Ruttenpungen skrev 2016-09-05 21:30:40 följande:
Hej, här känner man igen sig. Bjuder på mitt här.
Jag har varit tillsammans med min tjej i 11 år(jag 31 hon 30 idag) och vi har försökt föröka oss i ca 7år. I december 2014 gick vi till en privat fertilitetsklinik i STHLM, och läkaren började(!) med isemination, och sade om utlösningen att "det var inte det bästa jag sett", men genomför inseniminationen ändå. Jag får en remiss och går för att lämna ett spermaprov, vilket vissar noll, som meddelas via telefon av läkaren på privatkliniken. Jag tar blodprov som skickas till kliniken. Någon månad senare så har vi samtal hos dem, där blodprovet redovisas. Något, men inte farligt lågt testosteron-nivå, höga FSH-värden. En annan läkare, förmodligen chefen, känner på mina kulor och konstaterar att de är normala. Efter samtalet med ?chefen' så säger min kontakt att hen tyckte att hen "såg något" i utlösningen vid insenimationen. Jag får en remiss till biopsi, men måste innan dess göra ett HIV-test. Jag går för att göra det precis efter besöket på kliniken. Det går ett par månader och inget händer. Går ett par månader till och det händer fortfarande ingenting. I april 2016 ringer jag min kontakt på kilniken och frågar vad som försiggår. Visar sig att mitt HIV-test inte nått kliniken. Det gör ingengting, för kontakten på kliniken lyckas rota fram det och fixar en biopsi på KS inom en månad. Biopsi i mitten av maj.
Jag kommer dit, nervös som få, och ställer massa frågor om ingreppet. Får till svar att "du är faktiskt här frivilligt". Väl inne på operationen så kommenterar läkaren mitt könshår!!!!! Samt säger att kulorna känns normala.
Får beskedet att inte ha för höga förhoppningar direkt efter ingreppet.
Inget slutligt besked på hela sommaren. Jaja, semestertider tänker vi.
Häromdagen ringer chefen från kliniken och meddelar ordagrant "att fabriken är ur funktion". Jag ringer min kontakt, som tidigare gjort en insemination och sagt att hen såg något, och hen öppnar med att hen "måste sett fel". Visst, det mesta talar för att jag inte har någon som helst spermaproduktion. Men hela processen har känts pajas. Borde man gå någon annanstans och få en secod opinion?
Jag beklagar att ni behöver genomgå detta elände. Låter inte som att ni fått någon vidare hjälp, tycker absolut att ni ska vända er till en annan klinik för en "second opinion". Vi valde att vända oss till Carlanderska, de fick ta del av våra journaler och utifrån bedöma hur de ville gå vidare med oss. Tycker att ni ska hämta ut era journaler och ta med dem till en annan klinik. Ett samtal på en privat klinik kostar ett par tusenlappar men i sammanhanget kan det vara värt det, sedan får ni/läkarna avgöra om det finns något mer att göra i ert fall.
Det är inte helt omöjligt att första spermaprovet du lämnade innehöll spermier, men att du sedan vid andra spermaprovet och biopsin inte hade några spermier. Jag har läst om flera liknande fall, antingen att inga spermier hittats först och sedan vid andra spermaprovet så har spermier hittats, eller tvärtom som i ditt fall, att spermier hittas först men sedan inga alls. Kroppen är konstig! Att du har höga FSH-värden tyder ju på låg eller utebliven produktion. Likaså låga testosteronvärden. De senare kan man ju medicinera och hoppas att spermaproduktionen ökar. Är det något som läkarna har föreslagit?
