IVF sommar/höst 2018

Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.

Hej allihop! Har tyvärr bara två äggblåsor på tillväxt denna gång. Vill berätta lite om hur det varit. Första ivf?en jag gjorde fick jag fem äggblåsor och kroppen reagerade på stimuleringen. Därefter kom jag in i en enormt stressig period. Så stressig att min puls gick upp och jag fick andnöd. Jag till och med gick och gjorde ett ekg, som visserligen var fint. När man stressar producerar kroppen bland annat kortisol. Kortisol i sin tur blockerar kroppens respons på FSH och progesteron. Därför kan stress påverka fertiliteten. Det som nu är är att min kropp inte verkar påverkas det minsta av de tillsatta hormonerna, utan den kör sin grej som om det var en vanlig cykel. Det lutar åt att jag kommer genomföra ÄP osv även om jag bara har två blåsor. Har hört andra som blivit gravida även om de bara hade ett litet ägg. Jag tror samtidigt att min kropp kommer må bättre och svara bättre när den fått vila från den stora stress jag upplevde för bara två månader sedan.

Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.

Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.

Stort grattis! Vad roligt! Äntligen! Och tack för ditt fina inlägg. Det är tufft detta. Jag har påpekat det till honom och han säger att det är jobbigt.. det är typ det. Skulle jag ha ett seriöst prat med honom så vet jag inte vad som skulle bli sagt. Han har väl lätt att springa ifrån sina känslor istället för att känna dom. Jag är väl rädd att han skulle vilja avsluta med mig för att komma bort från det här jobbiga. Det är gamla hjärnspöken hos mig sedan tidigare men det har satt sina spår. Tar det lite dag för dag.

Det låter som att ni har det lite tufft och det är inte så konstigt. Tänker att det är extremt att genomgå ivf och att det påverkar oss och våra relationer på en mängd olika sätt. Det är så lätt att man tappar bort varandra i alla känslor som uppstår. Kanske man är på helt olika plan och får svårt att förstå varandra. Kanske är man så sorgsen själv att man inte klarar av att ta emot eller hantera partners sorg.

Vi har gjort ivf på grund av manlig faktor och mannen har haft väldigt dåligt samvete och känt sig oduglig. Han har också varit ledsen över allt jag fått gå igenom, trots att det är hans spermier som är problemet. Jag förstår att det går varit tufft för honom, men kan nog inte någonsin förstå hur det faktiskt känns.

Vi har haft flera kriser under dessa år, det går varit väldigt svårt, men vi har rett ut det. Vi har fått lära oss att både prata och lyssna på ett annat sätt samt att båda fått lära sig att acceptera och respektera den andres känslor.

Jag kan verkligen förstå besvikelsen i att varken få uppskattning eller uppvaktning. Vet han om att du saknar och behöver det? Vet han att han får dig att känna dig oviktig? Han kanske behöver braka ihop? Kanske du med? Ni kanske båda behöver skrika och gråta över hur orättvist det är och hur ensamma ni känner er?

Stor kram och hoppas att det snart blir bättre!

Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.

Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.