funktionshinder en sjuklighet som du inte har berättat om..?
  • Anonym (Svara)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:15:04 följande:

    Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
    Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(


    Fast där tycker jag du tänker fel... så litet, litet hopp om att det skulle kunna gå?! Självklart går det om du bestämmer ATT det ska gå. Du är varken den första eller sista ensamstående mamman. Du bor i Sverige - där allt möjlig hjälp finns att få, ekonomisk som annan hjälp (stödfamilj mm). Du behöver bara bestämma dig.
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?