• Anonym (Vad gör man?)

    Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

    Jag och min man träffades sommaren 2016(nu 8 år sedan). Jag var då 20 år och han 28 år. Vi kom då båda från tidigare längre förhållanden som vi lämnat pga destruktivitet.


     


    Maken har även en dotter(född -09) från tidigare förhållande(de var tsm i ca 7 år). De gick skilda vägar sig när dottern var 5-6 år.


     


    Min man sa att han och hans föräldrar(dotterns farmor och farfar) kämpade länge för att ha kontakt med dottern, men att mamman vägrade totalt(med stöd från dotterns mormor/morfar) då de inte ville ha kontakt med min man.


     


    Till en början kom de överens om att dottern skulle träffa sin pappa(min man) samt farföräldrar en gång i veckan(helgerna typ) och att de skulle hålla kontakten så. Dock fungerade inte kontakten mellan föräldrarna och dotterns mamma samt morföräldrar började propsa på flickan(som då var 5-6 år) att säga att pappa(min man) har slagit henne. De gick till och med så långt att de tog det till domstol för att få ensam vårdnad av flickan. Mor-och farföräldrar la sig också i och det blev tjafs som jag förstått.


     


    Pga detta så ?valde? min man att inte gå på för mycket då han märkte att flickan blev orolig av alla rättegångar som ordnades av mamman och morföräldrarna. Han sa att han tänkte att det skulle förstöra hennes psykiska hälsa och ?gick med? på att ge vårdnaden till modern trots att han såklart egentligen inte ville. Säkert också pga sin egna psykiska ohälsa relaterat till hela situationen också. Han orkade inte.


     


    Något år/några månader senare har han vid iaf ett tillfälle kommit till flickans skola när hon slutat, och väntat ute för att se henne, men dottern hade blivit uppskrämd av mamman att pappa kommer att röva bort dig, så hon sprang iväg av skräck när min man ropade på henne. Min man tog detta otroligt hårt.


     


    När vi träffades så sa min man att han visserligen hade en dotter - men att han aldrig kommer att träffa/se henne och att hon inte kommer att vara en del av vårt liv alls.


     


    Han berättade att han avskydde sin tidigare sambo och att han egentligen aldrig ville ha något barn med henne-men att det ?råkade? bli så ändå och det var anledningen till deras 7-åriga relation. Han menade att han ändå försökte att ta sitt ansvar som pappa, men att det tillslut inte gick då moderb och hennes föräldrar bara blev värre och värre. Det gick bara inte sa han.


     


    Någon gång i början påpekade jag om han inte tänkte på dottern ibland, eller funderade på att ha en relation(eventuellt ta en del av vårdnaden) då dottern ännu var liten(typ 7-8år). Han sa alltid nej och blev vresig och arg när jag tog upp ämnet. ?Det som jag glömt påminner du mig om? brukade han säga. Ungefär som att han försökte pressa undan sanningen i sitt huvud.


     


    Att tilläggas bör att min man kommer från ett annat land och vi bor idag i Sverige. Han har alltså sin tidigare dotter i hemlandet.


     


    Senaste 1-2 åren så har något hänt med min man. Han har börjat bli mer känslig och börjat berätta att när vi varit på semester i hans hemland har folk nämnt att hans dotter undrar vart hennes pappa är och skulle vilja träffa honom. Hon hade förra året skickat en förfrågan på Instagram till honom, men han lät det bara vara. Troligen av rädsla för att såra mig om han tar kontakt..


     


    Idag är dottern 15 år och min man säger att han vill på något sätt visa att han finns där för henne - både ekonomiskt och känslomässigt.


     


    Jag vill såklart att min man ska må bra och vill inte att han senare i livet beskyller mig för att ha ?hindrat? honom att träffa sin dotter, men jag har ändå en konstig känsla i magen då jag inte vet riktigt vad som är rätt?


     


    Dotterns mamma gifte om sig rätt snabbt efter de gått skilda vägar och dottern kallar nu sin styvfar för ?pappa?.


     


    Min mans familj är välbärgade, men ekonomin i hans hemland är dålig. Trots att dotterns mamma och styvfar har ett eget företag samt äger ett hus så känner han att dottern inte lever lika ?lyxigt? som vi gör i Sverige och skulle vilja stötta ekonomiskt. Han har börjat få dåligt samvete.


     


    Egentligen så anser jag att det är en självklarhet att finnas där om man är en förälder, men i detta fallet är jag osäker.


     


    Jag anser att min make redan svikit sin dotter och att han missat hela hennes barndom. Jag själv har en far som lämnade mig när jag var 4 år och jag känner absolut inga känslomässiga band till honom. Jag tänker att min man aldrig kommer att få den typen av relation till dottern hur som helst, dels pga alla år som gått, dels pga att han endast besöker hemlandet en månad per år.


     


    Han har pratat om att skicka typ 1500kr/månad eventuellt så att hon kan läsa på universitetet ifall hon skulle vilja. (Utbildning kostar pengar i hans hemland). Egentligen har hennes familj de ekonomiska förutsättningarna för att betala för detta, men min man tänker att han vill visa sitt stöd och därför göra det. Är det rätt?


     


    Jag vill verkligen inte vara sån, såklart att man ska ta ansvar för sitt barn, men har han inte redan sabbat den ?rätten? på något sätt?


     


    Vi har för tillfället inte den bästa ekonomin och min man är arbetslös. Detta är dessutom inget jag någonsin haft i tankarna tidigare och det känns som att dottern endast skulle se värdet i pengarna och ändå inte få det känslomässiga bandet till sin far. Jag kanske tänker fel? Vad är rätt att göra i den här situationen? För VEM borde vi göra detta? För min mans dotter eller för att min man ska få lätta på samvetet? Om han gör det för sin egen skull tänker jag också att den bussen redan har gått för läänge sedan.

  • Svar på tråden Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?
  • Anonym (M)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-09-24 10:10:59 följande:

    Min man har sagt att det tidigare barnet inte kommer att få ta del av något arv. Han har fastigheter i hemlandet som han skrivit över på mig just pga detta. Allt vi äger står också på mig och han har dessutom kronofogden så han vill ej ha något skrivet på sig varken i Sverige eller hemlandet. Det är bara våra gemensamma barn som kommer att kunna ta del av hans arv i framtiden som tur är. Hyran som kommer in från hast uthyrda fastigheter gå också in direkt på mitt konto I det landet.


    Du vet att dottern kan bestrida det och ändå få ut sitt arv. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-09-24 10:14:27 följande:
    Tur då att han skrivit över sina rikedomar på mig och inte har ett öre skrivet i sitt namn. Han var dessutom välbärgad redan innan flytten till Sverige och har som sagt skrivit över allt (bilar och fastigheter i hemlandet) på mig. Hyran därifrån kommer också in på ett konto i mitt namn. Så ekonomiskt känner jag mig inte lurad iaf. Mest känslomässigt.
    Välbärgad med kronofogden i hasarna. Tillåt skratta. Hoppas dottern bestrider testamentet den dagen hennes far dör och då får stå där med rumpan bar. 
  • Krocko
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-09-24 10:10:59 följande:

    Min man har sagt att det tidigare barnet inte kommer att få ta del av något arv. Han har fastigheter i hemlandet som han skrivit över på mig just pga detta. Allt vi äger står också på mig och han har dessutom kronofogden så han vill ej ha något skrivet på sig varken i Sverige eller hemlandet. Det är bara våra gemensamma barn som kommer att kunna ta del av hans arv i framtiden som tur är. Hyran som kommer in från hast uthyrda fastigheter gå också in direkt på mitt konto I det landet.


    Fy fan vilken gris du är gift med.... Vill inte ta ansvar för ett barn han satt till världen och undanhåller sina tillgångar från kronofogden. VAD ser du i en sån man?? Kräks
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Opic)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-09-24 10:14:27 följande:
    Tur då att han skrivit över sina rikedomar på mig och inte har ett öre skrivet i sitt namn. Han var dessutom välbärgad redan innan flytten till Sverige och har som sagt skrivit över allt (bilar och fastigheter i hemlandet) på mig. Hyran därifrån kommer också in på ett konto i mitt namn. Så ekonomiskt känner jag mig inte lurad iaf. Mest känslomässigt.
    I din ts skriver du att ni har dålig ekonomi för att han är arbetslös.

    Men tydligen har han massa rikedomar, fastigheter och bilar och hyresintäkter.

    Så varför säljer ni inte av om han är så rik på värdesaker?

    Sedan ger han sin dotter lite av det, hon är ju hans dotter!
  • Anonym (jury)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-09-24 10:14:27 följande:
    Tur då att han skrivit över sina rikedomar på mig och inte har ett öre skrivet i sitt namn. Han var dessutom välbärgad redan innan flytten till Sverige och har som sagt skrivit över allt (bilar och fastigheter i hemlandet) på mig. Hyran därifrån kommer också in på ett konto i mitt namn. Så ekonomiskt känner jag mig inte lurad iaf. Mest känslomässigt.

    Jesus, vilken hustler.

    Välbärgad innan flytten?  Bilar och fastigheter i hemlandet nu skrivna i ditt namn? Går det ens? Finns dessa tillgångar alls i sinnevärlden? Exakt vilka pengar är det nu som kommer in på din konto? Hoppas du fattar vilka konsekvenser allt hans tricksande kan få för dig, när du medverkar till hans ljusskygga aktiviteter som tydligtvis inte bara handlar om att blåsa kronofogden.


    Tycker det är dags för dig att skärpa dig, få en dig en mer normal situation med mer normala ekonomiska dispositioner. Punkt 1 är nog att göra slut med din hustler, eftersom det tydligtvis inte bara känslomässigt som du blir blåst.

  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (M) skrev 2024-09-24 12:02:10 följande:
    Du vet att dottern kan bestrida det och ändå få ut sitt arv. 
    Vad ska hon bestrida? Att få mina pengar och fastigheter ? Eller? Som sagt han gör inga investeringar i sitt namn längre..
  • Anonym (M)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2024-10-02 23:28:39 följande:
    Vad ska hon bestrida? Att få mina pengar och fastigheter ? Eller? Som sagt han gör inga investeringar i sitt namn längre..
    Bestrida testamentet. Bestrida att han skrivit allt i ditt namn. Finns mycket hon kan bestrida och det hoppas jag han gör. 

    Hur du kan vara tillsammans med honom är ett mysterium.  
  • Anonym (....)
    Anonym (M) skrev 2024-09-24 12:02:10 följande:
    Du vet att dottern kan bestrida det och ändå få ut sitt arv. 
    Nja, det beror ju på vilket lands lag som ska tillämpas. Dottern är inte svensk medborgare och troligen inte pappan heller, så då kan det bli det afrikanska (?) landets lag som tillämpas, och där finns högst sannolikt ingen automatisk arvsrätt för utomäktenskapliga barn. 
  • Anonym (GirlyGirl)

    Jag är helt med på att mamman kunde ha förvårat under tiden barnet var litet. Är själv i en liknande situation. Tyvärr, folk är inte kloka. 
    Men nu söker barnet kontakt själv, självklart ska han ta emot henne! 
    Jag själv har alltid träffat min far en gång om året kanske, pga att han bor i ett annat land. Funkar superbra. 
    Vi har sporadisk kontakt via instagram, han hänger med i hur det går för mig i livet. Ibland ringer vi vid högtider. Det är väl super trevligt. Känner inget agg emot honom. 

    Angående ekonomin så är tanken att lägga undan pengar till henne fin. Gör så! Nu börjar hon bli en stor tjej och kommer kunna tänka själv. Han behöver inte längre ha kontakten via mamman. Och uppenbarligen söker sig detta barn till sin far. 

    Varför inte ta emot henne? Det behöver inte bli så allvarligt. Hon söker säkert lite svar. 

  • Anonym (M)
    Anonym (....) skrev 2024-10-04 01:21:30 följande:
    Nja, det beror ju på vilket lands lag som ska tillämpas. Dottern är inte svensk medborgare och troligen inte pappan heller, så då kan det bli det afrikanska (?) landets lag som tillämpas, och där finns högst sannolikt ingen automatisk arvsrätt för utomäktenskapliga barn. 
    Utomäktenskaplig? Var står det att dottern är utomäktenskaplig? 
  • Plupp73

    Han skall självklart ha kontakt och umgås med sin dotter. Sådana här saker ångrar folk hela sitt liv om de valt fel....

Svar på tråden Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?