Vi som ska påbörja IVF2 2016

Och tack för hjälpen kära medkämpare!

Grattis! Kan absolut vara ett "riktigt plus". Jag plussade 9 dagar efter ÄP. Fick tillbaka en blastocyst och det blev ett svagt plus på rd4. Så jag vågar mig på ett grattis! Vad roligt

Hoppas på fler plus i tråden

Börjar med ett stort grattis till dig Sally! Det är absolut ett riktigt plus, vår ivf - läkare sa att ovitrelle sitter i max 10 dagar.

Själv är jag så glad. Av våra 8 ägg var 6 mogna och 3 är nu befruktade! ET blir imorgon och det känns spännande. Synd bara att ruvar tiden är den mest jobbiga just pga väntan och letandet efter symtom...men men!

Jag förstår verkligen inte hur folk kan se ruvartiden som jobbigast. Jag får verkligen inte in det.

Lycka till och håller tummarna för att det blir ET imorgon.

Och ingen mening att leta symptom heller, då man får biverkningar av progresteronet.

För mig är ruvar tiden värst för jag kan inte aktivt göra något. Under sprutorna gör jag något aktivt och följer det noga med blodprov och ultraljud. Plocket överlämnar jag till proffs och detsamma gäller befruktningen. Sen har vi inte fått få ägg som resultat så vi har alltid tänkt att något kommer bli befruktat, den oron att inget ska befruktas har varit väldigt liten. Men när man väl ruvar så skulle jag vilja kunna göra mer, än bara ta lutinus och vitamintillskott, jag känner mig otillräcklig. Sån är jag som person och har alltid varit, jag vill aktivt kunna bidra till bättre chans till inplantationen och graviditet men jag vet också att jag inte kan och det gör mig frustrerad.

Jag vet att progesteron och ovitrelle ger symtom, men jag vet också vilka symtom jag hade vid utomkvedet och de var inte samma. Så jo jag kan leta symtom och jämföra med den graviditet som tyvärr inte kom längre än v7.

Ja, alla tänker vi olika. Jag kommer som sagt aldrig förstå det. För mig var ruvningen så lugn i jämförelse med allting annat. Just för att jag inte kunde göra någonting. Och ingen kunde ringa och säga att äggen inte blivit befruktade, inte delat sig. Ingen kunde undersöka mig och säga att äggblåsorna var för få eller för små, eller att spritfloden behöver höjas. Ingen kunde skicka ett brev och säga att jag behöver vänta på behandling för att det är kö. Jag kastas inte mellan hopp och förtvivlan på samma sätt när jag ruvar. För då kan jag ingen annan komma och bryta vår glädje över att det eventuellt är något där inne.

När min blödning kom förstod jag att det var över. Men det fick jag se själv. Det var ingen läkare som berättade det för mig.
Men jag antar att min känsla kanske är annorlunda pga att vi misslyckades innan ET vid första försöket. Vi vet att man inte kan ta allting för givet.

GRATTIS!!! =)

Tack alla! Vågar fortfarande inte riktigt tro det. Vill sjukskriva mig och ligga med benen högt till vecka 20, minst.

Haha jag kan förstå dig! Men det kommer gå bra nu!