IVFare i Stockholm?
Några fler från Stockholm som gör IVF? vi har precis fått puss efter ruvningen!
Vore kul att följa varandra!
-
-
Svar på tråden IVFare i Stockholm?
-
Det är ingenting, du har så rätt!!! Vilken påse är det?Sjöblomman skrev 2016-03-30 16:06:22 följande:TACK! Jag var verkligen löjligt stolt över påsen! Och som sagt, 650 kr i sammanhanget för att må bra och få hoppet tillbaka, är ju faktiskt ingenting!
-
Hoppsan2016 skrev 2016-03-30 16:08:21 följande:Det är ingenting, du har så rätt!!! Vilken påse är det?
-
Syns bilden? Jag kan inte se den... Petite royal, blå.
-
Men vad skönt att kunna reglera det! Jag är så tacksam över att inte behöva jobba heltid. Jag slutar mitt jobb första maj och hoppas att jag kan vara sjukskriven på heltid sista månaden så att jag inte behöver ta av föräldraledighet, eller kanske ännu värre - gå till arbetsförmedlingen, haha.Hoppsan2016 skrev 2016-03-30 12:27:01 följande:Nja, jag jobbar med min man och jobbar hemifrån. Just nu när jag sover 28 timmar av 24 gör jag inte så mycket....Har ju kronisk huvudvärk också, och får inte äta mina medicin när jag är gravid så att jobba är väldigt svårt nu =( -
Håller med! BMI tar ju exempelvis inte heller hänsyn till en vältränad kropp. Det är ett trubbigt verktyg som bara säger lite om hur fet/smal en person är. Denna vikthets alltså och att inte bli trodd. Min läkare trodde ju inte på att jag tränar. Och inte heller att jag inte äter speciellt mycket sötsaker (mår illa av det så det reglerar sig självt kan man säga).Hoppsan2016 skrev 2016-03-30 12:32:33 följande:BMI är skit och ingen ska gå efter den tycker jag!!!!
Innan jag fick mitt första barn vägde jag fööööör lite ( på riktigt sjukt lite) och hade problem med läkaren då pga det. De trodde att jag hade anorexia men det hade jag inte! Jag var bara smal! Jag åt som en häst men inget hände. Så ibland är BMI bara en siffra och inget man borde gå efter... -
Jag vet! Alltså jag brukar inte kolla bmi, men vet att jag ligger över gränsen för fetma. Väger 95 kg och är 170 lång. Skriver väger för jag väger fotfarande det, trots v 33. Min idealvikt är 85 kg, men om man får tro bmi är det fortfarande övervikt. Jag ska väl väga mellan 70 och 75 kg och då finns det inte mycket kvar av mig, känns det som. Om jag kommer igång med träningen igen så kommer jag aldrig ner i de vikterna om jag inte samtidigt svälter mig.Sjöblomman skrev 2016-03-30 12:33:44 följande:Men det är ju katastrof! Hur kan en läkare säga så? Du behöver inte svara om du inte vill, men vilket BMI hade du innan graviditeten?
Men under förra graviditeten gick jag ner 10 kg (jag gick upp 10 och ner 20) och den var inte alls lika kräkig som denna så jag har ev gått ner ännu mer den här gången. Det är blandade känslor inför det, men ska försöka ta vara på det bättre om det är så. -
Toppen!!! Man ska må bra om man kan :)Susodus skrev 2016-03-30 15:11:26 följande:
... Tog förresten en postafen och två alvedon efter att ha känt mig helt utslagen med huvudvärk och kräkningar, är som en helt ny människa! Tack Sälma Riit för att du sade till om att ta medicin och må bra, nu fungerar man som en människa igen.
-
Jag känner igen mig så i detta! Både i hetsbantandet på 80-talet och alla oombedda råd från vårdens sida.Susodus skrev 2016-03-30 15:08:34 följande:Jag är inte fet, skulle säga normal med lite trivselkilon. Men framförallt är jag frisk. Har haft bulimi som tonåring i ca 8 år (länge sedan nu), då var jag sjuk, men skulle av vården ( och omgivningen) ha betraktats som hälsosam med bmi som måttstock. Lyssnade på Kropp och själ P1 som handlade om fetmapaniken, mycket bra. Personligen, uppvuxen under 80-talet då varenda kvinna bantade, tycker jag att det är livsfarligt med denna hysteri. Jag tror det är farligare att banta hela livet än att ha sin vikt, alla är olika, men sjuk och smal kan aldrig vara bättre än rund och frisk. Dessutom är det mycket stressande att alltid tänka på sin vikt, av det går man upp ännu mer. Bättre att slå bort det och må bra. Sedan kan man också ha åsikter om ifall man borde ge oumbedda råd inom vården. Om man söker för halsfluss kan det ju aldrig vara relevant att påpeka ens utseende.
-
Ok. Men då är vi på samma ungefär. Väger 98 och är 171. Självklart måste jag se upp under graviditeten och inte äta mer än vad som är bra för mig och bebisen. Men jag bävar för eventuella kommentarer från läkare eller bm. Det är ju inte som att jag inte vet om min övervikt!Sälma Riit skrev 2016-03-30 19:52:29 följande:Jag vet! Alltså jag brukar inte kolla bmi, men vet att jag ligger över gränsen för fetma. Väger 95 kg och är 170 lång. Skriver väger för jag väger fotfarande det, trots v 33. Min idealvikt är 85 kg, men om man får tro bmi är det fortfarande övervikt. Jag ska väl väga mellan 70 och 75 kg och då finns det inte mycket kvar av mig, känns det som. Om jag kommer igång med träningen igen så kommer jag aldrig ner i de vikterna om jag inte samtidigt svälter mig.
Men under förra graviditeten gick jag ner 10 kg (jag gick upp 10 och ner 20) och den var inte alls lika kräkig som denna så jag har ev gått ner ännu mer den här gången. Det är blandade känslor inför det, men ska försöka ta vara på det bättre om det är så.
Bra att du tar det på rätt sätt! Det ger mig kraft. -
Det är samma här. Jag vet att jag har lagt på mig, men det är svårt att inte göra det när man ständigt går och är nervös för att en ivf ska ha misslyckats. Jag var arbetslös, sekundärt barnlös och överviktig samtidigt. Jag kunde inte satsa på allt. Jag vet det och jag vet att jag är mer motiverad nu. Precis innan jag blev gravid hade jag fått nytt jobb och köpt kort på sats. Tränar nu lite lagom för att hålla igång och hålla diabetesen borta.Sjöblomman skrev 2016-03-30 19:58:11 följande:Ok. Men då är vi på samma ungefär. Väger 98 och är 171. Självklart måste jag se upp under graviditeten och inte äta mer än vad som är bra för mig och bebisen. Men jag bävar för eventuella kommentarer från läkare eller bm. Det är ju inte som att jag inte vet om min övervikt!
Bra att du tar det på rätt sätt! Det ger mig kraft.
Bra att kunna ge kraft! Ibland ses överviktig som mindre vetande. Det är vi ju (oftast) inte. Läkaren gav mig tips om att ha falu rågrut i väskan om jag blev sugen på choklad. Jag är inte är barn. Det går inte att luras. Ska jag inte äta choklad så gör jag inte det. Eller så bestämmer jag att jag gör det ändå. Svårare än så är det inte. Inget jävla knäckebröd kan göra valet annorlunda.