Jag är 35 år och plussade på nyårsafton. Är i vecka 5 nu (4+4) enligt mina beräkningar. Har gjort IVF så det borde stämma ganska bra. Det är mitt första barn och första graviditet. Har väldigt svårt att förstå att jag är gravid och för min sambo är det nog ännu svårare. Men såklart är vi väldigt glada och förväntansfulla.
Någon som vill följas åt och dela tankar, glädje och oro?
Min blödning avstannade i fredags. Det kom inget mer men jag har "mensvärk" av och till. Det var bara en liten blödning så kanske går det vägen? Inte alls säker på det, men än är det inte kört. Tog ett nytt test idag (testlagret) som var starkare än sist! Har testat i fredags med cb-digital och då stod det gravid v 1-2 så planen är att ta ett nytt cb på fredag och se om hormonerna ökat. En dag i taget!:)
Min blödning avstannade i fredags. Det kom inget mer men jag har "mensvärk" av och till. Det var bara en liten blödning så kanske går det vägen? Inte alls säker på det, men än är det inte kört. Tog ett nytt test idag (testlagret) som var starkare än sist! Har testat i fredags med cb-digital och då stod det gravid v 1-2 så planen är att ta ett nytt cb på fredag och se om hormonerna ökat. En dag i taget!:)
Är det någon mer som känner sig orolig? Med mitt första barn var jag hela tiden optimistisk och trodde att allt skulle gå vägen, men den här gången känner jag en så stark oro. Jag vaknar på nätterna och har ångest. Drömmer om missfall varje natt och springer på toaletten för minsta lilla. Det är jättejobbigt. Vet inte om det beror på molan jag hade för nästan två år sedan då jag fick bruna flytningar under några veckors tid eller oro just för att det dröjer så ofrivilligt länge mellan graviditerna. Jag försöker blicka framåt! Imorgon ska jag ringa kvinnokliniken och avboka mötet med specialister för att påbörja en utredning och istället boka in ett tidigt ultraljud (eftersom det är förhöjd risk att få en mola igen).
Är det någon mer som känner stark oro och har ni något bra sätt att hantera det?
Imorgon går in i vecka 7 (6+0). Har fortfarande inte mycket symptom. Ömma bröstvårtor, blir snabbt andfådd när jag tränar och sen är det inte så mkt mer. Men bara att hoppas att allt är bra där inne i magen och att jag får fortsätta må så bra som jag gör. På måndag ska jag till barnmorskan och skriva in mig. Det ser jag fram emot, känns som att det blir mer på riktigt då. Även för min sambo.
Hur går det för er andra? Hur mår ni? Hur tränar ni andra? Jag vet att man kan träna precis som vanligt så här tidigt i graviditeten men kan ändå inte låta bli att oro mig lite. Allt känns bra när jag tränar och rör på mig och jag känner att jag mår bra av det och att jag håller mig pigg när jag motionerar dagligen. Är verkligen ingen träningstok, dagliga promenader och några pass i veckan på friskis och svettis, skivstäng, spinning och medeljympa.
Hej!
Jag är gärna med om jag får... :) Fyllde 39 igår så jag är kanske för gammal? Väntar iaf mitt tredje barn (makens andra) och är i v 6+1 idag. Känns oerhört overkligt och jag vågar inte ta ut för mycket i förskott. Tackolov hinner man fundera mindre med två barn hemma - förra graviditeten var jag fruktansvärt orolig för MA (fick ett innan i v 11) och tankarna finns såklart även denna gång.
Har väldigt ömma bröst (fick ömma bröst redan innan ÄL! Har jag aldrig varit med om...så med tanke på brösten känns det som jag varit gravid lääänge redan ;)) men i övrigt känner jag inte så mkt. Måste redan knäppa upp jeansen på eftermiddagen om jag sitter ner, men jag kanske mest borde skylla på julmaten...! Är extremt gasig i magen också.
Tycker jag börjar känna illamående av och till, men det är inte så ihållande så jag vågar inte koppla det till graviditeten ännu. Har inte ens vågat ringa BM! Hur tidigt ringde ni?
Jag har börjat må ganska illa, håller tummarna för att det inte blir värre. Är i vecka 7 nu. Har lite ont i magen. Oroar mig med ganska mycket för missfall och går på toan bara för att kolla lite då och då. Ska ringa barnmorskan imorgon för att boka inskrivning.
Tränar gör jag inte alls men måste komma igång lite så man inte blir helt orörlig.
Jag mår fortfarande ganska bra. Mest ömma bröst, men lite illamående smyger sig på, framförallt när jag är tom i magen. Dock har jag inga hungerskänslor alls, så det är lätt att det går för länge mellan måltiderna. Oron är fortfarande det som är värst, men jag hoppas på goda besked på ultraljudet nästa vecka. Om det ser bra ut ska jag berätta för mina föräldrar och syskon. Dottern väntar vi nog lite med till efter KUB.
Jag har fortfarande inte ringt till MVC utan tänkte avvakta till nästa vecka.
Tränar ingenting jag heller. Promenader till och från jobbet som mest. Tänkte jobba lite med styrkan i bålen eftersom jag har haft problem med ryggen. Tänkte köra lite hemma. Tips tas tacksamt emot 
Tjoho! Jag är snart 35 år! Plussa väldigt svagt idag så hoppas de går vägen!
Jag går in i v 14 imorgon och mår riktigt bra nu. Mår sällan illa och den olidliga tröttheten har minskat något :).
Vi var på KUB UL igår, men eftersom mitt blodprov var bortslarvat så fick vi inget resultat direkt. Allt såg dock bra ut på bilderna. Är alltid lika mysigt att se att det finns någon som lever om där inne.
Jag ringde MVC nästan direkt när vi plussade, men det beror på att sambon hade en syster som föddes med en så allvarlig muskelsjukdom att hon dog innan hon fyllde ett. Vi vill därför säkerställa att denna baby är frisk.
Träning även har blivit lidande senaste månaden, men i eftermiddag ska jag äntligen på spinning :). Kan väl inte köra på riktigt som jag brukar eftersom spinning är så pulshöjande, men det går ju att anpassa motståndet.
Ang hemmaträning så finns oändligt med pass på YouTube, jag sökte på pregnancy workout tror jag det var och fick som sagt upp massor!
Var i landet bor ni? Jag bor i Västmanland.
V 11 nu o mår fortfarande som en kratta. Mår illa o är trött hela tiden. Längtar tills det ger m sig.
Jag bor norr om Stockholm