• Anonym (Rådvill och sorgsen)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen

  • Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
  • Anonym (Rådvill och sorgsen)
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 15:18:00 följande:
    Du uppdaterar väl så vi får veta hur du bestämmer till slut. Hur många dagar har du på dig innan du måste blanda in Socialstyrelsen?
    Jag har fått så många fina svar och hjälp här så det kan jag lova att jag kommer göra. Och hoppas att det, vilket beslut det än blir, respekteras.
  • Anonym (mor)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:28:10 följande:
    Jag har fått så många fina svar och hjälp här så det kan jag lova att jag kommer göra. Och hoppas att det, vilket beslut det än blir, respekteras.
    Det är jag övertygad om. Respekteras alltså.
  • Anonym (mor)

    (Något säger mig att det blir snyft och kram och men guuuuuuuud så fint när TS avslöjar att hon väljer att föda sitt barn) suprise? (nä inte ett dugg)

  • Mrs Moneybags

    Jag hoppas verkligen du bestämmer dig för att behålla ditt barn. Har bara läst TS, men det är inte ditt eller barnets fel att ditt ex valt att gå vidare. Ni har uppenbarligen haft sex oskyddat, så en möjlig graviditet var bådas val som ni jobbade aktivt mot så att säga. 

    Du är 39 år och bor i ett av världens barnvänligaste länder, självklart kommer du fixa detta.

    Ta den här chansen, för den kanske inte kommer tillbaka!

  • Anonym (min åsikt)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:15:04 följande:
    Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
    Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(
    Om du väljer att behålla barnet så kommer allt praktiskt att lösa sig. Vill du så går det.
    Du är i dina inlägg väldigt lösningsfokuserad när det tex kommer till att hantera psyket efter en ev abort, men du ser inte alla lösningar när det kommer till att hantera det praktiska kring ett barn.
    Antagligen ser du att det går att lösa, men "måste" resonera på detta vis för att kunna fatta beslutet. Jag gör på liknande sätt. Om det är något jag verkligen vill göra som inte verkar "vettigt" resonerar jag kring allt negativt som kommer ur det, och hur bra det skulle gå att låta bli... tills jag slutligen ändå fattar beslutet att göra som jag vill.
  • Anonym (min åsikt)
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 15:33:03 följande:
    (Något säger mig att det blir snyft och kram och men guuuuuuuud så fint när TS avslöjar att hon väljer att föda sitt barn) suprise? (nä inte ett dugg)
    Vad är ditt problem? Varför skriver du sådana här inlägg?
  • Sommarsol

    Självklart!

    Fast jag tycker det är väldigt synd om du gör abort av praktiska skäl, jag är övertygad om att du löser det och du har hela livet på dig att plugga färdigt, träffa en ny man och allt annat. Fast är man 39 år så får man tyvärr kanske inga fler chanser att skaffa barn. Om man verkligen inte har lust att skaffa barn så är det en annan sak, då har man ju tagit ett medvetet beslut som man förhoppningsvis inte kommer att ångra. Men det känns väldigt sorgligt om du gör abort av fel skäl, jag tror det är ett beslut man går och funderar på resten av livet sedan. Om man behåller barnet så kommer man aldrig att ångra det, det lovar jag (annat än korta stunder då & då kanske i tonåren :-P).

    Även om man har ett förhållande så är det svårt att hitta en tidpunkt som är "rätt". Själv skulle jag bara plugga klart först, skaffa ett jobb, resa...till slut insåg jag att inget tillfälle nånsin skulle bli helt rätt utan man får ta chansen när den kommer

    Jag har ju läst vissa trådar här där folk ska göra abort för att deras man/pojkvän/sambo inte vill ha barnet, och de vill rädda förhållandet. Sen kanske det tar slut ändå och de ångrar sig förfärligt. I det här fallet kommer du ju hur som helst inte att ha honom kvar, han har ju redan träffat en annan. Så jag tycker det är en helt orimligt stor uppoffring för att ha en bra relation med honom, gör du abort så kanske du aldrig ser honom mer i vilket fall. Och jag tycker faktiskt att han hade ansvar för att skydda sig om han inte kunde tänka sig att bli pappa.

  • Anonym (mor)
    Anonym (min åsikt) skrev 2014-11-28 15:39:32 följande:
    Vad är ditt problem? Varför skriver du sådana här inlägg?
    ?? Ja för att jag tror att det blir precis så. TS "avslöjar" att hon väljer att föda sitt barn och det blir åååååh och aaaah och kramiz och styrkekramar etc etc etc. Jag kan ha fel men vi får ju se det när TS uppdaterar. Ta inte vid dig så..........för du är väl inte TS? 
  • Anonym (Rådvill och sorgsen)
    Anonym (Svara) skrev 2014-11-28 15:27:09 följande:
    Fast där tycker jag du tänker fel... så litet, litet hopp om att det skulle kunna gå?! Självklart går det om du bestämmer ATT det ska gå. Du är varken den första eller sista ensamstående mamman. Du bor i Sverige - där allt möjlig hjälp finns att få, ekonomisk som annan hjälp (stödfamilj mm). Du behöver bara bestämma dig.
    Jag vill inte riskera ett liv i beroendeställning och svårigheter för barnet och mig med fattigdom, försörjningsstöd (det är väl massor med osäkerhet och jobb för att få det) socialkontakt för stödfamiljer osv. Jag behöver inte vara rik men har ingen stabil grund att stå på här, allt känns fruktansvärt osäkert och som ni vet har jag inget för en "det ordnar sig"-attityd. För det är inte alltid det gör det.
    Och jag känner att sättet att lösa det är möjligheter till avlastning så jag KAN göra något åt det - dvs studera klart och jobba, både under studietiden (har inte CSN), och sen såklart efter. Om pappan inte är villig att ta en del av ansvaret ser det för mig jättesvårt ut att klara av detta.


  • Anonym (Jdh)
    Anonym (mor) skrev 2014-11-28 15:43:36 följande:

    ?? Ja för att jag tror att det blir precis så. TS "avslöjar" att hon väljer att föda sitt barn och det blir åååååh och aaaah och kramiz och styrkekramar etc etc etc. Jag kan ha fel men vi får ju se det när TS uppdaterar. Ta inte vid dig så..........för du är väl inte TS? 


    Kanske blir det så, men förringa inte folks reaktioner.
Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?