• Anonym (V)

    Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?

    Bortsett från alla flyktingar eller typ ensamstående med sjukdomar. 


    Jag börjar nästan tro att det är sant, att vi tillhör en minoritet i Sverige gällande ekonomin. 


    Jag känner då ingen som tjänar så lite som oss bortsett från våra kollegor. Jobbar inom LSS och maken på PostNord. Vi får ut i snitt 23-24000 var efter skatt. Vi har dock en väldigt låg hyra på 6000 och inga lån, och en del andra räkningar så jag har aldrig känt mig fattig. 


    men sen hon började högstadiet i en helt vanlig förort fanns där ingen i hennes bekantskapskrets som bodde i hyresrätt. Alla bor i villa. 


    samma ju när hon går gymnasiet inne i stan/stockhom. Ingen kompis bor i hyreslägenhet. Vi brukar berätta om hur det var när vi var små och vilten av "lika barn leka bäst" vi bodde alla i lägenhet, ingen hade råd att resa, sällan gick man ut och åt utan man var mest hemma hos varandra och ute och lekte. Bio var lyx. 

    jag är fortfarande vän med mina barndomsvänner och dom har ungefär samma ekonomiska standard som oss. Men absolut att jag vet att tiderna förändrats. dottern menar att dom flesta var fattiga på 90-talet. 


    har försökt förklara för dottern att alla inte har samma förutsättningar att plugga vidare och utbilda sig. Vi skaffade vårt första barn tidigt, vid 21.maken började jobba på posten har blivit kvar där. 


    jag började jobba i vården och har också blivit kvar, vi trivs med våra liv och våra jobb men dottern skuldbelägger oss dagligen för detta, iaf när man börjar prata pengar. 


    nej hennes vänner och föräldrar behöver aldrig tänka på pengar i den bemärkelsen att man ibland får vänta till löning med vissa saker. Även om dom inte får allt som pekar på har dom ändå pengar på kontot. 


    hon jämför sig med vännerna hela tiden som får dyra kläder. Dottern får nästan allt hon pekar på. Men det håller hon inte med om...
    kan även gissa att alla som svarar i denna tråd tjänar mer än oss. 

      


     

  • Svar på tråden Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?
  • Goneril
    Anonym (Nova) skrev 2024-11-08 15:13:24 följande:
    Varför i hela fridens namn ska de bo i en villa för när de redan bor bra?

    Köp, köp, köp. Alla funkar som tur är inte så. 

    Neither borrower nor lender be. 
    Att köpa en villa eller en BRF är en investering för framtiden och ska inte jämföras med konsumtion på kredit. Du citerar den store Barden, Polonius uppmaning till sonen Laertes i Hamlet, citatet fortsätter: "For loan oft loses both itself and friend, and borrowing dulls the edge of husbandry". Nu behöver man inte tänka på banken, det vill säga borgenären, som en särskilt god vän, utan ett huslån är en strikt affärsmässig uppgörelse. Har du fler Shakespeare-citat kan jag kommentera dem efter många år i hans sällskap på Universitetet. 
  • Anonym (Mm)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-08 12:47:38 följande:

    Ja, barn tycker nästan alltid att de har det sämre än andra. 


    Men samhället har också blivit extremt materialistiskt på senare år, tycker jag.


    När jag växte upp fick inte ungdomar så mycket pengar att röra sig med, även om föräldrarna hade det gott ställt. Man pratade då ofta om att det var viktigt att inte skämma bort barnen, särskilt om det var ett enda barn.

    Är det en bidragande faktor till att unga idag mår dåligt, att livet allt mer blivit en jakt på pengar och status? Och man glömmer det viktiga, dvs att ha roligt och umgås med varandra? 


     


    Det är alla influencers fel. Bianca och gänget som banat väg för lyxkonsumtionen hos unga. Tragiskt 
  • Anonym (Frerot)
    Anonym (V) skrev 2024-11-08 13:15:05 följande:

    Typiskt, skrev ett långt inlägg som försvann. 


    men håller med! Tänker som du, att det är viktigt med ens egna värde, vara nöjd med det man har. Vet många rika som jämför sig med andra, större hus, bil, båt m.m.  
    Att uppskatta det man har, annars blir man aldrig nöjd  


    Vi har t.ex. haft mkt tid, vad är viktigare än det? Brukar jag sägs till dottern, maken har bra arbetstider och kommer hem tidigt, jag har jobbat natt i 10 år och är långledig ofta. Sen det viktigaste, hälsan! 

    Vi handlar också ofta på second hand, är ju jättebra att återanvända. Hon handlar nästan allt på vinted och kläderna är ju som nya. 


    Skönt att inte vara ensam i det.
    Vi har också kunnat ge barnen mycket tid. Har unnat oss att inte jobba heltid heller = kortare dagar på fritids och långa lov.
    De kanske inte uppskattar det i stunden men förhoppningsvis har det i alla fall inte skadat våra relationer.
  • Lynx123

    Varför får hon allt hon pekar på? Låt henne jobba ihop sina egna pengar!

  • Fliselisan

    Fattig eller ej beror ju beror på vad man har för utgifter.
    Om ni hade haft en hyra på 14 000 och dyra billån mm skulle ni inte ha många kronor kvar. 


    Er dotter kommer själv få en chans att förverkliga sin drömmar när hon blir vuxen. Man kan förstå att hon jämför sig och er med andra, barn i den åldern gör det. 

    Andra familjer som bor i dyra villor jämför sig också med grannarna och kanske arbetskamrater som har finare bilar osv. Miljonärerna jämför sina dyra båtar med varandra. 


    Vi som vuxna förstår detta och är ni själva nöjda mer era val i livet så fortsätt med det. Det finns ingen åldersgräns för att studera, så vill ni få ett arbete med högre lön finns ju den chansen också.

  • EpicF
    Fliselisan skrev 2024-11-08 19:01:50 följande:

    Fattig eller ej beror ju beror på vad man har för utgifter.
    Om ni hade haft en hyra på 14 000 och dyra billån mm skulle ni inte ha många kronor kvar. 


    Er dotter kommer själv få en chans att förverkliga sin drömmar när hon blir vuxen. Man kan förstå att hon jämför sig och er med andra, barn i den åldern gör det. 

    Andra familjer som bor i dyra villor jämför sig också med grannarna och kanske arbetskamrater som har finare bilar osv. Miljonärerna jämför sina dyra båtar med varandra. 


    Vi som vuxna förstår detta och är ni själva nöjda mer era val i livet så fortsätt med det. Det finns ingen åldersgräns för att studera, så vill ni få ett arbete med högre lön finns ju den chansen också.


    De hade fortfarande inte varit fattiga med de inkomsterna. 
  • Anonym (Ulle)

    Ungar utgår från de kompisar de har, så det är klart att det sticker ut om hennes ridkamrater har föräldrar med skyhöga löner.

    Så jag tror att era barn kommer att rivstarta för att skaffa en egen bra inkomst då, och det är inte det sämsta. Jag gjorde så eftersom jag kände det behovet- min bästis föräldrar var läkare/tandläkare och en annan väns pappa var säljchef i Norden för ett jättekänt märke. Sen är pengar inte allt givetvis men de gör inte ont heller.

    I nästa generation så är vår son väldigt laidback och vill inte alls göra av med pengar. Troligen dels för att han har haft det mesta han velat ha som barn och är en nöjd person, och dels för att han tycker att miljön är viktigare än nya prylar/kläder.

    På gott och ont så försöker många skaffa eller åtgärda det de själva tyckte saknades under uppväxten.

  • Anonym (Samma)

    Jag tjänar ungefär som dig men med högre hyra och är ensam. Skulle säga att ni fast ni inte har villa eller är högavlönade är ni sådana jag jämför mig med, ?hade jag haft någon att dela utgifter med och en inkomst extra haft jag levt hur bra som helst?.
    Jobbar också på en arbetsplats där en stor grupp är högavlönade och nästan alla lever i relationer. Man märker på hur många pratar att de inte har en aning om hur verkligheten ser ut för en del. Det är resor 1-3 gånger om året, dyra aktiviteter osv. Jag missunnar ingen och önskar själv komma dit, men jag känner mig definitivt som en minoritet bland de runt mig och tror klasskillnaderna vuxit. När jag var liten på 90-talet som din dotter nämner var det många som hade det knapert och det var det mer normala, iaf där vi bodde. 

  • Xenia
    Anonym (V) skrev 2024-11-08 12:17:15 följande:
    Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?

    Bortsett från alla flyktingar eller typ ensamstående med sjukdomar. 


    Jag börjar nästan tro att det är sant, att vi tillhör en minoritet i Sverige gällande ekonomin. 


    Jag känner då ingen som tjänar så lite som oss bortsett från våra kollegor. Jobbar inom LSS och maken på PostNord. Vi får ut i snitt 23-24000 var efter skatt. Vi har dock en väldigt låg hyra på 6000 och inga lån, och en del andra räkningar så jag har aldrig känt mig fattig. 


    men sen hon började högstadiet i en helt vanlig förort fanns där ingen i hennes bekantskapskrets som bodde i hyresrätt. Alla bor i villa. 


    samma ju när hon går gymnasiet inne i stan/stockhom. Ingen kompis bor i hyreslägenhet. Vi brukar berätta om hur det var när vi var små och vilten av "lika barn leka bäst" vi bodde alla i lägenhet, ingen hade råd att resa, sällan gick man ut och åt utan man var mest hemma hos varandra och ute och lekte. Bio var lyx. 

    jag är fortfarande vän med mina barndomsvänner och dom har ungefär samma ekonomiska standard som oss. Men absolut att jag vet att tiderna förändrats. dottern menar att dom flesta var fattiga på 90-talet. 


    har försökt förklara för dottern att alla inte har samma förutsättningar att plugga vidare och utbilda sig. Vi skaffade vårt första barn tidigt, vid 21.maken började jobba på posten har blivit kvar där. 


    jag började jobba i vården och har också blivit kvar, vi trivs med våra liv och våra jobb men dottern skuldbelägger oss dagligen för detta, iaf när man börjar prata pengar. 


    nej hennes vänner och föräldrar behöver aldrig tänka på pengar i den bemärkelsen att man ibland får vänta till löning med vissa saker. Även om dom inte får allt som pekar på har dom ändå pengar på kontot. 


    hon jämför sig med vännerna hela tiden som får dyra kläder. Dottern får nästan allt hon pekar på. Men det håller hon inte med om...
    kan även gissa att alla som svarar i denna tråd tjänar mer än oss. 
        


    1. Alla var inte fattiga på 90-talet, er dotter har noll koll.

    2. Ni har tyvärr en ouppfostrad dotter som har mage att klaga på er för att ni inte är lika rika som hennes vänner. Jag skulle aldrig tagit emot det stillatigande, jag skulle ha fått ett utbrott och kallat henne för en jäkla materialist och otacksam och frågat om hon ville byta ut oss. Vi var också fattiga men aldrig har dottern kritiserat oss för det. Hon påpekade en gång att kompisen X fick åka utomlands varje år. Jag påpekade att kompisens far hade mycket högre lön. Sen var det inget mer tal om det.

    3. Vi flyttade från en hyreslägenhet till ett radhus och då fick hon automatiskt rikare kompisar. Men några dyra märkeskläder har hon inte krävt, kompisarna kanske inte var så märkesfixerade.

     4. Ni får säga till henne att nu är det som det är, ni tänker inte flytta för hennes skull och om pengar är så jäkla viktiga för henne så får hon se till att skaffa ett välavlönat yrke. Ni trivs med era yrken och det ska ni inte be om ursäkt för.

    5. Om hon är så oförskämd att hon fortsätter att gnälla så tycker jag ni ska kritisera tillbaka. Hur duktig är hon på att städa sitt rum? Har hon skaffat något extra jobb?

    Säg ifrån på skarpen om hon försöker skuldbelägga er. Lägger er inte platt och ursäkta er inte.
  • Anonym (123)

    Det är naturligt att jämföra sig med andra och jag tycker inte du ska bli arg eller försvara dig. Förklara bara med fakta att det är helt enkelt så det är och att man bara mår dåligt av att jämföra sig med andra.

    Min dotter i samma ålder började känna sig fattig när hon började i skolan i grannkommunen. Då har vi ändå höga inkomster och hus plus sommarställe som är värda runt 12 miljoner (som inte är ärvda). Men vissa av hennes nya kompisar bor i villor för 30-70 miljoner och alla har fina bilar och massa märkeskläder.

    När hon gick i skolan i vår kommun så var hon kanske en sådan som hennes kompisar i hyresrätter och radhus jämförde sig med.

    Det jag vill säga med det är att det kan vara svårt att uppskatta och förstå vad man har när man är nära andra som har så mycket mer. Och det gäller den i hyresrätt som jämför sig med den i villan, den i villan som jämför sig med den i grannvillan som har pool och fina bilar, pch den med poolen och fina bilarna som jämför sig med den som också har ett hus i spanien osv osv

    Det jag pratat med min dotter är framförallt att jag förstår att hon kanske också skulle vilja ha allt det där, men varken jag eller hennes pappa vill ändra på något utan vi mår jättebra med just det vi har. Och att hennes kompisar är kompis med henne för den hon är, inte det hon äger. På precis samma sätt som hon med kompisarna i förra skolan struntade fullständigt i hur de bodde eller om de firade sommarlovet utomlands eller vid sjöarna i kommunen.

Svar på tråden Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?