Avsaknad av spermier

Först gjorde vi en biopsi där man hittade några få spermier som var för dåliga för att kunna frysas ner. Då blev vi rekommenderade att göra Mikro-Tese för att öka chansen att få ut de bästa spermierna. Man hittade spermier så att alla äggen som plockades ut från mig, 11 st, kunde befruktas. Två embryon sattes in men tyvärr tog det sig inte.

Som rutin görs bara en Mikro-Tese men vi ville så gärna prova en gång till eftersom man ändå hittade spermier. Och vi fick ok till det. Tyvärr hittade endast en spermie som man förde samman med ett ägg men utvecklingen stannade av. Nu är min sambos spermier slut och han har ingen mer produktion. Hans diagnos är "Certoli one cell Only syndrom". Tror det heter så.

Så nu är det donation som gäller för oss och eftersom vi redan lagt ut långt över 100.000 kr så vill vi utnyttja gratisförsöken. Men väntan inom landstinget är ju olidlig. På Carlanderska var ju inga väntetider så detta känns jobbigt...

Då är jag med! Din man fick en diagnos iaf. Hur kan de veta att inga nya spermker tillverkas om han haft spermier? Min har svårt att acceptera detta för läkaren kunde ej ge en diagnos. Han har oförklarlig avsaknad av spermier vilket knäcker honom. Är du frisk i övrigt?

Den diagnosen betyder att han inte har någon produktion, det fattas en typ av celler. Läkaren sa att förmodligen har han haft en liten produktion när han var yngre och att spermierna då var av mycket bättre kvalité. Sen med åldern har produktionen stannat av och de spermier som fanns kvar är av dålig kvalité och vi plockade ut de sista som fanns kvar. Hade min sambo försökt få barn när han var yngre så kanske det hade räckt med biopsi och IVF pga att spermierna då var bättre. Men de kan ju aldrig veta såklart.

Jag är frisk i övrigt förutom ett lågt AMH värde på 0,7 Så jag var svårstimulerad.

Vart i processen är ni?

Vad olika det kan vara. Min kille har cellerna som producerar spermier men de mognar aldrig tillräckligt utan avstannar i uppbyggnadsfasen. Hur känner din man inför donation? Och hur känner du?

Vi är färdigutredda och ska ställas i kö för donation... men det blir en tripp till Danmark för min kille vill se bilder och ansöka om pengarna därefter. Han vill även gå hos en psykolog innan vi kör igång den karusellen då det varit turbulent hos oss båda.

Hur gamla är ni? Vi är 27 & 30.

Vad roligt att du är tillbaka i tråden! Men stackare som har behövt kämpa så länge, jag håller tummarna för att det är er tur snart att plussa 

Behövde ni bekosta båda micro-tese-operationerna själva? Är Carlanderska privata eller kan man använda det fria vårdvalet där? Carlanderska tillhör ju Fertilitetscentrum och i Stockholm har Fertilitetscentrum sedan januari 2017 börjat utföra IVF på landstingstaxa  (utredningar har de gjort sedan 2016 på landstingstaxa), men det kanske bara gäller Stockholms divisionen... 

Jag undrar om min man kanske lider av samma sak som din man. Hur kom läkarna fram till att det var just Certoli one cell Only syndrom han lider av?

Jag är snart 34 och min sambo snart 38....så tiden tickar iväg och det stressar mig då vi vill ha syskon också.

Vi har haft rätt lång tid på oss att smälta detta. Vi fick beskedet att min sambo saknade spermier i sädesvätskan för 2 år sedan. Då kom den största chocken och världen rasade. Sen dess har vi hela tiden pratat om donation och tanken att det kanske kommer bli så har funnits med. Vi hoppades ju på de försök vi gjort men när vi fick beskedet slutgiltigt i september att min sambo inte kommer kunna bli biologisk pappa så blev det mer en bekräftelse på det vi redan visste.

Nu är ju donation det steg om kan ge oss ett barn så vi är glada att det finns. Annars hade ju inte jag kunnat få bära barnet tex.

Vi mår väldigt dåligt båda två men det är för att det blivit som det blivit, att vi inte kan få barn. Men att det är donation som gäller har vi fått acceptera även fast det är jättejobbigt. Från allra första början sa min sambo nej till det men ändrade sig. Och det är en stor sorg att inte han får bli biologisk pappa. Men vi tar hellre donation än adoption. Fast vi vill veta så lite som möjligt om donatorn. Och har många tankar om hur känslorna inför barnet kommer vara, hur vi ska berätta etc.

Hur kommer det sig att ni vill veta så lite som möjligt om donatorn? Jag är på samma spår som dig, har sagt till min kille att jag inte vill adoptera. Jag vill inte välja bort en sån stor möjlighet med att vara gravid när jag har goda förutsättningar för jag vet att jag skulle ångra mig och känna bitterhet gentemot honom i framtiden om han inte skulle gå med på donation. Jag förstår precis dina känslor i att ni mår dåligt för att ni inte kan få barn ihop. Det är en så stor sorg så det inte går att förklara till någon som (tyvärr) inte sitter i samma sits. Jag försöker googla på folk som fått barn med donerade spermier för att höra lyckliga slut men dessvärre är det främst äggdonation det skrivs flitigt om här på forumen.

Har ni fått någon läkartid så ni kan gå vidare med huruvida ni ska göra? Eller väntar ni på tid? Är ni uppställda i kön i Sverige eller kommer ni dra utomlands? Vilket landsting tillhör ni?

Sist av allt vill jag ge en stor cyber-kram. Jag hoppas innerligt att vi alla som är i denna tråd får starta en egen tråd där vi följer varandras graviditet i framtiden :)

Vi tycker det blir för verkligt och för nära inpå om vi ska se bilder å få massa info om donatorn. Typ som att vi ska sitta där och välja och att det då kommer bli att vi aldrig blir nöjda. Nej den verkar inte bra, den var inte lik, den har ingen utbildning etc och att man drar det till sin spets. Vi orkar inte med det utan litar fullt på att läkaren gör sitt bästa för att välja rätt. Och främst min sambo känner så här då han inte vill behöva jämföra sig med en annan man. Det är så olika hur man känner i den här situationen.

Jo men vi kan absolut tänka oss att adoptera men vill prova donation först. När min sambo var tveksam till donation så sa jag att vi kan gå till adoption direkt om han ville. Skulle aldrig tvinga honom att använda donator, det måste kännas rätt för honom. Så jag gav honom tid att tänka och fundera hur han ville göra och då bestämde han sig för donation. Detta var ju långt innan vi hade gjort Mikro-Tese etc. Vi har ju haft lång tid på oss att bearbeta allt.

Vi tillhör ju Sahlgrenska i Göteborg men där är 2-3 års väntetid så vi utnyttjar ju fria vårdvalet och står i kö i Örebro. Senaste budet var att vi skulle få tid i början på maj. Då kommer vi få träffa både läkare och terapeut på samma dag pga att vi har så långt att åka. Sen är det bara att köra igång.

Vart står ni i kö?

Kram!!