Plussade den 25/1 med beräknad Bf i början av oktober.
Nu sitter man ju och läser om allt som kan hända de första veckorna. Är rädd för att få missfall eller andra komplikationer :(
Så jag tänkte att vi kanske kunde dela med oss här inne om våra tankar och kanske stötta varandra lite :) 
Igår åkte vi 20 mil för att köpa en ny bil 2 dagar innan bf. Hade ju inte haft några känningar att det skulle vara på gång, så tänkte att det borde vara lugnt. I bilen på vägen hem kommer det några sammandragningar som gör ont och jag börjar fundera på om kanske bebisen kände på sig att det viktigaste på att-göra-listan var klart nu... När vi är hemma lägger jag mig för att vila och klocka värkar. Efter 4 st som kommer med 10 min mellanrum ringer jag fl och undrar när jag bör komma in. Ringer barnvakt strax efter och sen åker vi. Inskrivna kl 23 och då är jag öppen 3-4 cm. Tidigare gånger har jag kommit in fullt öppen, så det här är både nytt och enligt plan. Efter en stund går vattnet och värkarna tar i mer. Mannen undrar varför jag ser så glad ut och jag försöker förklara att det är overkligt att det kan göra så ont och att jag inte kan göra annat än skratta. Försöker hålla emot krystimpulserna, men det går förstås inte även fast jag flåsar och efter 2 krystvärkar är han ute. Så ont under krystningen och sen är smärtan bara borta. Kl 00.18 är stora, lilla killen född.
Har mått oförskämt bra efteråt (vågar knappt skriva det för då kommer väl mjölkstockning eller uvi som ett brev på posten...) och blött lite och inte haft ont. Inga eftervärkar heller.
Däremot var det fullt på BB och vi blev kvar på förlossningen hela tiden (som också blev full förstås). Där var det svårt att sova och jag längtade därifrån. Slutade med att vi valde tidig hemgång då det inte kändes som att personalen hade tid och det var oklart när vi ev skulle få plats på BB.
Har följt tråden men aldrig skrivit, tänkte ändå dela med mig av min förlossningsberättelse då den skiljer sig lite från det klassiska med regelbundna värkar.
Jag hade oregelbundna värkar i nästan 60 timmar. De började natten till måndag samtidigt som slemproppen gick. Ett dygn efter det var jag inne på kontroll då jag misstänkte att vattnet börjat sippra och bebisen inte var fixerad. Men det var inte vattnet. Dock hade jag öppnat mig 3 cm men eftersom jag hade oregelbundna värkar fick jag åka hem. Personalen gav mig förhoppningar om att jag skulle få åka in snart igen. Efter några timmar hemma åkte jag in igen men undersökningar visade oförändrat. Jag fick med mig alvedon och sömntablett för jag hade riktigt ont och hade inte sovit sedan värkarna drog igång. Och jag spydde upp allt jag åt. Även denna gången fick jag förhoppningar av personalen att jag nog skulle föda detta dygnet, dvs tisdag. Väl hemma hade sömntabletten ingen direkt verkan och jag kämpade på hemma med värkar som det var allt från 3 minuter till 18 minuter mellan. Alltså väldigt oregelbundna.
När klockan var sju onsdag morgon orkade jag inte mer utan var välkommen in till förlossningen. CTG visade återigen oregelbundna värkar men vid undersökningen hade jag öppnat mig till 8 cm! Värkarna var tvungna att bli tätare för att kunna krysta. Så strax efter kl 10 tog de hål på vattnet och 12:38 är Penny född. Jag hann enbart med lustgas men tyckte det var så skönt att få någon typ av smärtlindring. Och fy tusan vad trött jag var efteråt.
Det jag tycker är viktigt är att inte alltid fastna vid det klassiska med regelbundna värkar. Det kan hända saker ändå.
38+6 idag. Har varit hemma från jobbet både igår och idag då jag har rätt mycket sammandragningar/förvärkar. Sen igår em har jag haft konstant ?mensvärk? längst ner i magen som ibland går till ländryggen. Hoppas att det ska tyda på att nåt är på gång att börja hända men när jag googlade läste jag om nån som haft så i typ 3 veckor innan förlossningen, suck.
Så fort det gick, men så skönt att allt gick bra.
Känns ju sådär att det är dåligt med plats.. när åkte ni hem? Man vill ju återhämta sig lite.
38+6 idag. Har varit hemma från jobbet både igår och idag då jag har rätt mycket sammandragningar/förvärkar. Sen igår em har jag haft konstant ?mensvärk? längst ner i magen som ibland går till ländryggen. Hoppas att det ska tyda på att nåt är på gång att börja hända men när jag googlade läste jag om nån som haft så i typ 3 veckor innan förlossningen, suck.
39+0 idag och jag har haft så där varje dag i 3 veckor... fy. Känner mig så lurad av min kropp, haha. Första barnet.
I tre veckors tid har jag haft mensvärk, ryggvärk, mycket sammandragningar, slemproppen släppt i omgångar, illamående, dålig i magen osv. Allt det där som ska tyda på att något är på g, men icket!
Heja till er som är kvar! Trodde att jag skulle vara en av de sista som fick barn, men så blev det inte. Tur det när han vägde 4,4 kg bf -1 
Heja till er som är kvar! Trodde att jag skulle vara en av de sista som fick barn, men så blev det inte. Tur det när han vägde 4,4 kg bf -1
Haha alla tror man blir sist :) övertid nu för min del . Man kanske ska ut å springa trots smärtor å foglossningar och allt så kanske man sätter igång ungen haha.
Haha alla tror man blir sist :) övertid nu för min del . Man kanske ska ut å springa trots smärtor å foglossningar och allt så kanske man sätter igång ungen haha.