Anonym (Vad gör man?)

Fri 26 Jul 18:25

122 svar

Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

Jag och min man träffades sommaren 2016(nu 8 år sedan). Jag var då 20 år och han 28 år. Vi kom då båda från tidigare längre förhållanden som vi lämnat pga destruktivitet.

Maken har även en dotter(född -09) från tidigare förhållande(de var tsm i ca 7 år). De gick skilda vägar sig när dottern var 5-6 år.

Min man sa att han och hans föräldrar(dotterns farmor och farfar) kämpade länge för att ha kontakt med dottern, men att mamman vägrade totalt(med stöd från dotterns mormor/morfar) då de inte ville ha kontakt med min man.

Till en början kom de överens om att dottern skulle träffa sin pappa(min man) samt farföräldrar en gång i veckan(helgerna typ) och att de skulle hålla kontakten så. Dock fungerade inte kontakten mellan föräldrarna och dotterns mamma samt morföräldrar började propsa på flickan(som då var 5-6 år) att säga att pappa(min man) har slagit henne. De gick till och med så långt att de tog det till domstol för att få ensam vårdnad av flickan. Mor-och farföräldrar la sig också i och det blev tjafs som jag förstått.

Pga detta så ?valde? min man att inte gå på för mycket då han märkte att flickan blev orolig av alla rättegångar som ordnades av mamman och morföräldrarna. Han sa att han tänkte att det skulle förstöra hennes psykiska hälsa och ?gick med? på att ge vårdnaden till modern trots att han såklart egentligen inte ville. Säkert också pga sin egna psykiska ohälsa relaterat till hela situationen också. Han orkade inte.

Något år/några månader senare har han vid iaf ett tillfälle kommit till flickans skola när hon slutat, och väntat ute för att se henne, men dottern hade blivit uppskrämd av mamman att pappa kommer att röva bort dig, så hon sprang iväg av skräck när min man ropade på henne. Min man tog detta otroligt hårt.

När vi träffades så sa min man att han visserligen hade en dotter - men att han aldrig kommer att träffa/se henne och att hon inte kommer att vara en del av vårt liv alls.

Han berättade att han avskydde sin tidigare sambo och att han egentligen aldrig ville ha något barn med henne-men att det ?råkade? bli så ändå och det var anledningen till deras 7-åriga relation. Han menade att han ändå försökte att ta sitt ansvar som pappa, men att det tillslut inte gick då moderb och hennes föräldrar bara blev värre och värre. Det gick bara inte sa han.

Någon gång i början påpekade jag om han inte tänkte på dottern ibland, eller funderade på att ha en relation(eventuellt ta en del av vårdnaden) då dottern ännu var liten(typ 7-8år). Han sa alltid nej och blev vresig och arg när jag tog upp ämnet. ?Det som jag glömt påminner du mig om? brukade han säga. Ungefär som att han försökte pressa undan sanningen i sitt huvud.

Att tilläggas bör att min man kommer från ett annat land och vi bor idag i Sverige. Han har alltså sin tidigare dotter i hemlandet.

Senaste 1-2 åren så har något hänt med min man. Han har börjat bli mer känslig och börjat berätta att när vi varit på semester i hans hemland har folk nämnt att hans dotter undrar vart hennes pappa är och skulle vilja träffa honom. Hon hade förra året skickat en förfrågan på Instagram till honom, men han lät det bara vara. Troligen av rädsla för att såra mig om han tar kontakt..

Idag är dottern 15 år och min man säger att han vill på något sätt visa att han finns där för henne - både ekonomiskt och känslomässigt.

Jag vill såklart att min man ska må bra och vill inte att han senare i livet beskyller mig för att ha ?hindrat? honom att träffa sin dotter, men jag har ändå en konstig känsla i magen då jag inte vet riktigt vad som är rätt?

Dotterns mamma gifte om sig rätt snabbt efter de gått skilda vägar och dottern kallar nu sin styvfar för ?pappa?.

Min mans familj är välbärgade, men ekonomin i hans hemland är dålig. Trots att dotterns mamma och styvfar har ett eget företag samt äger ett hus så känner han att dottern inte lever lika ?lyxigt? som vi gör i Sverige och skulle vilja stötta ekonomiskt. Han har börjat få dåligt samvete.

Egentligen så anser jag att det är en självklarhet att finnas där om man är en förälder, men i detta fallet är jag osäker.

Jag anser att min make redan svikit sin dotter och att han missat hela hennes barndom. Jag själv har en far som lämnade mig när jag var 4 år och jag känner absolut inga känslomässiga band till honom. Jag tänker att min man aldrig kommer att få den typen av relation till dottern hur som helst, dels pga alla år som gått, dels pga att han endast besöker hemlandet en månad per år.

Han har pratat om att skicka typ 1500kr/månad eventuellt så att hon kan läsa på universitetet ifall hon skulle vilja. (Utbildning kostar pengar i hans hemland). Egentligen har hennes familj de ekonomiska förutsättningarna för att betala för detta, men min man tänker att han vill visa sitt stöd och därför göra det. Är det rätt?

Jag vill verkligen inte vara sån, såklart att man ska ta ansvar för sitt barn, men har han inte redan sabbat den ?rätten? på något sätt?

Vi har för tillfället inte den bästa ekonomin och min man är arbetslös. Detta är dessutom inget jag någonsin haft i tankarna tidigare och det känns som att dottern endast skulle se värdet i pengarna och ändå inte få det känslomässiga bandet till sin far. Jag kanske tänker fel? Vad är rätt att göra i den här situationen? För VEM borde vi göra detta? För min mans dotter eller för att min man ska få lätta på samvetet? Om han gör det för sin egen skull tänker jag också att den bussen redan har gått för läänge sedan.

Anonym (Bizz)

Sat 27 Jul 14:06

#21

Anonym (Moa) skrev 2024-07-27 09:55:26 följande:

Du är alltså grinig för att din man har blivit en mognare människa? Sur att för hans barn sedan tidigare stör din bild av kärnfamiljen du tänkte att ni skulle ha. Tycker att bara för att du inte hade en närvarande pappa ska hon inte få ha det heller? Din "rätt" att inte få din vardag rubbad ska gå före din mans rätt att få ha en bra relation med sitt barn och rädda den medan han kan?

Du låter som en rent vidrig människa, TS.

Om du missade det så vill ts man skänka bort 18 000 kronor per år också. Det hade jag aldrig gått med på.
Såvida vi inte hade MYCKET gott om pengar, men så verkar inte fallet vara då mannen dessutom är arbetslös.

JAg förstår verkligen ts.

Anonym (Ok)

Sat 27 Jul 14:23

#22

Anonym (....) skrev 2024-07-26 22:36:18 följande:

Är de gifta - och det verkar de vara eftersom TS skriver "min man" - så är alla pengar bådas pengar, och alla ekonomiska beslut ska tas i samråd. 1500 kronor/månad är inte mycket för många av oss, men det verkar vara det för det här paret, och då har TS definitivt rätt att ha synpunkter.

Det kan till och med vara så att TS drar in MER om han är arbetslös nu, men även om det varit han som tjänat ALLA pengar, så skulle han enligt lag vara skyldig att samråda med TS, innan han binder sig för att ge bort så mycket pengar. Det blir ju väldigt mycket sammantaget, om det ska pågå ända tills dottern gått ut universitetet - tänk om hon vill läsa någon femårig utbildning!

Fel, alla pengar är inte bådas pengar under ett äktenskap. Självklart har man full bestämmanderätt över sin egen ekonomi.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 14:57

#23

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 14:06:58 följande:

Om du missade det så vill ts man skänka bort 18 000 kronor per år också. Det hade jag aldrig gått med på.
Såvida vi inte hade MYCKET gott om pengar, men så verkar inte fallet vara då mannen dessutom är arbetslös.

JAg förstår verkligen ts.

Det missade jag inte. Men det är hans barn och han vill ge sitt barn de pengarna. Om han har barn även med TS, skulle det ena av hans barn få allt och det andra inget?

Det är dessutom en jävligt liten summa jämfört med allt underhåll han aldrig betalat men som man normalt sett gör.

Det är uppenbart att TS bara vill förvägra mannen en relation med sin dotter för att det stör HENNES bild av vad hon hade velat ha för familjesituation. Men hon valde att bli tillsammans med en man som hade barn. Medan de flesta skulle tycka att det var en positiv utveckling att han vill återfå kontakten med sin dotter tycker TS att det är fel, och det är av helt egoistiska skäl.

Anonym (Bizz)

Sat 27 Jul 15:06

#24

Anonym (Moa) skrev 2024-07-27 14:57:02 följande:

Det missade jag inte. Men det är hans barn och han vill ge sitt barn de pengarna. Om han har barn även med TS, skulle det ena av hans barn få allt och det andra inget?

Det är dessutom en jävligt liten summa jämfört med allt underhåll han aldrig betalat men som man normalt sett gör.

Det är uppenbart att TS bara vill förvägra mannen en relation med sin dotter för att det stör HENNES bild av vad hon hade velat ha för familjesituation. Men hon valde att bli tillsammans med en man som hade barn. Medan de flesta skulle tycka att det var en positiv utveckling att han vill återfå kontakten med sin dotter tycker TS att det är fel, och det är av helt egoistiska skäl.

Visst, ett 15-årigt underhåll hade varit mer. Helt enig. Dock saknar det betydelse, för hade läget varit att han betalade så hade ts haft ett val att vara med och finansiera eller ej.
Nu kommer hon tvingas att göra det, som det ser ut i dagsläget iaf.

Han har inte barn med ts så frågan är irrelevant. Då hade ts vetat om det från början. Barnet bor i ett annat land och ts man har inte tvingats att finansiera sin dotter.

18 000 per år är inte "en jävligt liten summa" heller, ska tjejen studera i fem år så landar det i 90 000. Tycker du att det är är liten summa också eller?

Ts är inte ute efter att "förvägra" mannen något, mer än att hennes pengar ska ges bort till en annan kvinnas barn som inte sett sin far på många år.

Jag hade inte gått med på det. Då hade jag tackat för mig så kunde mannen slänga bort hur mycket pengar han så vill. Mina pengar går inte till en gökunge utomlands. Det är då ett som är säkert.

Exakt VAD skulle ts tycka var positivt med att få en halvvuxen unge på halsen menar du? Vi han steppa upp och leka pappa så får han göra det på egen hand.

JAg håller med ts till 100%.

Och vad "de flesta" skulle tycka har du ingen aning om. Det är vad du tror, alternativt hoppas.

Skulle min man helt plötsligt stå med en unge från förr så hade jag tackat för mig.

Anonym (Ginna)

Sat 27 Jul 15:21

#25

Uppmuntra kontakt med dottern! Det är så synd att han ignorerade hennes kontaktförsök. Hon blev säkert väldigt ledsen och arg, men det behöver inte vara för sent. Han ska givetvis ta kontakt och försöka etablera en relation. Och du ska stötta honom i det. Det ekonomiska är en senare fråga. Det känslomässiga först.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 15:32

#26

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 15:06:27 följande:

Visst, ett 15-årigt underhåll hade varit mer. Helt enig. Dock saknar det betydelse, för hade läget varit att han betalade så hade ts haft ett val att vara med och finansiera eller ej.
Nu kommer hon tvingas att göra det, som det ser ut i dagsläget iaf.

Han har inte barn med ts så frågan är irrelevant. Då hade ts vetat om det från början. Barnet bor i ett annat land och ts man har inte tvingats att finansiera sin dotter.

18 000 per år är inte "en jävligt liten summa" heller, ska tjejen studera i fem år så landar det i 90 000. Tycker du att det är är liten summa också eller?

Ts är inte ute efter att "förvägra" mannen något, mer än att hennes pengar ska ges bort till en annan kvinnas barn som inte sett sin far på många år.

Jag hade inte gått med på det. Då hade jag tackat för mig så kunde mannen slänga bort hur mycket pengar han så vill. Mina pengar går inte till en gökunge utomlands. Det är då ett som är säkert.

Exakt VAD skulle ts tycka var positivt med att få en halvvuxen unge på halsen menar du? Vi han steppa upp och leka pappa så får han göra det på egen hand.

JAg håller med ts till 100%.

Och vad "de flesta" skulle tycka har du ingen aning om. Det är vad du tror, alternativt hoppas.

Skulle min man helt plötsligt stå med en unge från förr så hade jag tackat för mig.

En jävligt liten summa JÄMFÖRT med något är inte samma som liten överhuvudtaget, och det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Pengar är inte i första hand till "en annan kvinnas barn". Det är till HANS barn. Det är hans stora sorg att han miste kontakten med sitt barn och nu vill han ta chansen att reparera den. ALLA normala människor förstår att kärleken till ens barn är viktigare än allt och att barnen går före relationen till en partner om man tvingas välja.

Nej, vem har sagt att det är "positivt" för TS att få en "halvvuxen unge på halsen", som det uttryckte det? Men oavsett vilket är det så situationen är. Hon visste att barnet fanns när hon blev tillsammans med hennes far, och borde ha varit fullt medveten om möjligheten att dottern söker kontakt i framtiden eller att han söker kontakt med henne.

Givetvis behöver inte TS vara delaktig i denna situation om hon inte vill. Hon är helt fri att bryta upp och lämna. Men väljer hon att stanna i relationen får hon finna sig i att han har ett barn med allt vad det innebär. Bland annat att han vill ge sitt barn finansiell hjälp medan hon studera. Precis som de flesta andra föräldrar skulle vilja göra om de kunde.

TS kan inte vägra låta honom ge av SINA pengar till SITT barn. Inte heller att inte låta henne ha en plats i sin pappas liv. Hon kan endast välja mellan att stanna i relationen eller inte.

Anonym (Bizz)

Sat 27 Jul 15:40

#27

Anonym (Moa) skrev 2024-07-27 15:32:18 följande:

En jävligt liten summa JÄMFÖRT med något är inte samma som liten överhuvudtaget, och det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Pengar är inte i första hand till "en annan kvinnas barn". Det är till HANS barn. Det är hans stora sorg att han miste kontakten med sitt barn och nu vill han ta chansen att reparera den. ALLA normala människor förstår att kärleken till ens barn är viktigare än allt och att barnen går före relationen till en partner om man tvingas välja.

Nej, vem har sagt att det är "positivt" för TS att få en "halvvuxen unge på halsen", som det uttryckte det? Men oavsett vilket är det så situationen är. Hon visste att barnet fanns när hon blev tillsammans med hennes far, och borde ha varit fullt medveten om möjligheten att dottern söker kontakt i framtiden eller att han söker kontakt med henne.

Givetvis behöver inte TS vara delaktig i denna situation om hon inte vill. Hon är helt fri att bryta upp och lämna. Men väljer hon att stanna i relationen får hon finna sig i att han har ett barn med allt vad det innebär. Bland annat att han vill ge sitt barn finansiell hjälp medan hon studera. Precis som de flesta andra föräldrar skulle vilja göra om de kunde.

TS kan inte vägra låta honom ge av SINA pengar till SITT barn. Inte heller att inte låta henne ha en plats i sin pappas liv. Hon kan endast välja mellan att stanna i relationen eller inte.

Jämförelsen spelar ingen roll då det aldrig var aktuellt och om det varit det så hade ts gått in i det med öppna ögon. Det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Var läser du om "hans stora sorg", jag hittar det inte. Berätta vilket inlägg hans sorg beskrivs, tack.

Till sist, ts och mannen har dålig ekonomi för tillfället. Mannen saknar en arbetsinkomst och a-kassan är inte hög.
Då får ts betala. Vilket jag hoppas att hon inte gör. För hon kommer att ångra det bittert, förr eller senare.

sillson

Sat 27 Jul 15:46

#28

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 14:06:58 följande:

Om du missade det så vill ts man skänka bort 18 000 kronor per år också. Det hade jag aldrig gått med på.
Såvida vi inte hade MYCKET gott om pengar, men så verkar inte fallet vara då mannen dessutom är arbetslös.

JAg förstår verkligen ts.

Vadå skänka? Som förälder har man förböveln försörjningsplikt för sina barn. 18000 kan omöjligtvis vara hälften av vad det kostar att ha en tonåring ett år. Om dotterns mamma skulle tänka likadant så skulle ungen svälta ihjäl.

Anonym (Moa)

Sat 27 Jul 15:57

#29

Anonym (Bizz) skrev 2024-07-27 15:40:39 följande:

Jämförelsen spelar ingen roll då det aldrig var aktuellt och om det varit det så hade ts gått in i det med öppna ögon. Det tror jag att alla normalbegåvade förstår.

Var läser du om "hans stora sorg", jag hittar det inte. Berätta vilket inlägg hans sorg beskrivs, tack.

Till sist, ts och mannen har dålig ekonomi för tillfället. Mannen saknar en arbetsinkomst och a-kassan är inte hög.
Då får ts betala. Vilket jag hoppas att hon inte gör. För hon kommer att ångra det bittert, förr eller senare.

Du skojar? I hela första inlägget i den här tråden återkommer ju TS ständigt till mannens psykiska ohälsa orsakad av den förlorade kontakten med dottern?

Ja, det står som sagt TS fullkomligt fritt att lämna, om hon vill. Otroligt märkligt att hon aldrig räknade med att detta skulle kunna hända, dock, när hon hela tiden visste att det fanns ett barn med i bilden och såg att mannen mådde dåligt av situationen som blivit.

Anonym (....)

Sat 27 Jul 16:37

#30

Anonym (Moa) skrev 2024-07-27 09:55:26 följande:

Du är alltså grinig för att din man har blivit en mognare människa? Sur att för hans barn sedan tidigare stör din bild av kärnfamiljen du tänkte att ni skulle ha. Tycker att bara för att du inte hade en närvarande pappa ska hon inte få ha det heller? Din "rätt" att inte få din vardag rubbad ska gå före din mans rätt att få ha en bra relation med sitt barn och rädda den medan han kan?

Du låter som en rent vidrig människa, TS.

Nä, men lagt kort ligger. Nu har den här mannen sagt att han inte ska ha kontakt med dottern mer i livet, och TS har trott på det och därför gift sig med honom. Då kan han inte ändra premisserna i efterhand, och dessutom kräva att TS ska betala för dotterns studier. För det är ju så det blir, om maken inte kan betala hälften av hushållets utgifter längre, när detta underhåll ska dras bort och skickas någon annanstans.

Att han är utlänning från ett fattigt land, gör också att varningsklockorna ringer ännu mer än om han hade varit svensk. För det KAN vara så att han har planerat det här hela tiden - att komma till ett rikt land, bli försörjd av en svensk kvinna samt samhället där, och ur detta överflöd (som en person från ett fattigt land ser på det) sedan ställa sig in hos sin dotter genom att betala för en utbildning som hon inte hade kunnat få annars, i det landet.

Sådant är ju jättevanligt. Nordafrikaner t.ex. har satt det i system: de tar anställning i turistbranschen, förför en ensam västerländsk turistkvinna, gifter sig med henne och flyttar med till Sverige, Tyskland, Storbritannien, whatever. Sedan suger han ur henne alla pengar hon har och skickar hem. Detta är uppgjort med familjen, när paret gifter sig, och medan kvinnan babblar entusiastiskt på sociala media om hur hans familj älskar henne och välkomnar henne med ett stort bröllop enligt landets sed - så vet precis alla om att detta är ett skenäktenskap från brudgummens sida... När han har sugit ut allt han kan, flyttar han hem till Tunisien (wherever) igen.

Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

INNEHÅLL