Jag läser ibland i trådar om folk som går upp 1,5-2 timmar innan de faktiskt ska iväg till jobbet. Jag måste bara fråga; vad gör ni på morgonen som tar sån himla lång tid. Särkstilt ni som inte krånglar med barn, för det förstår jag kan ta en stund, men många jag läst om som har så här långa mornar har eller verkar inte ha det.
Min egen morgon tar max 40 minuter men ofta inte ens 30.
Visst, jag kan ta mig ut på 30 minuter, men det vill oftast jag inte.
Jag borstar tänderna (och flossar), går på toa, duschar, tvättar (eller fixar) håret (som är långt), kokar frukost och gör smörgås, äter, plockar undan, torkar håret, sminkar mig, tar fram kläder, klär mig, sätter på mig smycken och linser, plockar ihop vad jag ska ha med mig i väskan osv. Totalt omöjligt att klara av det på 30 min.
Alla friska vuxna utan barn och djur skulle klara sig på runtven halvtimme sen passar det inte alla, vissa vill kanske äta lagad mat till frukost, läsa tidningen i lugn och ro, ta en lång dusch mm Morgonen kan vara en lugn stund för en själv när man slappnar av och tar det lugnt och inte bara gör det man absolut måste i rask takt.
Hundarna.
Utan hund tar det ganska exakt trettio minuter från alarm till att jag är på plats på jobbet.
Alla friska vuxna utan barn och djur skulle klara sig på runtven halvtimme sen passar det inte alla, vissa vill kanske äta lagad mat till frukost, läsa tidningen i lugn och ro, ta en lång dusch mm Morgonen kan vara en lugn stund för en själv när man slappnar av och tar det lugnt och inte bara gör det man absolut måste i rask takt.
Jag skulle kunna bli klar på en halvtimme om jag har en bra hårdag eller struntar i att fixa mig så noga, MEN med en krånglande mage är det tyvärr att man knappt vågar lämna huset vissa dagar. Det tar väldigt mycket tid, så oftast ställer jag alarmet två timmar innan jag ska börja jobba.
Klockan ringer vid 4. Jag går upp efter typ en kvart. Hänger upp tvätt, viker ihop det rena och stoppar in i garderoberna, plockar ur diskmaskinen, duschar om jag inte gjort det kvällen innan, dricker te, tar hand om katten, packar väskor (min egen och barnets), kokar ägg, gör mackor till mig och mannen, plockar i köket, gör mig själv klar, väcker barn och man, flätar dotterns hår, hjälper henne med kläder och småpratar under tiden. Sätter mig i bilen och kör 50 min för att vara på plats kl 7. Maken duschar om han inte gjort det på kvällen, tar hand om djuren ute, letar efter sin telefon (alltid!), går på toa, kör barn till fritids och kör sen 20 minuter till jobbet.
Dottern stiger upp, borstar tänderna, får håret fixat, klär på sig, kollar sin väska, gosar med katten och fixar så han har mat och vatten ute och tar hand om hönsen och de små kycklingarna.
Normalt sätt alldeles utmärkt men just nu ligger jag vaken i sängen med tung huvudvärk och helt täppt i näsan. Hoppas få sova lite till innan klockan ringer igen.
Jag behöver 2 och en halv timme varje morgon.
Och då är det ändå alltid stress. Har iof barn men dom tar 30 min
Jag duschar, jag sminkar, fixar hår, klär på mig
Packar de jag ska ha med mig sen är det springa ????
Jag går alltid upp 2 timmar innan vi ska åka, klarar inte stress så tidigt på morgonen och mår lätt illa, annars skulle jag inte behöva mer än 30 min för att göra iordning mig själv, väcker även dottern en timme innan vi åker då hon är morgon trött och det tar låååååång tid att äta frukost,
Har inga barn hemma längre.
Klockan ringer 06.45. Jag ligger i sängen och drar mig,snoozar inte hatar det. Går upp senast 7.20. Gå på toa,klär på mig och fixar frukost. Äter frukosten till 7.30 nyheterna på svt1. 7.36 går in till badrummet,borstar tänderna,tvättar mig. På med en mjuk kräm för ansiktet, kajal och mascara. 7.46 på med skor och ytterkläder och går till bussen som går 7.56. Börjar jobba 8.30.
Varje morgon likadant med samma rutiner. Gör inte kaffe hemma utan dricker det på jobbet.
När barnen var små och bodde hemma så gick jag väl upp vid 7 tiden det räckte bra.