Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Det låter mycket märkligt att han kunnat gå och "låtsas" i så många veckor att han vill ha detta barnet tillsammans med dig och sen inte viljat ha det eller helt plötsligt ändrat sig av en anledning som han inte ens kan förklara för sig själv eller dig. Han menar alltså att han indirekt har hintat om det genom andra saker, eller på vilket sätt menar han att du hade kunnat förstå det innan han säger något på riktigt?

Mysigt att pyssla med bebis kläder, ska ta upp våran låda och kolla igenom är väldigt mycket tjejkläder just då alla mina syskonbarn är tjejer har 9st så man hade ju hoppats på en pojke men det lär inte hända ;)

Jo, det verkar vara många som har specifika åsikter om det och jag kommer aldrig att kunna förstå varför det är så viktigt att få "rätt" kön eller få en av varje.

Hörde nyligen om ett par som var frustrerade över att ha fått två tjejer då de verkligen ville ha en av varje och inte har möjligheterna att skaffa ett till barn till. Sen kanske många män vill ha söner och kvinnor tjejer innerst inne, vad vet jag, men att känna frustration och ledsamhet över att det inte blev som man önskade är väl lite väl överdrivet. För min del så känns det som om jag vill ha åtminstone två barn men om det blir av olika kön eller inte spelar ingen som helst roll. Vi är nog ganska övertygade om att vi inte kommer att ta reda på könet heller, just för att vi inte ser en poäng med det och inte känner behov av att göra ett pojk- eller flickrum redan innan barnet är fött.

Det låter ju som hemska bekanta du har, om du ursäktar uttrycket, som måste göra stor sak av det när ni inte gör det. Det är väl inte de som ska få barn, utan ni så varför är de ens viktigt för dem vilket kön det blir? Jag har dock en svärmor som är likadan och har väl uttryckt någon gång att de hoppas att de blir en pojke bara för att det är dåligt med pojkar i släkten (på sistone iaf). Så de tycker det skulle bli så roligt om det skulle bli en pojke. Jag vet inte varför, men kanske för att hon då anser sig ha möjlighet att köpa mycket mer kläder och sånt eftersom det nu finns med tjejgrejer. Men för mig känns det lite lagom irriterande då jag inte alls bryr mig och jag ser det bara som ytterligare en anledning att inte ta reda på kön (om vi ens hade tänkt tanken från början). 

Vi fick också hem en barnvagn i helgen, som föräldrarna hade sparat efter deras dotter fått barn. Sen ska vi få låna kompisens babykydd, då deras son kommer att vara kring året då våran föds. Allt känns mycket mer realistiskt nu när man har börjat fixat lite med grejer och sånt.

Svärföräldrarna skulle de stå, var lite för snabb på tangenterna där. 

Helgen har varit riktigt tung och jobbig. Men Idag har jag fått en förklaring till hans beteende så det börjar bli bättre, vi har suttit ner och pratat och sagt vad vi tycker och tänker båda två. Han har lovat att följa med mig på rutinultraljudet också så allt blir mycket verkligare för honom och han själv får se att det faktiskt är hans barn som ligger därinne

Det låter ju bra att du trots allt fått en förklaring och att både du och han vill att han är med på RUL. Jag tror att ultraljud är ett bra för sätt för männen, kanske mer än för oss då vi märker av graviditeten på andra sätt, att förstå att det verkligen är ett barn därinne och att det inte bara är prat och det på sätt blir mera verkligt. Min sambo var med på KUB och jag tycker att han är mycket mer engagerad efter det och pratar nu mera om "ni" istället för dig, så det är roligt.     

Verkligen! Efter Jag fick göra VUL så blev allt så verkligt att Jag nu vågar få saker, köpa och ska berätta för mitt kompisgäng på vår tjejkväll nästa vecka. Vågar liksom se att detta händer.

Hej har alla berätta för släkt/familj och vänner??

Går in i vecka 11 imorgon och har bara berätta för mina föräldrar sambons bror och syster och pappa.

Syskonen tänkte jag kläcka ur mig det när vi ska fira min mamma och systerdotter den 7oktober är då i vecka 13 känns som att det skulle vara bäst visst alla mina syskon väntar på att vi ska vänta barn dom har tjatat sen min bror fick sin för 2år sedan så blir nog välkommet iallafall.

Törs inte berätta tidigare ifall det skulle hända något har ju sett den lilla i vecka 8 men kan ju hända mycket på dom veckorna. Är helt klart nervös för att berätta ivärsta fall få mamma berätta haha

Har bara 5syskon men vi är dom sista som ska ha barn min lillebror vill inte ha barn han lånar hellre.

Haha, jo du är ursäktad. :) Det tycks finnas en hel massa åsikter, som sagt, och även om jag inte alls kan förstå att man önskar sig någondera könet så är det ju inte mitt problem att andra gör det. Nu är det nog bara en liten liten del av våra bekanta som uttrycker sig så, de flesta är nog som oss, bryr sig inte det minsta i vad det blir. Men det kan vara nog så frustrerande ändå, då det varje gång man träffas låter "Det blir nog en pojke, ska du se..." Nåja, huvudsaken är ju man FÅR ett barn. Och för oss blir det antagligen bara ett eftersom sambon redan har två och är lite äldre än mig.