Avsaknad av spermier

Nu har jag haft telefontid med läkaren. Fruktansvärd besvikelse! Kändes som att jag störde och inte kunde ställa alla frågor. Stressat och som att hon ville avsluta samtalet så fort som möjligt. Kände mig nästan gråtfärdig när vi hade lagt på. Detta är ju det första infosamtalet vi har fått och vi har räknat dagarna för att äntligen få lite mer information. Jättetråkig upplevelse. (förlåt för gnället men blev faktiskt riktigt deppig av detta)

Usch vad tråkigt att samtalet blev så! Vilken besvikelse... Fick du några svar? Hoppas att du har bra stöd från andra i din närheten. För empati och bra bemötande saknas ofta från sjukvården när det gäller detta området verkar det som. Kram till dig!

Vet inte om jag håller med om att det ofta är dåligt bemötande från vården... Vi har en helt fantastisk klinik:) de är klart det förekommer, men sen är man ju väldigt utsatt i vår situation och kanske kan uppleva saker på ett annat sätt än man skulle ha gjort annars! Byt klinik om ni inte är nöjd, de är ju så viktigt att man trivs:)

Vårt allra första möte där kändes bra. Men inte detta. Självklart blir man känsligare och mer utsatt i ett sånt läge som vi är i, just det jag menar. Därför ska också de som jobbar med infertila par dagligen ha ett gott bemötande, eftersom de är väl medvetna om den sorg man går igenom. Hon är säkert jättekompetent, men just detta samtal kändes bara inte bra. Hur som helst ska vi inte ha särskilt mycket mer med just henne att göra. Vi väntar på kallelse till andrologmottagningen.

Hittills har vi tyvärr ofta upplevt att vi fått ett dåligt bemötande. Men självklart finns det de som är förstående och hjälpsamma också :) Sen är det en väldigt känslig situation som man befinner sig i när man söker hjälp precis som ni skriver. Därför tycker jag också att det borde vara högt prioriterat att ha ett bra bemötande och ta sig tid att lyssna och svara på frågor. Vi funderar på att byta klinik till en privat, gör det om det verkar dröja ytterligare tre månader innan vi kallas nästa gång. Vi har inte alls fått svar på ungefär hur lång tid de olika möjligheterna kan ta om det blir IVF eller donation.. Känns jobbigt att inte kunna ha någon tidsuppfattning alls att kunna förhålla sig till.

Vi har nu fått veta att vi får vänta 3 månader till på biopsi. För er som inte hängt med så började vi vår utredning i juni.

Fick precis samma besked idag lompan! Hur känns det för er? Tydligen så kan vi inte göra biopsi privat som vi hade fått besked om innan att vi kunde..

Jag känner bara f@ck my life bokstavligen. En början på ivf är minst ett halvår bort å donarade spermier ännu längre bort. Vi funderar på privat nu och hut vi ska finansiera det och om det är värt att betala eller vänta. Varför kan ni inte göra biopsi privat?

Det är ju inte klokt så länge! Det var därför vi valde att göra biopsi privat. Gjorde biopsi 6 dagar efter första samtalet....

Efter ni gjort biopsi privat måste man göra allt privat efter det?