AndreaBD skrev 2024-12-08 11:25:22 följande:
Nästan allt du skriver är OSANT.
1. Jo, många araber är också invandrare (från Egypten, Jordanien och andra grannländer. För runt 100 år sedan var det stor invandring från arabländerna också)
2. Många israeler är också urbefolkning.
3. Ganska få araber fördrevs, de flesta gick på uppmaning av de egna ledare.
4. Ungefär lika många judar fördrevs till andra ställen.
Jag säger inte att de måste flytta någon annanstans. Samtidigt - om en relativ liten grupp människor hela tiden attackerar sin omgivning, så vore det nästan den bästa lösningen att fördela dem, eller en del till andra områden, så att de i en omgivning som inte bara tänker "jihad" kan bygga upp ett normalt liv. Framför allt barnen som bara har indoktrinerats med terror. Det vore bra för de själva, tycker jag. Men, det är inte vi som avgör detta.
Och de kan självklart INTE hävda att de är medborgare i staten Israel. Bara för att de har vägrat skriva på något papper i nästan 100 år, är de inte medborgare i Israel om de bor på Västbanken eller i Gaza. Det är fullt rimligt att Israel vill ha ett land, utan muslimsk majoritet, eftersom de annars blir förtryckta. Alltså har de dragit upp väggar, gränser. Helt rimligt.
Det här är åsikter som säger mycket om dig.
Dina kunskaper om Israels historia och befolkning är extremt dåliga.
Dina kunskaper om palestiner är ännu sämre. Du verkar inte bry dig om historiska fakta. En mycket stor majoritet av judar i Israel är invandrare. Det är fakta att det judarma var endast 30% av den totala befolkningen 1948 när Israel skapades. Även dessa 30% var nästan alla invandrare. Palestinier, urbefolkningen, var majoritet när Israel skapades. Palestinier var 70% av den totala befolkninigen i den historiska palestina. Nej, det är lögn att påstå att de kom från Jordan och Egypten. DE FÖRDREVS AV ISRAEL TILL JUST JORDAN OCH EGYPTEN. DE fördrevs med våld och Israel med våld tog deras områden. Tom sionisterna erkänner det.
Ben-Gurion var en av centrala figurer inom sionismen och tydlig i sin övertygelse om nödvändigheten av att fördriva palestinier:
Direkt uttalande: Redan 1937 sa Ben-Gurion: "Vi måste fördriva araberna och ta deras plats".
Stöd för tvångsförflyttning: Han uttryckte sitt stöd för tvångsförflyttning och såg det som en möjlighet att skapa utrymme för bosättningar: "Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det".
Demografisk förändring: Efter fördrivningar 1948 noterade Ben-Gurion med tillfredsställelse: "Det kommer förvisso att bli avsevärda förändringar i landets demografiska sammansättning".
Implementering av fördrivningspolitiken:
Ben-Gurions idéer omsattes i praktisk handling under åren kring Israels grundande:
Plan Dalet: I mars 1948 gav Ben-Gurion klartecken för en rad atacker mot palestinska byar. Mellan 700.000 och 800.000 palestinier fördrevs från sina hem under perioden 1947-1949. Nära hälften av alla palestinska samhällen raserades under denna period.
Långsiktiga konsekvenser
Ben-Gurions politik och handlingar lade grunden för en långvarig konflikt:
Markbeslagtagning: 90 procent av palestinsk jord inom den nya staten beslagtogs för judisk kolonisation.
Fortsatt expansion: Efterföljande israeliska ledare har fortsatt denna politik. Exempelvis uttalade Golda Meir 1972: "Gränserna går där det finns judiska bosättare. Det är inte linjer på en karta".
Pågående ockupation: Israel fortsätter än idag att expandera bosättningar på ockuperad palestinsk mark, vilket fördöms av FN och internationella organisationer.
Ben-Gurions syn på fördrivningen av palestinier som en nödvändighet för att skapa en judisk stat har varit karakteristiskt för sionismen och haft långtgående konsekvenser för palestinier som fördrivs från sina hem. Den sionistiska politiken fortsätter att förvärra konflikten mellan Israel och palestinierna än idag.
