Äntligen plussade jag i söndags. Är bara i vecka fem och har bf 16 januari 2016. Alla ni andra som har bf i januari, låt oss följas åt under resan. :)
Själv har jag ett barn sen innan, en son, som blir 1,5 år i juni. Har försökt med syskon sen i december.
Jag hoppade in i facebook gruppen, Camilla heter jag! =)
Men kan vänner på fejjan se att man är med i den gruppen? Tänkte att jag kanske chockar nära och kära nu... ;) hehe
Hej, jag hoppar in här också om det går bra. Jag har BF 20 januari (kan nog ha lite fel, för kommer egentligen inte ihåg riktigt när jag hade mens senast, men tror mig veta när jag hade ägglossning).
Vi har en son född i dec 2013, så kommer skilja 2 år mellan barnen.
Med sonen tog det 2,5 år, men den här gången gick det snabbare (fick tillbaka mensen i slutet av förra sommaren och har inte skyddat oss sedan dess, så ca 10 mån kan man väl säga att det tog den här gången).
Är väldigt trött bara, men inget illamående (än). Men det smög sig på i runt v. 7-8 förra gången, så jag passar på att vräka i mig mat så att det finns lite att ta av om det blir samma den här gången. 
Åt i princip bara frukt och yoghurt i 2 mån när illamåendet var som värst, ser inte fram emot en liknande period igen. Samtidigt vill man ju ha symtom för att det ska kännas som att allt går som det ska.
Har berättat för en vän och kommer berätta för en till snart, men kommer i övrigt försöka hålla det hemligt om det går tills v.12 är passerat, men kommer bli svårt. Ska bl a på bröllop och ett par andra tillställningar där folk kommer bli misstänksamma när jag inte dricker, men det är inte så mycket att göra något åt.
Under förra graviditeten var jag ganska rädd för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Hade dock bestämt mig för vaginal förlossning, men pga att lillen la sig i sätesbjudning så blev det snitt ändå. Nu vill jag ha snitt igen eftersom jag är bekant med det och det gick så bra sist, tror ni man får igenom det även om det inte finns några medicinska orsaker? Någon som vet?
Jag bor i Göteborg och är 26 år för övrigt.
Hej hej!
Hoppar in här även om det är på gränsen! Jag är 26 och min man är 32 och vi har en son född 1/1-13. Är nu gravid med BF 31 januari. Vi tänkte oss en sommarbebis och att det tar några månader men tji fick vi när det tog sig på första försöket. Nu blir det antagligen ännu ett januaribarn istället. Men det är ju trevligt det också! Mår väldigt illa och har mycket smärta i magen. Hoppas det bara är växtvärk!
Positivt graviditetstest i söndags, idag v. 5+0. BF någon gång i slutet av januari. Andra månaden jag använt ägglossningstest och den här gången lyckades det. Första barnet. Känns otroligt, är mycket glad men samtidigt så nervös och nojjig/orolig över allt som kan gå fel. Sååå länge ännu tills det blir dags för ultraljud (v. 12 ungefär? Isåfall i mitten/slutet av juli). Vill ju veta att allt är okej.
Ja förstår dig , känner inte så mkt heller och blir super orolig :( känns ibland som ja inte ens är de
Jag har också en son född i dec 2013 (den 20). :)
Hoppas du slipper illamåendet denna gången. Har inte heller nånkänningar av det än. Håller tummarna för att jag slipper det. Förra grav kände jag att jag var gravid en vecka innan BIM, med lite olika symptom. Denna gången känner jag kanske inte efter på samma sätt iom att sonen ska tas om hand. Hurra för att slippa illamåendet än så länge iaf ????
Hej, jag hoppar in här också om det går bra. Jag har BF 20 januari (kan nog ha lite fel, för kommer egentligen inte ihåg riktigt när jag hade mens senast, men tror mig veta när jag hade ägglossning).
Vi har en son född i dec 2013, så kommer skilja 2 år mellan barnen.
Med sonen tog det 2,5 år, men den här gången gick det snabbare (fick tillbaka mensen i slutet av förra sommaren och har inte skyddat oss sedan dess, så ca 10 mån kan man väl säga att det tog den här gången).
Är väldigt trött bara, men inget illamående (än). Men det smög sig på i runt v. 7-8 förra gången, så jag passar på att vräka i mig mat så att det finns lite att ta av om det blir samma den här gången. Åt i princip bara frukt och yoghurt i 2 mån när illamåendet var som värst, ser inte fram emot en liknande period igen. Samtidigt vill man ju ha symtom för att det ska kännas som att allt går som det ska.
Har berättat för en vän och kommer berätta för en till snart, men kommer i övrigt försöka hålla det hemligt om det går tills v.12 är passerat, men kommer bli svårt. Ska bl a på bröllop och ett par andra tillställningar där folk kommer bli misstänksamma när jag inte dricker, men det är inte så mycket att göra något åt.
Under förra graviditeten var jag ganska rädd för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Hade dock bestämt mig för vaginal förlossning, men pga att lillen la sig i sätesbjudning så blev det snitt ändå. Nu vill jag ha snitt igen eftersom jag är bekant med det och det gick så bra sist, tror ni man får igenom det även om det inte finns några medicinska orsaker? Någon som vet?
Jag bor i Göteborg och är 26 år för övrigt.
Väntar min 4 min sambos 2 med bf 11 januari.
Mår fruktansvärt illa på eftermiddagarna. Har de tidigare graviditerna när jag väntade flickorna svår hyperimesis & var inlagd på sjukhus.
Någon med fler barn som känt skillnad när de väntat flicka eller pojke?