Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Det här var väldigt tänkvärt som du skrev om KUB, får kanske fundera en vända till. Jag ska tillbaka på inskrivning på tisdag så jag har lite tid att tänka själv och sen kan jag ventilera med barnmorskan. Om det skulle vara nåt som inte är ok är det dessutom skönt att få lite tid att vänja sig så det inte kommer som en chock vid förlossningen. Finns många sidor och jag ska inte förneka att jag är väldigt sugen på att se den lill* igen .

Nejdå, fråga på du bara. :) Det finns ingen stor bakomliggande orsak, utan det är bara en känsla jag har och har haft länge, att det är det som är rätt för just mig. Men jag tycker också samtalen är bra, det är alltid bra att gå igenom allt sånthär. Dock hade jag läst på väldigt mycket innan och var väl förberedd, så hon hade inga överraskningar att komma med direkt. Många ändrar sig, absolut, så vi får väl se hur det går för mig. Åtminstone känns det jättetryggt nu efter att hon sa att om jag håller fast vid min åsikt så kan ingen neka mig ett snitt utan då får jag det. Så jag är väldigt lugn inför det hela nu.

Jag håller helt med dig om att det är skillnad å¨downs syndrom och många av de andra avvikelserna. Och det mesta kan man ju faktiskt inte få veta innan barnet föds. Jag gillar inte riktigt då folk säger "Det spelar ingen roll vad det blir, så länge det är friskt!". Jag har nämligen tänkt gilla mitt barn även om det inte skulle vara friskt...

Måste bara fråga, jag har sån fruktansvärd "mensvärk" flera gånger om dagen och jag riktigt känner hur hela livmodern drar ihop sig. Har hört att sammandragningar inte ska göra ont men det här känns som en riktigt jobbig mensvärk och är jätte obehagligt. Tror ni jag bör oroa mig?

Är värken mer påtaglig efter att de stått och gått mycket eller är den lika svår även om du har suttit ner en längre stund? Jag är ingen expert alls men har upplevt att smärtan som jag tror beror på växtvärk blir värre om man har rört på sig mycket än om man vilat i soffan en stund och för min del så kan den kännas rätt bra emellanåt och för mig såg allt bra ut på UL för en vecka sedan. Men om du är orolig så tycker jag att du åtminstone kan ringa 1177 och höra vad de säger om det.  

Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(

Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(

Det lät ju skönt att höra Tycker annars man har hört historier om folk som blivit nekade snitt, men vad skönt att det inte verkar vara så generellt. 

Det är väl sant att man inte kan veta allt innan barnet föds, men jag tänkte på att om man får hög risk på någon av de andra två avvikelserna som går att se på kub. Där åtminstone den ena om jag inte missminner mig inte är livsdugligt, så känns beslutet om hur man går vidare svårare än om det skulle handla om en avvikelse som man kan leva ett mer eller mindre normalt liv med. 

Kan hålla med dig om att den kommentaren låter taskig och dum när man tänker på den, för jag tror som du säger att det i slutändan inte spelar någon roll om barnet är friskt eller inte man kommer älska det lika mycket ändå. Man kan för barnens skull hoppas på att dee som använder den inte riktigt kan ha tänkt på vad de egentligen säger. 

Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(