Skärp dig nu och hjälp oss upp! Jag, börjar Saga säga, men sedan bär det visst emot. Jag är ledsen för att jag skämde ut dig utanför restaurangen, men du behöver väl inte dra det så långt? Det räcker väl med att vi ber om ursäkt? Mannen hånflinar bara mot henne och börjar lägga luckan på plats över öppningen. Du, vi kan väl prata om det? frågar Casper i ett tappert försök att nå fram, men mannen lyssnar inte på honom heller. Han placerar bara den tunga luckan över öppningen och avslutar med orden: Hoppas ni blir lyckliga tillsammans! Den korta tid ni har kvar. Sedan släpper han luckan och det blir alldeles mörkt där nere. Casper och Saga ser på varandra i mörkret, men kan bara ana konturerna av varandras ansikten. De hör hur mannen lägger också den andra luckan på plats och sedan hörs ett hasande ljud, då han skjuter den tunga, gamla hyllan över luckan. I samma ögonblick vaknar de upp efter chocken och börjar skrika i munnen på varandra: Snälla! Släpp ut oss! Du kan inte göra så här, du kan inte vara så grym. Men det kan mannen visst, för han ropar bara tillbaka: Det är ingen idé att kämpa emot! Ni bor ensamma längst ut på ön, så ingen kommer höra er skrika innan det är för sent. Sedan går han därifrån, nöjt visslande, och lämnar dem ensamma kvar nere i det som om inte alltför lång tid kan komma att bli deras grav. Det blir tyst. Dödstyst. Sedan säger Saga: Så, vad gör vi nu då?
Jag fattar inte! vräker Casper ur sig. Hur kom han ens in? Saga säger generat: Ledsen, men jag glömde nog stänga dörren när jag hämtade repet. Det var slarvigt av mig, men jag kunde inte föreställa mig att det skulle sluta så här. Casper ler vemodigt i mörkret åt hennes misstag. Nej, det förstår jag verkligen. Vad gör han ens uppe så här tidigt på en lördagsmorgon? Jag fick inte direkt intrycket av att han är den hurtiga och morgonpigga typen. Saga skrattar till. Det har du rätt i! Jag skulle gissa på att han inte är uppe tidigt, utan sent. Förmodligen har han aldrig ens gått och lagt sig. Det går rykten om att han håller på med någon slags smuggelverksamhet och den här sidan av ön är perfekt för det, eftersom det bara är vi två som bor här ute. Skulle gissa att han har sysslat med någonting olagligt hela natten och var på väg hem. Då fick han syn på den öppna dörren och kunde inte motstå frestelsen. Sedan hittade han oss här och resten är historia. Casper nickar i mörkret, utan att Saga ser det, och säger: Du har rätt! Det låter logiskt. Så, säger Saga igen. Vad gör vi nu? Casper kan inte låta bli att beundra hennes inställning. Hur mörkt och hopplöst läget än ser ut, så erkänner sig Saga aldrig besegrad. Hon söker alltid efter en lösning. Griper efter ett halmstrå att klamra sig fast vid, även om det inte finns något. Sagas personlighet karaktäriseras av en sällsynt envishet, som skulle ha varit mycket värdefull vid universitetet. Synd att hon valde att aldrig utbilda sig vidare, för Casper känner på sig att hon skulle ha gjort bra ifrån sig inom forskarvärlden. Sedan hoppar han från en tanke till en annan:
Men det är en sak jag inte förstår. Om han håller på med smuggelverksamhet och dessutom helt öppet har trakasserat dig. Varför har då ingen gripit honom? Saga är tyst ett ögonblick innan hon svarar. Därför att polisen förmodligen tjänar på det. Jag misstänker att polischefen tar emot någon slags mutor. Därför har han valt att inte blanda sig i när jag har blivit utsatt. Det enda han har sagt är att det är andra tider nu efter Metoo. Att han inte tänker agera förrän jag verkligen har råkat illa ut, men nu är det för sent att göra en anmälan.
Det är något ruttet i Danmark, mumlar Casper och gör sig beredd på att förklara för Saga vad han menar, men till hans stora förvåning säger hon blixtsnabbt: Hamlet. Casper nickar och försöker dölja sin överraskning. Har du läst den? Saga låter förnärmad på rösten och svarar torrt: Ja, den och i princip alla andra litterära klassiker. Casper visslar lågt, vilket tycks irritera Saga. Vadå? Trodde du inte att jag läser böcker, bara för att jag inte har en lång och fin utbildning som du? Då trodde du fel i så fall. Casper rodnar lite och tänker att hon har rätt. Han var fördomsfull nog att tro att hon inte läser särskilt mycket, trots att hon har vigt hela sitt liv åt att leta efter en bok. En bok som de nu har hittat. Förlåt, mumlar han och Saga mjuknar genast och säger. Det är lugnt! Du kunde ju inte veta hur otroligt, fantastiskt, nästan läskigt påläst jag är. Sedan blir det knäpptyst ett ögonblick, innan de börjar skratta. Efter en liten stund blir Casper allvarlig igen. Jag hade faktiskt ett syfte med referensen till Hamlet, för jag brukar säga så när någon felaktigt sitter på makten. Precis som polisen här på ön, som låter samma brottsling komma undan gång på gång, bara för att de kan. Saga nickar eftertänksamt. Ja, du har rätt. Det är något ruttet i Danmark, eller rättare sagt på ön.