• Anonym (Rådvill och sorgsen)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen

  • Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
  • Anonym (mor)

    OT , OT, OT (?) men som av en händelse så lyssnade jag på Tendens i P1 på poddradion idag och det handlade om fosterdiagnostik. Bl a så berättar en blivande mamma om hur det var att vid UL i vecka 17 få veta att det väntade barnets ryggrad var helt av. Den värsta formen av ryggmärgsbråck som läkarna sett. Flera läkare var inblandade. Kvinnan bestämde sig för abort men det visade sig att hon skulle få vänta i tio dagar pga köer på Stockholms sjukhus. Hon bröt ihop och en läkare lyckades ordna så att hon bara!!! behövde vänta i en vecka..................................!!! Hon beskrev sin ångest och sin förtvivlan och då kom jag att tänka på denna tråd. Så olika det kan vara.

  • Anonym (anon)

    TS, man ångrar aldrig ett barn. Att få vara förälder är något som man inte kan beskriva, det måste upplevas, en sådan kärlek som det innebär är något som man inte ens kan tänka sig om man inte upplevt den själv. Många som inte har barn tror sig kunna förstå, men det är omöjligt. Vid din ålder skulle jag behålla, tveklöst. Annars kommer du säkerligen sitta där med ditt stabila jobb och hem, avslutad examen och allt ordnat och ångra dig. För det går, bara man vill. 

  • Anonym (mor)
    Anonym (anon) skrev 2014-11-28 13:05:38 följande:

    TS, man ångrar aldrig ett barn. Att få vara förälder är något som man inte kan beskriva, det måste upplevas, en sådan kärlek som det innebär är något som man inte ens kan tänka sig om man inte upplevt den själv. Många som inte har barn tror sig kunna förstå, men det är omöjligt. Vid din ålder skulle jag behålla, tveklöst. Annars kommer du säkerligen sitta där med ditt stabila jobb och hem, avslutad examen och allt ordnat och ångra dig. För det går, bara man vill. 


    Eller så inte. När man är 39 år så ökar risken för att barnet har ngn skada. Har TS gjort några tester på fostret? Själv valde jag att göra ett fostervattensprov när jag var 37 år och väntade mitt andra barn. Att få ett barn som har downs eller ett handikapp när man är ensam och äldre är ju en extra belastning som man inte ska bortse ifrån. (mitt barn var friskt)
  • Loriyana
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 13:18:50 följande:
    Eller så inte. När man är 39 år så ökar risken för att barnet har ngn skada. Har TS gjort några tester på fostret? Själv valde jag att göra ett fostervattensprov när jag var 37 år och väntade mitt andra barn. Att få ett barn som har downs eller ett handikapp när man är ensam och äldre är ju en extra belastning som man inte ska bortse ifrån. (mitt barn var friskt)
    Och? Är barn med Downs eller med handikapp mindre värda? Uppenbarligen enligt dig...vilket jag tycker är ett sjukt sätt att tänka.

    Dessutom så ser du uppenbarligen ner på TS. Du säger att hon inte är stark nog att ta hand om ett barn som kanske har något slags funktionshinder. Du borde skämmas!
  • Anonym (mor)
    Loriyana skrev 2014-11-28 13:22:15 följande:
    Och? Är barn med Downs eller med handikapp mindre värda? Uppenbarligen enligt dig...vilket jag tycker är ett sjukt sätt att tänka.

    Dessutom så ser du uppenbarligen ner på TS. Du säger att hon inte är stark nog att ta hand om ett barn som kanske har något slags funktionshinder. Du borde skämmas!
    Ta det lilla lugna nu damen. NEJ, självklart är inte barn med downs eller andra handikapp mindre värda MEN om man påstår att det inte innebär en enorm extra belastning att få ett handikappat barn så är man naiv. TS verkar bekymra sig mest om praktiska saker kring ett fullt friskt barn och därför vill jag påminna om att det faktiskt kan vara så att barnet har ett handikapp och tvekar man inför att ta hand om ett friskt barn ensam så ska man också väga in tanken att barnet kan vara skadat..............................(kanske klarar TS även det finfint.....vad vet jag....eller du)
  • Anonym (anon)
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 13:18:50 följande:
    Eller så inte. När man är 39 år så ökar risken för att barnet har ngn skada. Har TS gjort några tester på fostret? Själv valde jag att göra ett fostervattensprov när jag var 37 år och väntade mitt andra barn. Att få ett barn som har downs eller ett handikapp när man är ensam och äldre är ju en extra belastning som man inte ska bortse ifrån. (mitt barn var friskt)
    Ja jag är 41 så jag är väl medveten om riskerna som är förhöjda när man får barn senare, blev själv mamma första gången vid 35. Väntade tills dess trots att jag och min make visste om riskerna. 

    Det är ännu inte försent för TS att kolla upp eventuella "skador", och det är ännu inte försent att välja abort om det nu skulle visa sig vara så. 
    Sen är det ju faktiskt så att många ändå inte väljer att abortera ett barn med till exempel Downs, fast personligen så tillhör jag och maken de som lutar mot att göra det, så jag är absolut inte abortmotståndare. Men i TS fall, i hennes ålder så tycker jag att det vore väldigt synd, för att vara krass... är detta antagligen TS enda chans att bli mamma. Hur ska hon hinna ta examen och hitta en ny partner samt lära känna denna och sen bli mamma? Är det möjligt, ja. Men troligt? Nej.
  • Anonym (mor)
    Anonym (anon) skrev 2014-11-28 14:12:15 följande:
    Jag tror att det är ganska svårt att ta det beslutet, eller kanske rentav säga att man tagit beslutet till pappan, han är ju motståndare till det och hon vet att hon förändrar hans liv. Inte enkelt att uttala de orden. Men ja, eftersom hon redan ångrat sig en gång och inte tagit pillret så är nog hennes inre känsla att hon vill behålla, jag hoppas för hennes skull att hon gör det. 
    Jo förvisso men TS är i vecka 17!!! Det är många veckor det till att fundera och väga för och emot. Efter vecka 18 så är det Socialstyrelsen som bestämmer och då blir det väl ordning på torpet kanske. Begriper f ö inte på vilket sätt "pappans" liv förändras! Jo det blir till att betala underhåll om han har ngn inkomst och det kan svida men det går att ordna via autogiro och han behöver inte bry sig ett dugg annat än ev gräma sig över pengarna men det skulle han tänkt på tidigare.
  • 3barnspappan

    Bästa TS, följ ditt eget hjärta och sk*t fullständigt! i vad omgivningen (inkl familjelivsfolket) tycker!

    Tro mig, praktiska detaljer som pengar, barnvakt etc, de ordnar sig alltid.

    Vad vill du? Vill du bli mamma? Vill du ha detta barn?

    Bara du kan göra valet. Bara du har den rätten. Så lyssna till dig själv och ingen annan.

    Stor kram!
    / 3barnspappan

  • Anonym (mor)
    3barnspappan skrev 2014-11-28 14:38:45 följande:

    Bästa TS, följ ditt eget hjärta och sk*t fullständigt! i vad omgivningen (inkl familjelivsfolket) tycker!

    Tro mig, praktiska detaljer som pengar, barnvakt etc, de ordnar sig alltid.

    Vad vill du? Vill du bli mamma? Vill du ha detta barn?

    Bara du kan göra valet. Bara du har den rätten. Så lyssna till dig själv och ingen annan.

    Stor kram!
    / 3barnspappan


    OBS hon har den rätten bara typ en vecka till och sedan är det Socialstyrelsen som avgör. Värt att ha i åtanke........inte minst för TS!!!
  • Anonym (Frân en förälder)
    Na004 skrev 2014-11-28 11:05:56 följande:

    Jag anser att det är mycket tråkigt när barn föds till världen med sådana förutsättningar. Alla barn ska ha både en mamma och en pappa. 


    Alla barnen ska ha en mamma och en pappa? Jag har aldrig förstått detta resonemang. För vi som har en av vâra föräldrar som gâtt bort tidigt som i mitt fall (vissa har till och med förlorat bâda sina föräldrar), vârat liv är ju helt kasst och inte värt att leva? Vi kunde ju lika gärna ha avlivats dâ i och med att föräldern dog alltså?

    Det finns oerhört mânga barn världen över som inte har både en mamma och en pappa. Deras liv är också värda att levas säger jag. 
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?