Anonym (Rådvill och sorgsen)

Äldre 25 Nov 22:25

320 svar

39 år, barnlös, göra abort?

Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

Är barn allt?

/Ledsen

Centurione

Äldre 28 Nov 16:28

#174

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 16:07:27 följande:

Just nu står jag inför att avsluta. Men har försökt förut och om det verkligen inte går så går det inte, då är det något annat som styr som jag inte klarar att gå emot. Och att läsa svaren här ger tröst i att det inte blir en katastrof eller slutet på mitt liv oavsett hur det går. Att barn inte är allt men heller inte enbart alla de svårigheter och oro jag fokuserar på, att inte kunna hantera.

Jag har varit/är lika orolig att inte kunna ta tabletten och konsekvenserna av det - att ställa in sig på att ändra tankesättet och acceptera att bli förälder i den här situationen. En abort kan för mig just nu kännas som en vansklig men "enkel" lösning ut. "Bara" att hantera sorgen och gå vidare. Jämfört med att hantera allt ett barn innebär.

Det finns ju faktiskt ensamma mammor som hanterar SJU barn helt själva... Min mamma, som kommer från Finland, har berättat om krigsänkorna som blev under Vinterkriget mot Ryssland (1944). Men - de klarade det! Barnen överlevde så gott som alltid! Trots VERKLIG fattigdom och svält - något som du aldrig ens kan föreställa dig, TS!

uska81

Äldre 28 Nov 16:29

#175

Du vill ha råd här på FL så jag ska ge dig ett: gör inte abort! Det är redan en människa där inne. Jag tycker att du i denna vecka av graviditeten inte har befogade skäl att ta bort barnet. Skillnad om du blivit våldtagen eller nåt. Du har haft så många veckor på dig så jag förstår inte varför man väntar till vecka 17?? Sen vet jag att du kommer ångra dig då detta kan va sista chansen för dig . Ett barn ångrar man aldrig ! Så det är mitt råd .

Anonym (mmm)

Äldre 28 Nov 16:29

#176

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:44:51 följande:

Jag vill inte riskera ett liv i beroendeställning och svårigheter för barnet och mig med fattigdom, försörjningsstöd (det är väl massor med osäkerhet och jobb för att få det) socialkontakt för stödfamiljer osv. Jag behöver inte vara rik men har ingen stabil grund att stå på här, allt känns fruktansvärt osäkert och som ni vet har jag inget för en "det ordnar sig"-attityd. För det är inte alltid det gör det.
Och jag känner att sättet att lösa det är möjligheter till avlastning så jag KAN göra något åt det - dvs studera klart och jobba, både under studietiden (har inte CSN), och sen såklart efter. Om pappan inte är villig att ta en del av ansvaret ser det för mig jättesvårt ut att klara av detta.

www.extramormor.se/
sverigekids.se/vara-tjanster/extra-mormor

Finns också något som heter frivilligcentralen på många orter.

Jag läste en gång en artikel om en mamma som framgångsrikt annonserade efter en extra mormor i tidningen. Det om något är att ta kontroll över sitt liv.

De flesta är beroende av andra i något skede av sitt liv. Det är de som inte inser det, utan som in i det sista tror att de måste klara av allting själva, som sedan hittar sig själva som klienter hos socialen.

Dessutom tror jag inte att dina eventuella ekonomiska svårigheter och behovet till avlastning kommer att sammanfalla. Ett litet barn är inte så dyrt i drift, äter lite, behöver inte ett eget rum, har inget behov av att resa utomlands. Dessutom har man inte samma möjligheter att spendera pengar på sig själv som en barnlös. Ju äldre barnet blir, desto mera kostar det, men då har du redan fått din nattsömn tillbaka och har tid för dig själv medan barnet är hos kompisar.

Anonym (mmm)

Äldre 28 Nov 16:48

#177

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 16:07:27 följande:

Just nu står jag inför att avsluta. Men har försökt förut och om det verkligen inte går så går det inte, då är det något annat som styr som jag inte klarar att gå emot. Och att läsa svaren här ger tröst i att det inte blir en katastrof eller slutet på mitt liv oavsett hur det går. Att barn inte är allt men heller inte enbart alla de svårigheter och oro jag fokuserar på, att inte kunna hantera.

Jag har varit/är lika orolig att inte kunna ta tabletten och konsekvenserna av det - att ställa in sig på att ändra tankesättet och acceptera att bli förälder i den här situationen. En abort kan för mig just nu kännas som en vansklig men "enkel" lösning ut. "Bara" att hantera sorgen och gå vidare. Jämfört med att hantera allt ett barn innebär.

En sorg som ligger bakom dig kan du aldrig göra något åt. Ett problem du får i nuet kan du lösa.

Det fanns en tråd här om mamman som hade en mängd argument till varför hon inte borde föda barnet hon väntade. Efter att ha svalt det första pillret ångrade hon sig.

www.familjeliv.se/forum/thread/74344768-can-i-continue-my-pregnancy-even-though-i-took-the-first-myfiegyne

Det finns en tredje alternativ till abort och att bli ensamstående förälder: Adoptera bort barnet. Då har du drygt 20 veckor betänketid kvar. Det finns väldigt många barnlösa par som skulle bli överlyckliga över att få ditt barn som sitt eget.

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 16:55

#178

Anonym (mmm) skrev 2014-11-28 16:48:55 följande:

En sorg som ligger bakom dig kan du aldrig göra något åt. Ett problem du får i nuet kan du lösa.

Det fanns en tråd här om mamman som hade en mängd argument till varför hon inte borde föda barnet hon väntade. Efter att ha svalt det första pillret ångrade hon sig.

www.familjeliv.se/forum/thread/74344768-can-i-continue-my-pregnancy-even-though-i-took-the-first-myfiegyne

Det finns en tredje alternativ till abort och att bli ensamstående förälder: Adoptera bort barnet. Då har du drygt 20 veckor betänketid kvar. Det finns väldigt många barnlösa par som skulle bli överlyckliga över att få ditt barn som sitt eget.

Anonym (nej)

Äldre 28 Nov 17:16

#179

Adoptera bort barnet!!!!
Gör inte abort!
Måste vara mkt bättre att föda ett barn som ngn annan vill älska o ta hand om än att föda ut ett dött "nästan färdigt foster/ barn"
Fy! Vilken ångest, nä du har gått typ halva grav utan att veta att du varit gravid dvs, det kan inte vara särskilt jobbigt än så hoppas på att resten blir lätt oxå o adoptera bort barnet!!!!!!

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 17:18

#180

Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 16:07:27 följande:

Just nu står jag inför att avsluta. Men har försökt förut och om det verkligen inte går så går det inte, då är det något annat som styr som jag inte klarar att gå emot. Och att läsa svaren här ger tröst i att det inte blir en katastrof eller slutet på mitt liv oavsett hur det går. Att barn inte är allt men heller inte enbart alla de svårigheter och oro jag fokuserar på, att inte kunna hantera.

Jag har varit/är lika orolig att inte kunna ta tabletten och konsekvenserna av det - att ställa in sig på att ändra tankesättet och acceptera att bli förälder i den här situationen. En abort kan för mig just nu kännas som en vansklig men "enkel" lösning ut. "Bara" att hantera sorgen och gå vidare. Jämfört med att hantera allt ett barn innebär.

Bara att ta sorgen? Jag är rädd att det är värre än så. Att vakna upp på nätterna och tro halvt i sömnen att bebisen fortfarande är där och sedan inse den fasansfulla sanningen. Det är det värsta jag varit med om. Det var värre än sorgen jag alltid bär på efter min egen förälders död. Om jag inte hade haft min pojkvän där (numera min man) så hade jag nog tagit livet av mig.

Vad man önskar ibland att man kunde bespara andra människor sorg. Men det går ju inte. Alla har ju sin egen väg att vandra. Det låter som om du redan bestämt dig.

Vicha

Äldre 28 Nov 17:31

#181

Anonym (mmm) skrev 2014-11-28 16:48:55 följande:

En sorg som ligger bakom dig kan du aldrig göra något åt. Ett problem du får i nuet kan du lösa.

Det fanns en tråd här om mamman som hade en mängd argument till varför hon inte borde föda barnet hon väntade. Efter att ha svalt det första pillret ångrade hon sig.

www.familjeliv.se/forum/thread/74344768-can-i-continue-my-pregnancy-even-though-i-took-the-first-myfiegyne

Det finns en tredje alternativ till abort och att bli ensamstående förälder: Adoptera bort barnet. Då har du drygt 20 veckor betänketid kvar. Det finns väldigt många barnlösa par som skulle bli överlyckliga över att få ditt barn som sitt eget.

Bra skrivet!
Jag förstår inte att folk bara ser behålla o bli mamma eller göra abort, jag kanske har läst på fel sidor eller nåt men adoptera bort sitt barn är det inte många som pratar om eller?
Jag slår ett slag för det tredje alternativet!

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 28 Nov 17:46

#182

Vicha skrev 2014-11-28 17:31:49 följande:

Bra skrivet!

Jag förstår inte att folk bara ser behålla o bli mamma eller göra abort, jag kanske har läst på fel sidor eller nåt men adoptera bort sitt barn är det inte många som pratar om eller?

Jag slår ett slag för det tredje alternativet!

Absolut. Men tyvärr verkar TS bry sig väldigt mycket om vad andra människor tycker och tänker om henne och att adoptera bort ett barn kanske inte passar in i "hennes värld". Inte att få ett barn som ensamstående heller utefter det jag läst. Det kan ligga en hel del identitetskonflikter i sådant.

Vicha

Äldre 28 Nov 18:00

#183

Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-28 17:46:31 följande:

Absolut. Men tyvärr verkar TS bry sig väldigt mycket om vad andra människor tycker och tänker om henne och att adoptera bort ett barn kanske inte passar in i "hennes värld". Inte att få ett barn som ensamstående heller utefter det jag läst. Det kan ligga en hel del identitetskonflikter i sådant.

Ok, kanske det...förstår inte riktigt det resonemanget isf men alla är olika...
bättre att gå igenom ett "mindre helvete" med abort då o sen försöka leva som vanligt o hålla fasaden uppe...? jaja...

39 år, barnlös, göra abort?

INNEHÅLL