Avsaknad av spermier

Där ser man. Samma här troligtvis, får se om de vill genomföra en till tesa på honom.

Är det vanligt att man endast kör på insemination om kvinnan är frisk? Är chansen att lyckas större om kvinnan är frisk vid exempelvis ivf än kvinnor som har svårt att bli gravida eller har alla lika stora chanser? Är det något du har kännedom om? Är så rädd att förbli barnlös efter detta trauma med avsaknad av spermier.

Vet tyvärr inte vad som är vanligt eller hur det "brukar" gå till. Som jag har förstått det är insemination förstahandsval för oss för att jag är fullt frisk, har bra äggreserv och är ung. Läkarna sa att hade jag varit äldre eller haft dåligt med ägg eller något problem med ägglossning, äggledare el.dy hade vi gjort ivf direkt för samma chanser. Nu kör vi två inseminationsförsök och sen två ivf-försök (försöken kan man reglera/lägga upp själv). Finns det möjlighet att slippa ivf med sprutor och allt vad det innebär är jag glad!

Hej allihopa, tänkte göra en liten uppdatering. Som jag skrev tidigare fick jag och min man ett brev om att vi skulle blir kallade för samtal hos Reproduktionsmedicin om 2-3 månader. Eftersom jag tyckte det var helt oacceptabelt pga att vi inte ens fått provsvaren från min mans testikelbiopsi (som han gjorde för drygt fyra veckor sedan) har jag ringt runt till alla inblandade. Jag vet inte om det bara är jag och min man som har haft otur eller om systemet i Stockholm inte fungerar.

Nu har jag precis pratat med chefen för Anova (som är ansvariga för andrologi- läran om mannens fortplantning). Han sa att chansen för min man att bli biologisk pappa till några barn är näst intill obefintlig. Jag har längtat efter barn i flera, flera år och kan verkligen inte förstå hur jag alltid kan ha så otur i livet. För att bara nämna  en annan sak som har hänt så kan jag berätta att jag nyligen förlorade min syster i cancer.

Nu vet jag inte om vi ska vänta dessa månader på att bli kallade till Reproduktionsmedicin eller om vi ska åka till Danmark för eventuell spermiedonation. Jag vet ju inte om Reproduktionsmedicin kommer att flerslå Micro-tese eller insemination. Chefen på Anova trodde inte chanserna för Micro-tese var så bra, men han påpekade att de började med ingreppet i januari här i Stockholm så han hade inte så mycket erfarenhet. Jag tror inte vi orkar vänta på att landstinget ska bekosta donationen eftersom jag har hört att det kan ta 1-2 år. Är det någon som har erfarenheter av donatorinsemination i Stockholm?

Tusen tack för din omtanke! Det kändes inte som om läkaren jag pratade med idag hade jättekoll på micro-tese, så nu har jag och min man bestämt att vi ska vänta på mötet med reproduktionsmedicin. Jag tycker bara att det är helt absurt att vi ska vänta 2-3 månader på att få veta om vi får göra ett nytt ingrepp eller om vi ska sättas upp i kön för spermiedonation. Han som jag pratade med kunde liksom inte förklara varför de inte gjorde en micro-tese på en gång eller om de få orörliga spermierna de fann vid testikelbiopsin var döda eller levande. Men det kändes som om han suddade ut det minsta lilla hopp vi hade kvar... Han sa att hos vissa män finner man ingen orsak till utebliven spermieproduktion. Min mans FSH är lätt förhöjt, vilket tyder på att kroppen förstår att något inte går rätt till vid spermieproduktionen och därför försöker "piska på systemet", men alla andra prover är normala.

Min man vet att min största dröm är att bilda familj, så han säger att han är öppen för donation. Han säger att han kommer att älska barnet lika mycket, även om det inte är hans biologiska. Vår är båda 28 år. 

Hur har det gått för er? Har du spolat dina äggledare?

Jag tycker också att vår utredning är under all kritik. Det är över ett år sedan jag ringde och bokade en tid för ett första besök och det känns inte somom vi har kommit någonstans. Vart vi än vänder oss så känns det som alla gör fel... Så jag förstår precis vad du menar med att inte orka väntan, jag vill också bli gravid nu, helst igår! Om Reproduktionsmedicin här i Stockholm säger att de vill chansa på att göra en micro-tese funderar vi på att göra det. Då kommer de ju plocka ut ägg på mig samtidigt. Om ingreppet på min man inte skulle fungera kanske vi kan ta med oss mina ägg till Göteborg eller Danmark (antingen för ett nytt ingrepp på min man eller för IVF med donerade spermier)... Jag vet dock inte om man får det. Sen tror jag att man måste vänta sex månader mellan ingreppen, så då kommer ju allt ta flera år.

Jag vill ju verkligen ha min mans biologiska barn. Jag känner mig livrädd för att få en donators spermier. Jag vet ju inte vem han är eller hur han ser ut. Min man är halv svensk och jag är rädd för att det blir svårt att hitta någon donator som är lik honom. Men å andra sidan vill jag ju verkligen ha barn. Hur känner du? Hur gamla är ni?

Jag tycker inte att det gjorde ont att spola äggledarna, men det var väldigt väldigt obehagligt! Jag blev illamående under ingreppet och lite yr efteråt, men upplevde ingen stark smärta. 

Jag tycker också att vår utredning är under all kritik. Det är över ett år sedan jag ringde och bokade en tid för ett första besök och det känns inte somom vi har kommit någonstans. Vart vi än vänder oss så känns det som alla gör fel... Så jag förstår precis vad du menar med att inte orka väntan, jag vill också bli gravid nu, helst igår! Om Reproduktionsmedicin här i Stockholm säger att de vill chansa på att göra en micro-tese funderar vi på att göra det. Då kommer de ju plocka ut ägg på mig samtidigt. Om ingreppet på min man inte skulle fungera kanske vi kan ta med oss mina ägg till Göteborg eller Danmark (antingen för ett nytt ingrepp på min man eller för IVF med donerade spermier)... Jag vet dock inte om man får det. Sen tror jag att man måste vänta sex månader mellan ingreppen, så då kommer ju allt ta flera år.

Jag vill ju verkligen ha min mans biologiska barn. Jag känner mig livrädd för att få en donators spermier. Jag vet ju inte vem han är eller hur han ser ut. Min man är halv svensk och jag är rädd för att det blir svårt att hitta någon donator som är lik honom. Men å andra sidan vill jag ju verkligen ha barn. Hur känner du? Hur gamla är ni?

Jag tycker inte att det gjorde ont att spola äggledarna, men det var väldigt väldigt obehagligt! Jag blev illamående under ingreppet och lite yr efteråt, men upplevde ingen stark smärta.