Sedan springer han för livet. Casper snubblar fram genom skogen och river sig blodig på vassa grenar. Trots att han inte ser sig om över axeln en enda gång, så är han säker på att mannen kommer efter honom. Att han tar in på honom för varje steg och att han själv kommer att gå samma tragiska öde till mötes som Saga. För en kort sekund funderar han på att springa till mormor Karins stuga och hämta älgstudsaren att försvara sig med, men eftersom han inte har en aning om hur man hanterar ett vapen, så inser han att det är en dålig idé. Casper kan inte tänka klart, för det enda han tycks kunna fokusera på är det fruktansvärda som hände Saga. Gång på gång ser han för sitt inre hur hon tvingas allt längre ut på klippan och slutligen hoppar. Den fruktansvärda scenen spelas upp som i en film, om och om igen, utan uppehåll.
Casper passerar förbi mormor Karins stuga och fortsätter vidare mot byn. Det är först när han kommer in bland husen som tanken slår honom att han nästan är naken. Hans kläder ligger fortfarande prydligt hopvikta bredvid luckan och det enda han har på sig är ett par dyblöta kalsonger. Det i kombination med alla blödande riv och skrapsår från vassa grenar, måste göra att han ser ut som en riktig galning. Men tankarna på det försvinner lika fort som de dök upp. För nu måste han fokusera på att hämta hjälp så fort som möjligt. Om Saga mot all förmodan har överlevt fallet, så är hon garanterat mycket svårt skadad.
Egentligen skulle han vilja knacka på dörren på närmaste hus och be att få låna en telefon. Men vem vågar han lita på? Hur vet han vilka som är inblandade i den här smuggelhärvan? Om han knackar på fel dörr och ber om hjälp, så kanske han begår ett stort misstag? Därför fortsätter han bara förbi husen i byn och ner mot hamnen. Han har ingen aning om hur mycket klockan är, men hoppas innerligt att den närmar sig ett jämnt klockslag, för det är då båtarnaavgår från ön.
När Casper får syn på att en båt ligger inne i hamnen hoppar hans hjärta över ett slag av glädje. En gnista av hopp tänds inom honom och han ber en tyst bön om att Saga ska hålla ut en liten stund till, om hon mot all förmodan fortfarande är vid liv. Då Casper kliver ombord på båten sjunker han ihop i en ynklig liten hög på däck och börjar gråta. Chocken släpper och han gråter så hela kroppen skakar, för tanken på vad som hände Saga gör så fruktansvärt ont. Slutligen lyckas han samla sig tillräckligt mycket för att kunna ringa ett nödsamtal. Casper ser sig omkring, efter någon att fråga om hjälp, och upptäcker att en gammal dam står och stirrar på hans ynkliga, avklädda uppenbarelse. Han hör att hon mumlar någonting surt om ungdomar nuförtiden, men orkar inte ens svara. Istället lyckas han låna en telefon av någon annan och ringer 112 och berättar vad som hänt.
Då han kliver iland möter polisen upp honom för förhör och skickar genast en polisbåt för att undersöka saken. Senare samma kväll får han reda på att mannen är gripen, men när han frågar hur det gått för Saga får han bara veta att de ännu inte hittat henne. Varken död eller levande. Nyheten skänker till en början ett visst hopp, men allteftersom dagarna går vill han bara att hon ska bli hittad. För han står inte ut med ovissheten längre och inbillar sig att hon ligger skadad någonstans och lider och behöver hjälp.
Några veckor senare har polisen och frivilliga sökt oavbrutet, utan att finns minsta spår efter Saga. Hon är fortfarande försvunnen och trots att Casper inte vill ge upp hoppet, så känner han hur det minskar för varje dag som går. Till slut meddelar polisen att de tänker avbryta sökandet, för det har hunnit bli november och är alldeles iskallt i vattnet. Polisen förklarar att förr eller senare måste de ge upp, hur ogärna de än vill, och det borde Casper också göra. Därefter avbryter de sökandet, trots att Saga fortfarande är försvunnen. Det sista som överger människan är ju hoppet, sägs det, och Casper vägrar att ge upp.
Sanningen är för smärtsam och han vill helt enkelt inte gå vidare utan att Saga blivit hittad. Kollegorna beklagar sorgen, utan att förstå att Saga var mycket mer än bara en granne, och Casper besvarar deras mail med tårfyllda ögon. Varje dag vandrar han fram och tillbaka på stranden nere vid havet och hoppas, nej, drömmer om att hitta henne. Att hon ska ha flutit iland. Att han plötsligt ska få syn på henne, precis som han fick syn på vattenanden den där gången. Men Saga lyser fortfarande med sin frånvaro när den första snön faller över ön. Vilket till och med får Casper, som har sökt med en dåres envishet, att sluta hoppas. Hur tungt det än är, så verkar det tyvärr som om Saga är och förblir försvunnen.
