• washo

    Varför skaffar ni barn?

    Jag undrar varför folk skaffar barn?
    Man umgås ju knappast med sina barn nu för tiden.
    Det vanliga är att barn går på dagis 8-12 timmar om dagen vilket är fruktansvärd i sig. Man kommer hem vid 16-17 tiden med barnet och då har man ca 2 timmar på sig att förberedda äta diska och sedan natta barnen. Förhoppningsvis blir det lite lek med barnen. Så går veckan mot sitt slut.
    På Helgerna ska det vara fullspäckat med aktiviteter eller själv lek.
    I båda fall är föräldrarna frånvarande.
    I bästa fall blir det lite lek.
    Och självklart massa skäll och uppfostran med allt vad det innebär.

    Vid 18 års ålder är barnen så otrygga att de vill flytta ut och föräldrarna pustar ut och kallar det självständighet. 

  • Svar på tråden Varför skaffar ni barn?
  • washo
    sextiotalist skrev 2019-04-23 11:14:22 följande:
    Va!!
    Du anser att det dåliga måendet beror på att föräldrarna inte leker med barnen, jag och LFF anser att det är andra faktorer som det kan bero på. Jag har INTE förnekat att det är fler som mår dåligt idag. Men däremot har vi inte samma uppfattning om varför.
    Det jag skrivit är att det viktiga är att det finns en bra och sund relation mellan föräldrarna och barnet och det behöver inte innebära att man leker med barnet, utan det viktiga är att man interagerar med barnet.
    Sedan påstår du att dagens förskolor är kassa, att barnen gråter, går med bajsiga blöjor och all personal är stressad. Jag tvivlar inte på att dessa förskolor finns, men det finns massor av förskolor som fungerar bra, hög personaltäthet, barnen har det bra. Fast det krävs ofta att föräldrarna är aktiva i sina val och att de får plats där för sina barn,
    Min bror har (numera bara ett, det andra går i skolan) sitt barn i en kommunal förskola söder om Stockholm, det har varit ett toppenbra dagis. Min kollega har sina två barn i ett föräldrakoperativ som också är utmärkt. Barnen är glada när de lämnas, precis sådär lagom trötta, men glada,  när de kommer hem, inte kinkiga och gnälliga, utan som man blir efter en dag med kompisar.
    Min svägerska arbetar på en förskola i ett utsatt område i de södra delarna av Norrland, där de arbetar mycket för att få struktur, lite tufft eftersom det är många barn som är där kortare tider. Men likväl, de ser alla barn och ingen behöver gå med nedbajsade blöjor, Det bästa facit de har fått att de nya barnen, efter ett par veckor, blir lugna, glada och inte utagerande, utan lägger sin energi på det barn är bäst på, att leka.
    Var skrev jag om det dåliga måendet som du nämner ? :)
  • sextiotalist
    washo skrev 2019-04-23 11:21:55 följande:
    Var skrev jag om det dåliga måendet som du nämner ? :)
    Flera gånger
  • washo
    sextiotalist skrev 2019-04-23 11:25:12 följande:
    Flera gånger
    Det är så här du hänvisar?
  • sextiotalist
    washo skrev 2019-04-23 11:49:32 följande:
    Det är så här du hänvisar?
    Det är så många gånger, så det blir en massa länkar. Tips. tryck på visa endast under ditt namn, så kommer du se att du skriver det flera gånger, inte alltid direkt. Men flera gånger, att t.ex BUP inte skulle ha samma uppfattning, att de barn, som är trygga inte är det, du pratar om anknytningsteorin, men endast utifrån det du tycker är viktigt (och uppfylls inte dina kritierier, så är mår barnet dåligt)
  • LFF
    washo skrev 2019-04-23 10:52:07 följande:
    Helt rätt. 
    Min vecka ser inte så ut tack och lov. 
    Vilken vecka? Citerade du fel inlägg nu eller är du bara allmänt förvirrad?

    Men om du menar mitt tidigare inlägg där jag beskrev en alldeles vanlig vecka med två energiska 5,5-åringar så får du gärna beskriva hur din egen vecka med dina barn i åldern 6-12 år ser ut.

    Om det gäller orsaker till varför ungdomar idag måst dåligt så tror jag fortfarande inte att det för fem öre beror på att de inte har sina föräldrars uppmärksamhet 100% av tiden (det skapar istället extremt uppmärksamhetskrävande barn utan fantasi eftersom de hela tiden behöver bli underhållna) utan mer på krav på att hela tiden prestera på topp i skolan, veta vad man vill bli från ung ålder och aldrig kunna "slacka" utan att det påverkar hela ens framtid. Ytan ska hela tiden vara perfekt och det kravet kommer inte från föräldrar utan är yttre påverkan.

    Jag är som sagt född på mitten av 70-talet. Mina föräldrar lekte sällan med mig. Från min första sommar var jag med mormor på landet, utan mina föräldrar, från typ juni till och med augusti. 1-2 veckor var jag på semester med mamma (bilandes runt i Sverige) och 1 vecka var jag på semester med pappa. Övrig tid på landet med mormor där jag definitivt inte hade någon vuxen som lekte med mig. Vi påtade i trädgården, klippte gräs, jag sprang omkring på tomten och klättrade i träd etc men inte fasen var det någon vuxen som lekte med mig! Jag fick leka själv och använda fantasin, något dagens barn inte behöver för så fort de har det minsta tråkigt så är någon där och ska underhålla dem!
  • washo
    sextiotalist skrev 2019-04-23 11:55:22 följande:
    Det är så många gånger, så det blir en massa länkar. Tips. tryck på visa endast under ditt namn, så kommer du se att du skriver det flera gånger, inte alltid direkt. Men flera gånger, att t.ex BUP inte skulle ha samma uppfattning, att de barn, som är trygga inte är det, du pratar om anknytningsteorin, men endast utifrån det du tycker är viktigt (och uppfylls inte dina kritierier, så är mår barnet dåligt)
    jag hittar inget om måendet 
    Kan inte du länka? 
  • washo
    LFF skrev 2019-04-23 11:58:10 följande:
    Vilken vecka? Citerade du fel inlägg nu eller är du bara allmänt förvirrad?

    Men om du menar mitt tidigare inlägg där jag beskrev en alldeles vanlig vecka med två energiska 5,5-åringar så får du gärna beskriva hur din egen vecka med dina barn i åldern 6-12 år ser ut.

    Om det gäller orsaker till varför ungdomar idag måst dåligt så tror jag fortfarande inte att det för fem öre beror på att de inte har sina föräldrars uppmärksamhet 100% av tiden (det skapar istället extremt uppmärksamhetskrävande barn utan fantasi eftersom de hela tiden behöver bli underhållna) utan mer på krav på att hela tiden prestera på topp i skolan, veta vad man vill bli från ung ålder och aldrig kunna "slacka" utan att det påverkar hela ens framtid. Ytan ska hela tiden vara perfekt och det kravet kommer inte från föräldrar utan är yttre påverkan.

    Jag är som sagt född på mitten av 70-talet. Mina föräldrar lekte sällan med mig. Från min första sommar var jag med mormor på landet, utan mina föräldrar, från typ juni till och med augusti. 1-2 veckor var jag på semester med mamma (bilandes runt i Sverige) och 1 vecka var jag på semester med pappa. Övrig tid på landet med mormor där jag definitivt inte hade någon vuxen som lekte med mig. Vi påtade i trädgården, klippte gräs, jag sprang omkring på tomten och klättrade i träd etc men inte fasen var det någon vuxen som lekte med mig! Jag fick leka själv och använda fantasin, något dagens barn inte behöver för så fort de har det minsta tråkigt så är någon där och ska underhålla dem!
    Herre gud är du schizofren? 
  • washo
    LFF skrev 2019-04-23 11:58:10 följande:
    Vilken vecka? Citerade du fel inlägg nu eller är du bara allmänt förvirrad?

    Men om du menar mitt tidigare inlägg där jag beskrev en alldeles vanlig vecka med två energiska 5,5-åringar så får du gärna beskriva hur din egen vecka med dina barn i åldern 6-12 år ser ut.

    Om det gäller orsaker till varför ungdomar idag måst dåligt så tror jag fortfarande inte att det för fem öre beror på att de inte har sina föräldrars uppmärksamhet 100% av tiden (det skapar istället extremt uppmärksamhetskrävande barn utan fantasi eftersom de hela tiden behöver bli underhållna) utan mer på krav på att hela tiden prestera på topp i skolan, veta vad man vill bli från ung ålder och aldrig kunna "slacka" utan att det påverkar hela ens framtid. Ytan ska hela tiden vara perfekt och det kravet kommer inte från föräldrar utan är yttre påverkan.

    Jag är som sagt född på mitten av 70-talet. Mina föräldrar lekte sällan med mig. Från min första sommar var jag med mormor på landet, utan mina föräldrar, från typ juni till och med augusti. 1-2 veckor var jag på semester med mamma (bilandes runt i Sverige) och 1 vecka var jag på semester med pappa. Övrig tid på landet med mormor där jag definitivt inte hade någon vuxen som lekte med mig. Vi påtade i trädgården, klippte gräs, jag sprang omkring på tomten och klättrade i träd etc men inte fasen var det någon vuxen som lekte med mig! Jag fick leka själv och använda fantasin, något dagens barn inte behöver för så fort de har det minsta tråkigt så är någon där och ska underhålla dem!
    Vem har sagt att det ska vara 100% uppmärksamhet ??
    Vilka fördomar!
  • tvillingmammaVastmanland

    Det finns en hel del studier som visar att barn stressas av långa dagar på förskolan.
    Det kan man mäta med hjälp av kortisolvärden över dagen, hur de utvecklas.
    I Norge har man gjort en studie på detta, som jag läst resultatet, det som är intressant är att det var så stor skillnad på barn som hade dagar kortare än 8 h, jämfört med de som hade längre dagar än 8h, vars kortisolvärden avvek kraftigt, uppåt.

    http://opvoeding-wetenschap.nl/wp-content/uploads/2017/03/drugli-et-al-ECDC-2017-cortisol-daycare-volkskrant.pdf

  • Tow2Mater
    tvillingmammaVastmanland skrev 2019-04-23 15:08:24 följande:

    Det finns en hel del studier som visar att barn stressas av långa dagar på förskolan.
    Det kan man mäta med hjälp av kortisolvärden över dagen, hur de utvecklas.
    I Norge har man gjort en studie på detta, som jag läst resultatet, det som är intressant är att det var så stor skillnad på barn som hade dagar kortare än 8 h, jämfört med de som hade längre dagar än 8h, vars kortisolvärden avvek kraftigt, uppåt.

    http://opvoeding-wetenschap.nl/wp-content/uploads/2017/03/drugli-et-al-ECDC-2017-cortisol-daycare-volkskrant.pdf


    De som stannar mer än 7 timmar kanske stressas av att kompisarna går hem och de inte har sina specifika lekkamrater kvar?

    "Men när man som forskare iakttar ettåringar i förskolan blir det uppenbart hur rika de är på idéer och hur duktiga de är på att kommunicera med varandra. Jag hinner se det för att jag är forskare, i vardagen kan det vara svårt att hinna med. Men det är viktigt att vi inte underskattar de små barnen, de har förmågor och kompetenser och de ägnar stor uppmärksamhet åt varandra och bygger vänskap.
    ? Jag har sett att de små barnen har en otrolig social kompetens, innan de har ett verbalt språk. De tar initiativ, hälsar på varandra, och bygger relationer och vänskap aktivt redan från början."
    www.skolporten.se/forskning/intervju/kompetenta-ettaringar-i-forskolan/


Svar på tråden Varför skaffar ni barn?