Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Hej! Det gick bra på ultraljudet idag, pyret levde och hade ett litet hjärta, så himla skönt att få det bekräftat! Men man slutar ju aldrig noja sig, jag blödde lite några timmar efter undersökningen (andra blödningen hittills under graviditeten) och blev såklart jätteorolig, men vet ju att det är vanligt. Antagligen petade hon runt en del och slemhinnorna är ju sköra där nere. Nu har vi bestämt att göra KUB också om några veckor, så då får vi ett till ultraljud, skönt med några milstolpar på vägen till RUL :)

Förutom omtumlad och illamående mår jag bra. Hur mår ni tjejer? Kramar

Hej allihopa.

Här har det hänt massa grejor. Jag var och gjorde nupp-delen av kubtestet i tisdags. Det var en högst levande och vilt sprattlande bebis där inne. Och riskberäkningen för trisomierna var jättelåg! Sköööönt....

Sedan berättade jag för jobbet idag. Vi har en turbulent tid där jag kommer vara ensam arbetsterapeut på jobbet från juni och framåt och det är massa förändringar på g så jag var nervös inför att släppa den här "bomben" till mina kollegor att jag försvinner i november. Men de var jättefina och gav mig glada tillrop. Skönt det med. Vet inte hur mina chefer reagerar dock. Jag skickade ett mail till dem imorse men har inte fått svar... Nåja, de får väl ta det som de vill.. Jag är glad i alla fall. All noja som jag haft sedan jag plussade känns bortblåst nu och det är så skönt. Nu gläds jag bara. Jag vet att det finns 100000000000 saker som kan gå fel, och säkert kommer jag in i perioder igen av oro men just nu är livet fantastiskt :)

Hej allihopa.

Här har det hänt massa grejor. Jag var och gjorde nupp-delen av kubtestet i tisdags. Det var en högst levande och vilt sprattlande bebis där inne. Och riskberäkningen för trisomierna var jättelåg! Sköööönt....

Sedan berättade jag för jobbet idag. Vi har en turbulent tid där jag kommer vara ensam arbetsterapeut på jobbet från juni och framåt och det är massa förändringar på g så jag var nervös inför att släppa den här "bomben" till mina kollegor att jag försvinner i november. Men de var jättefina och gav mig glada tillrop. Skönt det med. Vet inte hur mina chefer reagerar dock. Jag skickade ett mail till dem imorse men har inte fått svar... Nåja, de får väl ta det som de vill.. Jag är glad i alla fall. All noja som jag haft sedan jag plussade känns bortblåst nu och det är så skönt. Nu gläds jag bara. Jag vet att det finns 100000000000 saker som kan gå fel, och säkert kommer jag in i perioder igen av oro men just nu är livet fantastiskt :)

Alltså. Det är så fruktansvärt jobbigt med denna väntan. Att inte veta om det lever - att allt är som det ska, vet inte ens vilken vecka jag är i.. :-/ önskar dagarna kunde rulla på lite snabbare.

Hur mår ni andra? Går det bra för alla? Har ni mycket symptom?

Jag håller med, väntan är jobbig... Men en liten tröst är ju att du inte har någon anledning att tro att det INTE står rätt till där inne, allt har ju gått bra hittills :) Jag tycker det har varit väldigt jobbigt med blödningar, man kan inte rusa in för ultraljud varje gång liksom utan får "anta" att det är ok sålänge det inte blöder massor. Det gör ju även att jag är ultraförsiktig med tex träning och sex, vill inte orsaka mer blödningar och oro så jag drar ner på sånt just nu. Längtar efter en ordentlig springtur!!

Mår verkligen skit på kvällarna, det är en pina att hålla sig vaken, brukar krypa i säng strax efter 21 för att slippa må så illa. Lergigan comp hjälpte väl sådär, ska ge det ett till försök ikväll, annars ska jag testa sea-band, någon som har provat det?

Berättade för mina föräldrar förra helgen, kunde inte låta bli även om jag gärna hade velat se UL först. De blev såklart superglada :)

Nä.. tycker det känns bra men det blev ju lite chock att få veta att jag är två veckor back. Kan ju inte låta bli att fundera på om allt är som det ska. Jag mår också riktigt risigt på kvällarna.

Längtar verkligen tills vi får se livet därinne. Vill berätta för våra familjer men sambon vill gärna vänta till efter ul så då respekterar jag det. :) Men tiden går så fruktansvärt långsamt...

Hur tänker ni kring kub-testet. Gör "alla" det?