IVF våren 2018

Hej! Jag hoppar in här

26 årig tjej med sambo som är 29 år.  Försökt få barn i 2 års tid.

Vi kommer att påbörja IVF januari 2018, vi har tidigare provat både letrozol och menopur utan framgång.   Anledningen till att vi skall göra IVF är då mina ägg inte växer utan hormoner, ägglossningen vill heller inte ske naturligt och sambon har lite lägre antal spermier än "normalt" Vi kommer alltså göra ICSI varianten med korta behandlingen.

Hoppas vi alla uppnår goda resultat denna våren!

Tack ska du ha :)  Menopur är hormonsprutor som hjälper äggen att växa, i mitt fall fungerade det bra men själva befruktningen tycktes inte vilja ske ändå.  Enligt läkarna är det troligen en kombinering av äggen och mannens något för få spermier som är våran "grundorsak" samt att läkarna misstänker att jag har Endometrios.  Letrozol fungerade inte på mig heller :(

 

Varför får ni inte göra ivf? Vart i landet håller ni till?

Menopur är med flera sprutor.  Jag tog 1 spruta varje kväll i kanske 10 dagars tid.  Det gör inte ont :)  Du kommer få testa hos barnmorskan innan du ev börjar med sprutorna. Det är inga långa nålar och inget avancerat heller. Kommer gå superbra!

Jag förstår.  Jag själv har kämpat med min vikt genom åren.  Har alltid varit väldigt smal naturligt, oavsett vad jag ätit.  Så jag förstår att det inte är så "bara" att gå upp för dig.  Är det så exakta regler för vikten? 1 kilo känns som dom borde kunna gå med på :(   Har ni tagit blodprover för att kontrollera om du haft ÄL? Har du fått tabletter för att få igång mensen?  Kanske byta läkare? Vad sker härnäst för er?

Har du någon du kan prata med om allt detta förutom oss här på FL? Jag har fått fint stöd av både min familj/sambons familj och min chef.  Det har varit gott att ha min chefs stöd och förståelse kring detta.  Då jag alla dagar inte mår jättebra, och har en del humörsvängningar av hormonsprutorna. Samt att jag ofta behövt byta pass eller ta ledigt för läkarbesök.

Våran resa började för ungefär 2 år sedan.  Jag har regelbunden mens och vi försökte och försökte.  Tillslut sökte vi hjälp.  Här i norrland är väntetiden inte alls så lång, tror det tog oss 2 veckor innan första besöket hos en läkare med inriktning barnlöshet.   Vi gjorde ultraljud och han kunde konstatera att min livmodertapp sitter något längre bak än "normalt" (det gör att spermierna måste simma lite längre) Min sambos spermier testades och han hade något längre antal.  12 miljoner spermier (istället för ca 15-20 miljoner?)

Vi sattes på letrozol behandling och gjorde många ultraljud och blodprover utan resultat.  Sedan även en äggledarspolning. Vi fick sedan börja med menopur-sprutorna samt ägglossningssprutan, äggen växte till sig ganska bra (tillräckligt för en befruktning) men ändå skedde ingen befruktning.  Enligt läkarna på IVF kliniken kan detta vara en kombinerad orsak. Min livmodertapp, mina ägg och mannens spermier som är lite färre.

Nu inväntar vi januari mensen och då kör behandlingen igång med första ivf försöket.  Jag kommer att ta både gonal-f sprutor och orgalutran sprutor, samt ägglossningssprutan.  Äggplocket sker troligast i slutet på januari om ingenting blir ändrat.   Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan.

 

Usch tjejer igår fick jag mina fasor bekräftade. Läkaren som vi träffade den 7 september, som sa att hon skulle skicka IVF-remissen så fort svaren kom på de prover vi tog samma dag, hade INTE gjort det. Träffade en annan läkare igår på ett uppföljnings-VUL (håller på med Letrozol), och han kunde se detta. Den första läkaren hade bara skrivit i journalen att hon skulle skicka remissen, men sedan inte gjort det.

Det har alltså gått 3,5 månader sedan dess!! 

Han tröstade mig med att man kan ta med ett utdrag ur journalen där det faktiskt står att vi blivit lovade remiss i september, och visa på att vi alltså redan väntat länge. (Han sa att det är 3 månaders väntetid nu i Sthlm där vi bor.) Så att vi inte behöver börja på noll nu när remissen väl skickas :( Hoppas, hoppas det hjälper. Blir så otroligt besviken över hur man kan slarva med något så viktigt? 

Jag undrar en grej förresten - vad räknas som 1 försök inom IVF? Är det varje gång man för in ett befruktat ägg och ser om det tar sig eller ej, eller är det varje gång man behöver gå igenom hela processen att växa ägg och plocka ut dem och befrukta dem utanför? Om man t.ex. får fram ett gäng fina ägg på första äggplocket och låt säga 5 av dem befruktas. Har man då 5 chanser på sig inom "1 försök"? Eller är det "1 försök" per ägg man för tillbaka...?

Är det någon mer än jag som känner sig illamående av bemfola (eller gonal f, om ni nu har det)? Hur snart kom det i så fall? Funderar på om det verkligen är sprutorna eller om det är nervositeten som gör mig illamående. Tips på knep att lindra det?

Hej har tänkt på dig! Hur har det gått sedan du fick börja spruta? Har det varit en eller fler cykler nu..? Hur har din kropp svarat och hur har du mått? <3 

hej!

Hur kom det sig att ni inte fick göra IVF?

jag har tänkt precis likadant, man vill liksom inte 'riskera' något. I vissa länder (typ USA) verkar det som att man inte får göra något annat än att promenera exempelvis. Vet inte om det är högre kroppstemperatur/puls som är 'farligt' eller vad som skulle vara problemet. Men att träna så hårt så man förstör ägglossningen låter ju extremt...

Jag dricker en kaffe om dagen, och lite vin hit och dit, får se hur det går för mig, ÄP på fredag ;)

Anledningen till att man inte ska träna när man gör stimulering med gonal f eller liknande är för att dina äggstockar kan vrida sig. Eftersom du har mer äggblåsor än vanligt kan tyngden göra så att de vrider sig. Vilket kan leda till svåra smärtor och skada på dina äggstockar. Jag frågade min klinik inför min första omgång och den överläkare jag hade var väldigt tydlig med detta.

Jag hade svårt att ta det lugnt under tiden eftersom jag tränar ca fem dagar i veckan. Men jag tog promenader, lättare övningar där bålen inte direkt är medkopplad.

Hoppas du hittar din balans ????