BF december 2015 :-)

Min stora (4år) var hemma vid 2 tillfällen under hela förra året, hennes första år på fsk. Det tog 3 månader att lyckas smitta henne med vattkoppor. Hon har lyckats få ett riktigt starkt immunförsvar och så har det alltid varit så jag tror det byggs upp ändå trots att dom aldrig är sjuka. :) Och att det säkerligen kan vara olika.. :)

Det är hemskt att känna frustration över en förlossning. Tyvärr hjälper det väl inte att skriva något i förlossningsbrevet heller? Hoppas du får en barnmorska som lyssnar nästa gång då. Det måste vara det värsta som kan hända i princip, att man inte får en BM man trivs med och känner sig trygg med..

Det jag är mest orolig över är BB-tiden. Blivit så otroligt illa behandlad på BB och där är aldrig någon som bryr sig på samma sätt som på förlossningen. Bara att hoppas att det blir bättre denna gången.

Det är svårt att förbereda sig på en förlossning. Det man vill och känner hemma är kanske inte alls vad man vill och känner under förlossningen. Man får vara lite öppen och prova sig fram. Det kan gå jättesnabbt och det kan ta flera dygn.

Läs på lite om olika smärtstillande. Man kan gå en profylax kurs om man känner för det. Man kanske ska läsa på lite om kejsarsnitt och ha i tankarna att det kan komma att behövas i värsta fall.. Sugklocka och andra hjälpmedel kan man läsa om. Vara medveten om att när bebisen är ute och man helst av allt bara vill bli lämnad ifred så ska moderkakan krystas ut också och ev behöver barnmorskan sy. Man kan läsa om olika ställningar att föda i. Lite om dom olika förlossningsfaserna.

Ja det var lite tips.. :)

Jag trodde jag skulle vilja ha lustgas men gillade den inte alls. Det var svårt att hitta rätt teknik, smakade illa och den gången det fungerade så tog den bort så mycket av smärtan att jag kom och tänka på storasystern där hemma och tappade fokus och blev ledsen istället så då tog jag hellre smärtan. Öppnade mig från 4 till 9 cm medans jag skulle försöka få på mig sjukhuskläderna så annan bedövning hann jag inte med att prova..

Alltid utanpå magen. :) Jag tror bara det är ultraljud innan vecka 12 som man gör vaginalt. :)

Ja det är klart. Den kan vara lite svår att se via magen såklart. :)

Usch va jobbigt! Jag läste något om att man kunde få blödningar om moderkakan låg på ett visst ställe eller så och det växer. Ska se om jag kan hitta det igen så jag kan formulera mig ordentligt. Hoppas du slipper mer blod!!

Oj! Det var ju en bit att åka. Fast det är nog värt det för att slippa må dåligt. Ring och prata med dom. Har du lika långt in om du ska till förlossningen sen då?

Vad skönt! Jaha men vad bra! Lät lite oroväckande att ha 3 timmar till närmsta ställe alltid annars.. :)

Jag tror det står lika "hårt" oavsett vart faktiskt. Har läst det här också vill jag minnas men har ändå fått veta kön vid båda mina RUL och räknar med det även denna gång. Bara fråga, du är nog inte den första som vill veta. :)

Jag kände sparkar ett par kvällar i streck men det är säkert 2 veckor sedan. Känner tydligt kanten på livmodern och det är roligt att kunna känna hur fort den växer. Imorgon är det äntligen min tur för RUL. Det har varit en plågsam väntan. Vecka 19+2 idag enligt mens och 19+4 enligt kub så får se vilket datum vi ska gå efter efter imorgon. Ska bli såå spännande att få se om det är min tredje tös eller en liten pojke som gömmer sig där inne! Lovat stora tjejen som fyller 4 idag att vi ska gå och köpa bebisens första plagg imorgon efter ultraljudet så hon är också spänd. Helst vill hon ha en lillasyster och jag håller nog med även om en pojke hade varit roligt. :)

Velvet jag är också helt inne på ditt spår och behöver och bearbetningen oavsett kön.

Egentligen vill jag säga att tjejer kommer närmare varandra och har roligare med varandra men jag är själv ett exempel på att det inte alltid stämmer. Jag och min bror har alltid varit tajta och aldrig jag och min syster.

Det är nog för att det känns så främmande. Som att bli mamma för första gången om det skulle vara ett annat kön? Jag vet ju hur mina tjejer fungerar nu liksom och jag har alltid fått känslan av att det är tvärtom att killar är så mycket mer krävande och totalt sjövilda. Jag känner mig nog helt enkelt bara som en Flickmamma. :)

Absolut skulle en kille vara fantastiskt! Är gudmor till en underbar lite pojke (min systerson) och han föddes det datum jag är beräknad på så han är ca 7 månader. :)