Äldre 4 Jun 18:21

2466 svar

Avsaknad av spermier

igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur...
Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det?

Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt".

Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm!

MariaC

Äldre 27 Mar 09:44

#621

999 skrev 2016-03-26 20:42:28 följande:

Hur går det för dig? När blir äggplock och microtese?

Det har funkat bra än så länge. Sprutdag fyra idag. Det jag känner av är "värmebyar", annars inget.

5 april är vi bokade för Mikro-tese och äggplock. Min sambo är jättenervös att de inte ska hitta något. Jag är så fokuserad på sprutor mm så jag har inte tänkt så mkt på det faktiskt.

Hur går det för er?

999

Äldre 27 Mar 13:33

#622

MariaC skrev 2016-03-27 09:44:03 följande:

Det har funkat bra än så länge. Sprutdag fyra idag. Det jag känner av är "värmebyar", annars inget.

5 april är vi bokade för Mikro-tese och äggplock. Min sambo är jättenervös att de inte ska hitta något. Jag är så fokuserad på sprutor mm så jag har inte tänkt så mkt på det faktiskt.

Hur går det för er?

Oj, det är snart ju! Vad spännande! Tänk att om några dagar så kanske du får tillbaka ett befruktat ägg. För vår del står det ännu still. Min man ska lämna nytt spermaprov, men vi har inte bestämt oss för när han ska göra det. Antingen innan fertilitetskliniken stänger för sommaren eller i augusti när de öppnar igen. Vi tror att vi vill vänta med mikrotese/IVF-behandling till i augusti. Vi tänker att då kanske det hunnit hända något i min mans kropp och han börjar producera spermier (han äter ju naturläkemedel), men å andra sidan så är vi trötta på att bara vänta. Vi vill komma vidare nu, tiden går och vi står bara still just nu. Och jag blir inte yngre direkt. Känns som vi hela tiden skjuter upp på det för att vi inte orkar med ett slutgiltigt negativt besked. Vi ska prata mer om det ikväll och ringa till Carlanderska på tisdag. Sist vi pratade med Göran så skulle en barnmorska återkomma till oss och bestämma tid för mikrotese/IVF, men vi har inte hört något och det var ett tag sedan. Antar att de har fullt upp och glömt bort oss. Vi var ju där i oktober eller november förra året och då var tanken att vi skulle göra mikrotese i januari, februari men vi valde att skjuta upp på det. Jag hatar detta! Ibland slår det mig hur jäkla orättvist allt är!

jad

Äldre 27 Mar 17:22

#623

Intressant tråd! Vill bara dela med mig av lite egna erfarenheter. Fick beskedet att jag helt saknade spermier efter att ha lämnat prov hösten 2014. Efter det så har jag gjort två testikelbiopsier med nästan ett års mellanrum. Båda gångerna resulterade i ett fåtal spermier som knappt rörde sig.

Så det var inte med så stora förhoppningar vi åkte till Göteborg och gjorde en mikro-tese förra veckan. Men dom lyckades hitta spermier! Dessutom så hittade dom till alla 10 äggen som plockades från min fru. Fem blev befruktade och två embryon sattes in. Resten odlades vidare för att se om det gick att frysa in som blastocyster, och en blev till sist fryst.

Så just nu väntar vi för att se om det blir någon graviditet. Men oavsett vad så kändes det som en seger. Vi var faktiskt inställda på att adoptera men nu vet vi att mikro-tese är ett alternativ/hopp om man har få eller inga spermier. Känns fortfarande overkligt..

MariaC

Äldre 27 Mar 17:27

#624

jad skrev 2016-03-27 17:22:40 följande:

Intressant tråd! Vill bara dela med mig av lite egna erfarenheter. Fick beskedet att jag helt saknade spermier efter att ha lämnat prov hösten 2014. Efter det så har jag gjort två testikelbiopsier med nästan ett års mellanrum. Båda gångerna resulterade i ett fåtal spermier som knappt rörde sig.

Så det var inte med så stora förhoppningar vi åkte till Göteborg och gjorde en mikro-tese förra veckan. Men dom lyckades hitta spermier! Dessutom så hittade dom till alla 10 äggen som plockades från min fru. Fem blev befruktade och två embryon sattes in. Resten odlades vidare för att se om det gick att frysa in som blastocyster, och en blev till sist fryst.

Så just nu väntar vi för att se om det blir någon graviditet. Men oavsett vad så kändes det som en seger. Vi var faktiskt inställda på att adoptera men nu vet vi att mikro-tese är ett alternativ/hopp om man har få eller inga spermier. Känns fortfarande overkligt..

Så roligt att få en kille med egen erfarenhet till gruppen! =) Vi är i samma situation som ni har varit, min sambo har gjort en biopsi och spermierna var få och långsamma. 5 april ska vi göra Mikro-tese och äggplock. Hoppas så att vi går samma lycka till mötes som ni, tack för att du inger lite hopp! =)

MariaC

Äldre 27 Mar 17:32

#625

999 skrev 2016-03-27 13:33:17 följande:

Oj, det är snart ju! Vad spännande! Tänk att om några dagar så kanske du får tillbaka ett befruktat ägg. För vår del står det ännu still. Min man ska lämna nytt spermaprov, men vi har inte bestämt oss för när han ska göra det. Antingen innan fertilitetskliniken stänger för sommaren eller i augusti när de öppnar igen. Vi tror att vi vill vänta med mikrotese/IVF-behandling till i augusti. Vi tänker att då kanske det hunnit hända något i min mans kropp och han börjar producera spermier (han äter ju naturläkemedel), men å andra sidan så är vi trötta på att bara vänta. Vi vill komma vidare nu, tiden går och vi står bara still just nu. Och jag blir inte yngre direkt. Känns som vi hela tiden skjuter upp på det för att vi inte orkar med ett slutgiltigt negativt besked. Vi ska prata mer om det ikväll och ringa till Carlanderska på tisdag. Sist vi pratade med Göran så skulle en barnmorska återkomma till oss och bestämma tid för mikrotese/IVF, men vi har inte hört något och det var ett tag sedan. Antar att de har fullt upp och glömt bort oss. Vi var ju där i oktober eller november förra året och då var tanken att vi skulle göra mikrotese i januari, februari men vi valde att skjuta upp på det. Jag hatar detta! Ibland slår det mig hur jäkla orättvist allt är!

Ja, jag vet, nu är det jättesnart vår tur! Börjar kännas verkligt, är liksom mindre än två veckor kvar....

Förstår att det är segt att vänta. Känner igen känslan att man vill vänta bara för att slippa få svaret, vi kände samma inför biopsin och även inför att börja hormonbehandling inför IVF. Hoppas ni snart landar i när ni vill ta steget.

Men så dåligt att de inte ringde tillbaka!! Känns inte som deras "stil", man ska ju inte behöva bli bortglömd. Hoppas verkligen det var en engångsföreteelse!!

jad

Äldre 27 Mar 17:56

#626

MariaC skrev 2016-03-27 17:27:45 följande:

Så roligt att få en kille med egen erfarenhet till gruppen! =) Vi är i samma situation som ni har varit, min sambo har gjort en biopsi och spermierna var få och långsamma. 5 april ska vi göra Mikro-tese och äggplock. Hoppas så att vi går samma lycka till mötes som ni, tack för att du inger lite hopp! =)

Hoppas det går bra för er! Det kändes rätt att dela med sig lite. Men känner ju igen sig lite i andras situationer här på forumet och jag tänkte att någon undrar säkert lite kring detta.

MariaC

Äldre 27 Mar 18:04

#627

jad skrev 2016-03-27 17:56:17 följande:

Hoppas det går bra för er! Det kändes rätt att dela med sig lite. Men känner ju igen sig lite i andras situationer här på forumet och jag tänkte att någon undrar säkert lite kring detta.

Min sambo undrar om du tyckte Mikro-tese var mycket värre än biopsi?

Hur kände du dig efteråt?

jad

Äldre 27 Mar 18:21

#628

MariaC skrev 2016-03-27 18:04:55 följande:

Min sambo undrar om du tyckte Mikro-tese var mycket värre än biopsi?

Hur kände du dig efteråt?

Jag var sjukt nervös innan. Men under tiden så pratade/svamlade jag med en sjuksköterska hela tiden och kände ingenting. Dom är verkligen bra och proffsiga.

Slapp ju se något av det och skulle inte vilja se heller.

Ja du får ju censurera vad jag skriver nu beroende på hur du tycker det låter, men här kommer sanningen :)

Efteråt så mådde jag rejält dåligt pga allt smärtstillande. Men det gick ju över efter någon timma. Sen hade jag nog lite otur också och fick en blödning eller vad det var på ena testikeln. Svullnade rätt mycket och hade rejält ont i cirka 4-5 dagar, sedan blev smärtan allt mer överkomlig. Vi bodde på hotell tis-fre och det blev inga långa fina promenader i Göteborg.. Men det gick ändå bra att gå lugnt och sätta sig och fika mm. Bara man tar dom smärtstillande dom skickar med.

Jag kunde gå till jobbet på måndag men det var skönt att det var kortvecka och påskledigt. Har varit riktigt trött och det är väl för att kroppen har fått jobba en del..

Kunde komma igång med löpningen på långfredagen och har sprungit ganska obehindrat dom senaste dagarna. (Jag springer ganska mycket). Är fortfarande lite svullen men har inte ont längre.

Så ja, det är värre än biopsin, men jag skulle göra om det igen om det behövs!

MariaC

Äldre 28 Mar 19:42

#629

jad skrev 2016-03-27 18:21:31 följande:

Jag var sjukt nervös innan. Men under tiden så pratade/svamlade jag med en sjuksköterska hela tiden och kände ingenting. Dom är verkligen bra och proffsiga.

Slapp ju se något av det och skulle inte vilja se heller.

Ja du får ju censurera vad jag skriver nu beroende på hur du tycker det låter, men här kommer sanningen :)

Efteråt så mådde jag rejält dåligt pga allt smärtstillande. Men det gick ju över efter någon timma. Sen hade jag nog lite otur också och fick en blödning eller vad det var på ena testikeln. Svullnade rätt mycket och hade rejält ont i cirka 4-5 dagar, sedan blev smärtan allt mer överkomlig. Vi bodde på hotell tis-fre och det blev inga långa fina promenader i Göteborg.. Men det gick ändå bra att gå lugnt och sätta sig och fika mm. Bara man tar dom smärtstillande dom skickar med.

Jag kunde gå till jobbet på måndag men det var skönt att det var kortvecka och påskledigt. Har varit riktigt trött och det är väl för att kroppen har fått jobba en del..

Kunde komma igång med löpningen på långfredagen och har sprungit ganska obehindrat dom senaste dagarna. (Jag springer ganska mycket). Är fortfarande lite svullen men har inte ont längre.

Så ja, det är värre än biopsin, men jag skulle göra om det igen om det behövs!

Tack för ditt svar. Återkommer om det dyker upp fler frågor =)

Fortfarande hoppfull

Äldre 31 Mar 18:22

#630

Hej!
Är ny i tråden.

Jag och mannen försökte bli gravida i 1 år utan resultat och har sen utretts i ytterligare 1 år. Makens spermaprover i höstas visade på azoospermi och vid biopsi i februari hittade de inga spermier. Väntar fortfarande på besked efter att proverna undersökts hos patologen men vi har ju fått besked att inte hoppas på något så vi har ställt in oss på spermadonation. Då utredningen tagit vansinnigt långt tid och min utredning inte ens verkar vara grundligt gjord (har t.ex. inte fått kolla äggledarpassage) har vi tänk vända oss till Stork i Danmark så länge. Fick dock lätt panik idag efter att maken ringt RMC Malmös donatorkordinator. Hon tyckte inte vi skulle vända oss till Stork och fick bl.a. intrycket av att om vi gör det får vi inte stå i kö till behandling via Regionen. Maken är även osäker på Stork då han är rädd för att det ska sluta med att vi i slutändan bränner alla våra sparpengar och ändå inte lyckas. Kändes som om Stork vi lite väl positiva, va väldigt mycket " det går säkert snabbt för dig att bli gravid" trots att jag har ägglossning som kommer onormalt sent i cykeln och för kort lutealfas så jag behöver ta Lutinus för att stötta upp efter insemination.

Ska ringa imorgon till min gyn och föröka tjata till mig att få göra undersökning av äggledarna. Funderar på att avvakta med Stork till jag förhoppningsvis har fått göra den undersökningen. Men blir samtidigt galen av att vänta... Paniken ökar dessutom då jag är 32 och chanserna att bli gravid bara blir mindre med åren. Ser tillbaka med bitterhet över att vi väntade till livet var tillrättalagt i övrigt och vi kände oss helt redo att börja försöka.

Har ni andra fått svar på vad avsaknaden av spermier beror på? Alla makens hormonorver var som de skulle, och testiklarna var normala även om ena var något åt det mindre hållet. Läkaren sa att avsaknaden kanske kunde bero på att makens mamma isamband med graviditeten kommit i kontakt med något av alla de kemiska ämnen som finns runt om kring oss nu för tiden. Men kädes lite som det bara var en gissning. Kanske får vi svar då vi får besked från patologen...

Avsaknad av spermier

INNEHÅLL