Hej och välkomna alla gravida. :)
Tänkte att jag startar en tråd för oss som är beräknade i maj. Jag är beräknad till 1 maj med andra barnet. Storebror är född 15 april 2014 så det blir lite över två år mellan ettan och tvåan om allt går som det ska. :)
Fritt att diskutera och ställa frågor om allt som rör gravitideten och allt däromkring.:) Trevlig ton såklart! Har man något negativt i tankarna, håll det för dig själv. ;)
Ni som fött, vilka smärtlindringar har ni tagit
Ni som fött, vilka smärtlindringar har ni tagit
Nu är jag less är i 38+2 men nu vill jag verkligen att det ska vara dags. Less på att vara gravid och inte orka/ kunna göra nåt och längtar efter mitt lilla troll!
Haft lite förvärkar...tror jag, eller så har det bara varit dålig mage.... Vad har ni haft för tecken??
Vill också att det ska vara över!!! 38+3 och grymt förkyld och så pollen på det. det har knockat ut mig totalt. Yey.... Känns som kroppen säkerligen tänker vänta ut förkylningen, hur annars ska den orka en förlossning? Men jag är så leds. Igår värkte ena benet, eller insida lår liksom. Kom från nedre regionerna oh liksom ilade längsmed låret. Vad var det? Någon som haft så?
Slemproppen har gått i omgångar sen två veckor tillbaka (tror jag - är som klumpigare bitar ibland -förlåt). Hoppas att det bär vägen snart, stora kom sex dagar innan beräknat och just den dagen vattnet gick var nog den lättsammaste och smärtfriaste dagen (fram tills värkarna började på natten) jag hade under slutet av den graviditeten.
Nu är jag less är i 38+2 men nu vill jag verkligen att det ska vara dags. Less på att vara gravid och inte orka/ kunna göra nåt och längtar efter mitt lilla troll!
Haft lite förvärkar...tror jag, eller så har det bara varit dålig mage.... Vad har ni haft för tecken??
Bara jag som inte är "redo" än? ^^ Det är klart att kommer det igång så gör det, men jag har en sista vecka kvar på jobbet som jag verkligen vill hinna göra klart först. Och nu märker jag att förlossningen närmar sig, tidigare har det varit rätt lugnt bortsett från lite sammandragningar men nu gör det ont lite här och var nu och då. Och att gå omkring på affären för en storhandling kan vara nästintill outhärdligt ibland då jag får onda sammandragningar.
Nej jag hoppas bebisen stannar kvar i minst en vecka till 
jag har visserligen bf först den 27e så jag förstår ju såklart att ni som är närmare bf eller till och med gått över har lite mindre tålamod kvar 
Bara jag som inte är "redo" än? ^^ Det är klart att kommer det igång så gör det, men jag har en sista vecka kvar på jobbet som jag verkligen vill hinna göra klart först. Och nu märker jag att förlossningen närmar sig, tidigare har det varit rätt lugnt bortsett från lite sammandragningar men nu gör det ont lite här och var nu och då. Och att gå omkring på affären för en storhandling kan vara nästintill outhärdligt ibland då jag får onda sammandragningar.
Nej jag hoppas bebisen stannar kvar i minst en vecka till jag har visserligen bf först den 27e så jag förstår ju såklart att ni som är närmare bf eller till och med gått över har lite mindre tålamod kvar
Jag har satt potatis, sått morötter och krattat gården, tycker de borde sätta igång något. V 40 idag, 39+0 och de känns verkligen som en jäkla evighet. Svärföräldrarna har varit här i helgen och åkte nyss hem. Dom kommer förbi nästa helg och har lovat en bebis tills dess, haha. BF på lördag... Till och från hela dagarna har jag som knivar mellan benen då hon borrar ner sig. Inga förvärkar idag... Känner typ inget? Vet att jag inte kände något med första innan vattnet helt plötsligt gick och sen kom värkarna någon timme efter de. Men ändå väntar jag på tecken varje dag. Försöker njuta av nuet och att bara ha ett barn men de är så svårt då man bara känner sig otymplig och less... Ska till bm imorgon och hoppas att de är sista besöket!!! Crawings på kinderägg har jag också, någon annan som har något de måste ha?
- Jag har fött tre barn och för mig är epidural det som gör hela skillnaden. Och det vet väl alla - men det jag menar är att antingen om jag inte har epidural och det gör panikont så leder det inte bara till att jag blir helt utmattad/dränerad på energi under lång tid även efteråt (inte kul när man har sin lilla nya bebis) men hela öppningsförloppet går väldigt långsamt. Med epidural så gick jag nu i torsdags från 4 till 10 cm på ett par timmar bara, och helt smärtfritt.
Epiduralen hjälper ju inte vid utdrivningen. Sägs det. Men det gjorde det verkligen på mig nu. Helt fantastiskt. Jag kände allting och visste vart bebisen var osv men det gjorde inte alls ont. Jag toppade upp en extra gång med en dos när jag skulle tippa att jag var kanske 8-9 cm öppen. Många bm är emot det "då känner man inte när man ska krysta" - struntprat skulle jag säga - men ni får ju resonera er fram själva i stunden förstås. Och om jag förstår det rätt så har olika BB lite olika inställning till epidural, hur konservativa man är med doser osv. Jag hade världens bästa som sa att jag bestämmer själv och så fort jag kände att den avtog så skjutsade vi i en ny dos med en gång. Finns ingen anledning till att ha ont i onödan tycker jag. Om värkarna stannar av så får man ju värkstimulerande dropp ju.
- Med barn nr 2 var jag extremt förlossningsrädd (till största delen eftersom jag blev så smärtchockad med barn 1: igångsättning drygt 2 v över tiden, kroppen noll redo helt fruktansvärda smärtor under alldeles alldels för lång tid "ingen epidural förrän 3-4 cm" - bullshit). Så med barn 2 tog jag förutom epidural även pdb heter det tror jag. Psb eller pdb, hmm minns ej. Men det är en bedövning som få känner till, som man tar inför att bebisen ska ut. Spruta upp inne vid sidan om livmoderöppningen (eller vart det nu är..). Vet inte om den hjälpte, jag hade också epidural då så svårt att veta vad som är vad. Men bra att veta att det finns, det får man ofta ingen info om automatiskt. Kanske finns anledningar till det, jag vet inte. Tror inte att så många bm är vana att lägga den. Ev nackdel: svårt att veta när krystvärkar kommer och den tar en stund (20 min?) att verka. Så timing känns viktig antar jag.
- Lustgas har jag aldrig fått att funka.
- Bada var toppen i torsdags men jag öppnade mig ingenting då så även om det var skönt så gick jag upp eftersom det hela mattades av och jag öppnade mig inte alls något på ett par timmar (precis som jag trodde, bada är magiskt för mig, funkar för de flesta åkommorna till vardags, lugnar ner alla åkommor)
- Andas. Gör hela skillnaden liksom epidural. Om man lär sig andas typ yogaandning och kan våga vara kvar i situationen och i det totala nuet, då har man halva jobbet gjort.
Borde nog lägga till här också: jag är extremt känslig för smärta. Allting gör ont på mig och jag är ingen tuffing alls när det gäller smärta. För andra som klarar mer är smärtlindring kanske inte lika mycket ett måste. Men för mig gör det hela skillnaden skräckförlossning (nummer 1) jämfört med den mest fantastiska stunden i mitt liv (nr 3). Och nr 2 rätt så nära nr 3 så den var också bra.
Igår hade bebis full fart i magen tänkte att snart så är det kanske dags. Idag varit en sovdag i magen och vaknade sjuk. Förkyld, halsont, öronont och ont i bihålorna. Skit dag. Fyllde år igår och då blev ena hunden chokladförgiftad. Och riktigt riktigt dålig. Djursjukhuset och fick stanna.
Nu hoppas jag på att bebis vill komma ut. Dottern kom 12 dagar förtidigt