• Anonym (V)

    Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.

    Min pojkvän och jag har en trasslig historia, . Han har gått igenom mycket jobbigt i sitt liv på sistone, cancer i familjen m.m. Vi var ihop i 1,5 år, han gjorde slut med mig för att vi bråkade  pga mina svartsjukeproblem, något som inte är ett problem längre och som jag gått i terapi för.

    Efter 6 månader ifrån varandra började vi ses igen och blev på hans initativ ihop igen. Har nu varit ihop i ca 1 år. Han grubblar alltid mycket och vi har pratat fram och tillbaka om att skaffa barn i framtiden, en fråga han inte kan bestämma sig i. Han har ett barn sedan innan och det blev en katastrof när han skaffade barn - konflikter med exet och annat så förstås är han väldigt rädd att samma visa ska upprepa sig igen.

    Nu släppte han bomben att han behöver några dagar för att fundera på vad han vill och om det känns "rätt" mellan oss, trots att mycket är bra. Han behöver vara själv och är osäker. Har föreslagit parterapi och han säger att han ska fundera på det, att han inte är helt motsatt.

    Jag går sönder och kan knappt tänka. Finns det hopp att det löser sig för oss och att vi hittar tillbaka? Han var så kär i mig början och nu vet jag inte alls var jag har honom. Vi ska ses och prata onsdag nästa vecka och förmodligen inte höras något däremellan.

  • Svar på tråden Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.
  • Anonym (Hmmm ...., ,)

    Antar att du fortfarande inte har fått träffa hans barn igen? Det skulle väl ha skett senast i slutet av sommaren men nu har det alltså gått 1 år?

    Om det är så har han troligen aldrig fått tillbaka nån känsla av trygghet och förtroende för er relation och du bör nog förbereda dig på att detta är ett avslut. På riktigt denna gång.
    Det låter på alla dina trådar att er relation alltid har varit väldigt ojämn, dramatisk och rätt osund. Ni kanske båda kan finna kärleken med någon som passar er bättre?

  • Anonym (V)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2025-03-29 20:26:26 följande:

    Antar att du fortfarande inte har fått träffa hans barn igen? Det skulle väl ha skett senast i slutet av sommaren men nu har det alltså gått 1 år?

    Om det är så har han troligen aldrig fått tillbaka nån känsla av trygghet och förtroende för er relation och du bör nog förbereda dig på att detta är ett avslut. På riktigt denna gång.
    Det låter på alla dina trådar att er relation alltid har varit väldigt ojämn, dramatisk och rätt osund. Ni kanske båda kan finna kärleken med någon som passar er bättre?


    Nja, inte alltid. Vår relation blev dramatisk under de ca 3 sista månaderna av omgång 1, innan dess hade vi ett fint flyt och saker utvecklades liksom i bra takt. Jag är övertygad om att vi aldrig hade gjort slut om jag inte ballat ur då men lätt att vara efterklok. Jag insåg inte att jag hade mycket stress inom mig som jag helt orimligt förpestade relationen med, att han gjorde slut då förstår jag till 100% och klandrar honom inte,

    Det senaste året har det dock  inte varit några bråk eller drama alls, jag har gett honom space och sagt att jag respekterar hans tempo. Med det sagt har han själv känt en inre stress av att stå still, även om jag är tyst. Många rädslor kring familjebildning i allmänhet - han är själv inte ens säker på vad som stoppar honom. Han har sagt att han känner jättemycket för mig men förstår varför känslan av att bara "köra" inte kommer som den gjorde då. Tror dramat från första omgången av relationen tyvärr kan ha satt djupa spår som han inte bearbetat.

    Han har många rädslor kring familjebildning i allmänhet orelaterade till vår relation vilket gör det hela ännu knepigare - dessa issues skulle ju i sådana fall uppstå i vilken relation som helst.
  • Anonym (Anja)
    Anonym (V) skrev 2025-03-29 18:19:13 följande:
    Ah, kanske var otydlig :) Mitt svar var ang det där med att du skrev att jag ska fundera på vad jag känner och vill osv - vill tyvärr inget annat än att det skall lösa sig mellan oss och kan inte komma fram till nåt annat hur jag än funderar.
    Ok förstår. Ja du verkar kär. Men försök ändå att lyssna lite på hjärnan inför detta inte bara hjärtat. Tråkigt om du ska vara i en relation och vara rädd för han ska lämna eller ta paus eller tänka och ge besked osv. Imte kunna slappna av. Oro att han lämnar, behöver tänka när det blir lite tufft. Inte hälsosamt för dig. När du ändå måste vänta tills ert möte och göra om hans tankar, känslor och svar kan du lika gärna fundera lite på hur du vill leva i en relation vad gäller trygghet, kärlek, tillit osv.

    Du behöver inte landa i att lämna relationen men kan vara bra att tänka några extra varv. Hans velande, tänkande, ge beslut osv kanske gör dig mer "besatt". Låter kanske inte bra med ordet besatt men vet inte hur jag ska formulera mig. Hoppas du förstår.
  • Anonym (Anette)
    Anonym (V) skrev 2025-03-29 19:03:31 följande:
    Han har säkert upplevt det så, även om min avsikt var att han skulle känna sig mer trygg. Förhoppningsvis känns inte problemen oöverkomliga efter denna paus. Jag undrar nästan om inte det vore bättre om man gjorde pausen något längre än 5 dagar, väldigt lite tid egentigen.
    Trygghet handlar ju tillit och respekt.  Något som ju är raserat efter förra gången och något han tydligt säger att han har problem med när ni inte kan prata med varandra utan att det blir argumentation och manipulation. 

    Även om du tycker att det mesta känns bra måste du nog börja inse att ni faktiskt inte har det så bra som du tror och att din känsla  inte speglar verkligheten i ert förhållande.  
  • Anonym (V)
    Anonym (Anette) skrev 2025-03-29 22:20:34 följande:
    Trygghet handlar ju tillit och respekt.  Något som ju är raserat efter förra gången och något han tydligt säger att han har problem med när ni inte kan prata med varandra utan att det blir argumentation och manipulation. 

    Även om du tycker att det mesta känns bra måste du nog börja inse att ni faktiskt inte har det så bra som du tror och att din känsla  inte speglar verkligheten i ert förhållande.  
    Jag har frågat honom hur han vill ha det, hur jag kan vara ett stöd och att jag ger honom den tid han behöver.  

    Han har inte explicit sagt hur jag kan stödja honom för att han ska vara mindre rädd och han har inte varit tydlig med att det just är att jag argumenterar som är  grundproblemet. 

    Är det så illa att jag försöker vara saklig och skingra hans rädslor OM jag samtidigt sagt att jag förstår hans känslor och inte klandrar honom för att vara avvaktande och försiktig och att jag respekterar hans tempo?  Han har ju grubblat okonstruktivt på dessa rädslor sedan vi började ses och kommer inte längre i sitt eget huvud. 

    Många av hans rädslor kring själva familjebildningen fanns ju innan jag kom in i bilden. Vårt uppbrott förstorade dessa rädslor förstås men känns som att det huvudsakliga problemet är hans generella rädsla för att satsa som gör att han inte kan tro på oss. 
  • Anonym (V)
    Anonym (Anja) skrev 2025-03-29 21:20:32 följande:
    Ok förstår. Ja du verkar kär. Men försök ändå att lyssna lite på hjärnan inför detta inte bara hjärtat. Tråkigt om du ska vara i en relation och vara rädd för han ska lämna eller ta paus eller tänka och ge besked osv. Imte kunna slappna av. Oro att han lämnar, behöver tänka när det blir lite tufft. Inte hälsosamt för dig. När du ändå måste vänta tills ert möte och göra om hans tankar, känslor och svar kan du lika gärna fundera lite på hur du vill leva i en relation vad gäller trygghet, kärlek, tillit osv.

    Du behöver inte landa i att lämna relationen men kan vara bra att tänka några extra varv. Hans velande, tänkande, ge beslut osv kanske gör dig mer "besatt". Låter kanske inte bra med ordet besatt men vet inte hur jag ska formulera mig. Hoppas du förstår.
    Det ser ju rent förnuftigt inte alls bra ut just nu, men jag hoppas ju att det skall vända och bli mer harmoniskt som det en gång var.

    Hans velande spär nog definitivt på denna "besatthet", men han är i grunden allt jag vill ha så det är  huvudorsaken till mina känslor. 

    Är så rädd att han helt gett upp
  • Anonym (Anette)

    Vad är han själv beredd på att göra för att bli fri sina rädslor? 
    Hur vill han ha det i sitt liv och hur ska han komma dit? 

    Jag tror han måste börja förstå att detta inte är hållbart I längden . En veckas tänkande hit och dit löser inga problem rent konkret.

    Det viktigaste är att han måste stå för det han vill och att du måste respektera det utan att börja argumentera och lägga dig i. 

  • Lisa0987

    Det låter krångligt o svårt och att du vill anpassa dig så att han inte tvivlar. Det är ett osunt övertänkande.
    jag är en ?tant? och jag kan säga att ?är det rätt så är det lätt?.
    Är det inte ?lätt? efter relativt kort tid och utan barn då tror jag du behöver inse att detta inte kommer att vara bra för någon av er. Det blir nämligen inte lättare med åren. Du drar upp div förklaringar till hans behov av paus?.

    Backa och ge honom space.

    Trist att höra förstås. Ber om ursäkt, inte meningen att göra dig ledsen.

  • Anonym (V)
    Anonym (Anette) skrev 2025-03-30 11:29:47 följande:

    Vad är han själv beredd på att göra för att bli fri sina rädslor? 
    Hur vill han ha det i sitt liv och hur ska han komma dit? 

    Jag tror han måste börja förstå att detta inte är hållbart I längden . En veckas tänkande hit och dit löser inga problem rent konkret.

    Det viktigaste är att han måste stå för det han vill och att du måste respektera det utan att börja argumentera och lägga dig i. 


    Ett problem har ju varit att han genuint inte varit säker på vad han vill eller huruvida han vill något men är rädd. Han har inte vetat när jag frågat honom hur han ska ta itu med rädslorna vilket förstås varit frustrerande att höra, speciellt eftersom det tycktes finnas en vilja att överkomma dem.

    En veckas tänkande i sig kanske inte löser något men lite tid kan ju få de negativa känslorna att lägga sig och att man kan se saker lite mer klart? 
  • Anonym (V)
    Lisa0987 skrev 2025-03-30 11:56:41 följande:

    Det låter krångligt o svårt och att du vill anpassa dig så att han inte tvivlar. Det är ett osunt övertänkande.
    jag är en ?tant? och jag kan säga att ?är det rätt så är det lätt?.
    Är det inte ?lätt? efter relativt kort tid och utan barn då tror jag du behöver inse att detta inte kommer att vara bra för någon av er. Det blir nämligen inte lättare med åren. Du drar upp div förklaringar till hans behov av paus?.

    Backa och ge honom space.

    Trist att höra förstås. Ber om ursäkt, inte meningen att göra dig ledsen.


    Jag tror inte riktigt på att det måste nödvändigtvis vara lätt för att det ska vara rätt? Svackor är ju en del av relationer. Vi har ju känt varandra i 3 år så jättekort tid är det inte. Jag känner flera par som börjat stormigt som det faktiskt blivit lättare med åren för. Det behöver ju inte bli så i mitt fall men jag vet att det kan hända.

    Vad tror du han ska med pausen till? Känns som att han borde ha velat göra slut på en gång om han verkligen bestämt sig för lämna. Så hade nog jag gjort i alla fall
Svar på tråden Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.