• Anonym (V)

    Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.

    Min pojkvän och jag har en trasslig historia, . Han har gått igenom mycket jobbigt i sitt liv på sistone, cancer i familjen m.m. Vi var ihop i 1,5 år, han gjorde slut med mig för att vi bråkade  pga mina svartsjukeproblem, något som inte är ett problem längre och som jag gått i terapi för.

    Efter 6 månader ifrån varandra började vi ses igen och blev på hans initativ ihop igen. Har nu varit ihop i ca 1 år. Han grubblar alltid mycket och vi har pratat fram och tillbaka om att skaffa barn i framtiden, en fråga han inte kan bestämma sig i. Han har ett barn sedan innan och det blev en katastrof när han skaffade barn - konflikter med exet och annat så förstås är han väldigt rädd att samma visa ska upprepa sig igen.

    Nu släppte han bomben att han behöver några dagar för att fundera på vad han vill och om det känns "rätt" mellan oss, trots att mycket är bra. Han behöver vara själv och är osäker. Har föreslagit parterapi och han säger att han ska fundera på det, att han inte är helt motsatt.

    Jag går sönder och kan knappt tänka. Finns det hopp att det löser sig för oss och att vi hittar tillbaka? Han var så kär i mig början och nu vet jag inte alls var jag har honom. Vi ska ses och prata onsdag nästa vecka och förmodligen inte höras något däremellan.

  • Svar på tråden Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.
  • Lynx123
    Anonym (V) skrev 2025-03-29 07:31:51 följande:
    Ja alla reagerar ju olika på kriser.
    Varför försökte han igen med mig om han i grunden inte känner att det är rätt? Vi hade ju redan gått isär och jag såg hans ånger som ett tecken på att han insåg att jag nog var rätt trots allt.

    På något sätt känns det som att hans rädsla för familjebildning i allmänhet hindrar honom från att komma i kontakt med sina känslor. Han har t.ex vid några tillfällen uttryckt att han även är rädd för att gå miste om chansen till familj med mig då det känns så himla bra med mig.
    Han kanske hoppades att ert förhållande skulle vara rätt? Man kan ju ändra åsikt, få känslor, tappa känslor, inse nya saker i livet.  Kanske han helt enkelt inte vill bilda familj trots allt.

    Oavsett så kommer  ni ju prata snart och så får du se hur han känner. Kanske du själv ska rannsaka er relation lite grann - är den verkligen idealisk för att bilda familj, tycker du?
  • Anonym (Anja)

    Din svartsjuka var givetvis ett problem, aldrig bra. Leder bara till dåliga saker. Den tog du tag i och gick i terapi. Jättebra. Nu till honom. Av det du skriver tycker jag han verkar vara en osäker, velig och oberäknelig partner. Kan inte se hur han ska kunna ge er en känsla av trygghet i förhållandet.

    Av det du beskriver så verkar han inte vara en person som kan ta motgångar i ett förhållande eller påfrestningar. Skaffa barn sätter förhållandet på prov och vet inte om han klarar sånt. Verkar inte så. Får känslan av att han är " vi behöver prata, vi behöver en paus för minsta lilla" person.

    Älskar man varandra så håller man ihop och kämpar in i det sista. Man ska inte behöva gå runt och känna att ett bråk eller tuff period ska leda till ett slut. Otryggt. Såna personer tror jag har svårt för förhållanden. Förstår att du är kär i honom osv men är du beredd att dela liv/skaffa barn med en person som kickar när det blir lite svårt? Svårt att se att ni får ett förhållande som varar livet ut (det är ju det man brukar sikta på även om det inte alltid blir så).

  • Jemp
    Anonym (V) skrev 2025-03-28 23:59:57 följande:
    Absolut är ansvaret för barnet centralt, han har nämnt att det vore läskigt att introducera mig igen och om, det av nån anlednimg skulle skita sig, behöver barnet uppleva ännu ett uppbrott, så ingen liten sak. Jag har haft respekt för det.

    Absolut har du nog rätt i att hans tillit måste fått sig en rejäö törn, men förstår inte varför han inte hittar tillbaka till vårt flyt, vi har haft ett superfint år och det har verkligen inte skurit sig mellan oss på nåt sätt som skulle få honom att tvivla på tilliten. Känns som att det gamla spökar mycket. 

    Tror ett problem är att han känner av min totala tillgivenhet när han uttrycker sina tvivel vilket på ett medvetet eller undermedvetet plan stöter bort honom.
    För att han tvivlar på relationen. Det behöver ju inte finnas massa underliggande analyser kring en anledning mer än så. 

    Du hr alltså inte ens träffat barnet nu men ni pratar om barn?
  • Anonym (V)
    Jemp skrev 2025-03-29 09:45:36 följande:
    För att han tvivlar på relationen. Det behöver ju inte finnas massa underliggande analyser kring en anledning mer än så. 

    Du hr alltså inte ens träffat barnet nu men ni pratar om barn?
    Han vill bestämma sig först om han vågar satsa på barn och allt vad det innebär INNAN han blandar in barnet, så ja naturligtvis måste detta pratas om innan.

    Jag har ju träffat barnet mycket förut så han vet att vi klickar.
  • Anonym (V)
    Anonym (Anja) skrev 2025-03-29 09:38:10 följande:

    Din svartsjuka var givetvis ett problem, aldrig bra. Leder bara till dåliga saker. Den tog du tag i och gick i terapi. Jättebra. Nu till honom. Av det du skriver tycker jag han verkar vara en osäker, velig och oberäknelig partner. Kan inte se hur han ska kunna ge er en känsla av trygghet i förhållandet.

    Av det du beskriver så verkar han inte vara en person som kan ta motgångar i ett förhållande eller påfrestningar. Skaffa barn sätter förhållandet på prov och vet inte om han klarar sånt. Verkar inte så. Får känslan av att han är " vi behöver prata, vi behöver en paus för minsta lilla" person.

    Älskar man varandra så håller man ihop och kämpar in i det sista. Man ska inte behöva gå runt och känna att ett bråk eller tuff period ska leda till ett slut. Otryggt. Såna personer tror jag har svårt för förhållanden. Förstår att du är kär i honom osv men är du beredd att dela liv/skaffa barn med en person som kickar när det blir lite svårt? Svårt att se att ni får ett förhållande som varar livet ut (det är ju det man brukar sikta på även om det inte alltid blir så).


    Jag tror att han egentligen har det i sig att klara av motgångar. Han hade en väldigt lång relation innan mig med en kvinna och de hade tagit sig genom många motgångar. Droppen blev nog den misslyckade familjebildningen som gjort honom mer ängslig och obeslutsam än han någonsin var innan.

    Jag önskar så innerligt att detta är en inre kris som han tar sig igenom och hittar tillbaka till mig, jag tror verkligen att vi hade något äkta. Som någon skrev ovan kanske hans tillit till mig skadades rejält pga mina svartsjukeproblem då och att han inte vågar tro på oss hur bra saker än är i nuet. Önskar han ville försöka terapi, det skulle ju kunna hjälpa honom se om det är hans problem eller om han i grunden inte har de rätta känslorna längre.
  • Anonym (Anja)
    Anonym (mer) skrev 2025-03-28 15:35:20 följande:
    Bara att det varit drama skulle räcka för mig att dra öronen åt mig. I synnerhet om man blandar in barn i det hela. Han har redan barn med en kvinna där det blivit drama, han vill inte ha detta igen. Det säger visst något om er relation att ni haft drama och gjort slut redan så tidigt. 

    För mig ser det inte knepigt ut alls att han börjar fundera över huruvida ni ska vara tillsammans eller inte. Snarare rimligt.
    Vi vet ju inte ifall dramat beror endast på hans ex. Han kanske var en stor bidragande faktor. Det vet vi inte. Han kanske var samma där? Velade, behövde pauser osv. Han kanske inte klarade av att skaffa barn och de medföljande påfrestningar och utmaningarna. Att ts och han hade en svacka i början behöver absolut inte betyda att ett bra förhållande mellan dem är omöjligt. Svackor kommer i förhållanden. Tidigt, senare eller mycket senare, ibland i omgångar och ibland inte alls men det är sällsynt. De kommer mer eller mindre för alla. De ska dock inte prägla förhållandet utan det ska vara övervägande bra.

    Om de haft det bra, kära, trevligt och kärleksfullt så pass länge som ett år förstår inte jag varför man börjar grubbla över en svacka på 3 månader som var såpass längesedan. Då är det nog en annan osäkerhet/rädsla som ligger till grund för pausen. Jag tror att han behöver leva själv ett tag och komma till rätta med sig själv, sina känslor, velande, grubblande osv innan han går in i ett förhållande. Om han ens är den typen. Finns ju vissa som inte klarar seriösa långa relationer.
  • Anonym (V)
    Lynx123 skrev 2025-03-29 09:18:06 följande:
    Han kanske hoppades att ert förhållande skulle vara rätt? Man kan ju ändra åsikt, få känslor, tappa känslor, inse nya saker i livet.  Kanske han helt enkelt inte vill bilda familj trots allt.

    Oavsett så kommer  ni ju prata snart och så får du se hur han känner. Kanske du själv ska rannsaka er relation lite grann - är den verkligen idealisk för att bilda familj, tycker du?
    Hur kunde han hoppas i ett helt år utan att veta, dessutom efter en paus? Speciellt under första halvåret verkade han så förälskad men fram till nyligen ville han verkligen spendera all ledig tid med mig.

    Känner man inte sådant ganska snabbt? Kan det inte vara rädslan för själva familjebildningen som ställer till det? Känns som att han inte hade velat SÅ mycket fram och tillbaka om han verkligen hade bestämt sig för att inte ha fler barn, då hade det väl varit en ickefråga?

    Egentligen är ett liv med honom allt jag önskar, barn är en sekundär fråga för mig om jag ska vara ärlig.
  • Anonym (Anette)
    Anonym (V) skrev 2025-03-28 23:59:57 följande:
    Absolut är ansvaret för barnet centralt, han har nämnt att det vore läskigt att introducera mig igen och om, det av nån anlednimg skulle skita sig, behöver barnet uppleva ännu ett uppbrott, så ingen liten sak. Jag har haft respekt för det.

    Absolut har du nog rätt i att hans tillit måste fått sig en rejäö törn, men förstår inte varför han inte hittar tillbaka till vårt flyt, vi har haft ett superfint år och det har verkligen inte skurit sig mellan oss på nåt sätt som skulle få honom att tvivla på tilliten. Känns som att det gamla spökar mycket. 

    Tror ett problem är att han känner av min totala tillgivenhet när han uttrycker sina tvivel vilket på ett medvetet eller undermedvetet plan stöter bort honom.
    Han hittar inte ert flyt för att han inte längre känner tillit.  Det är inget som kommer automatiskt tillbaka utan kräver oerhört mycket jobb från din sida . Man lagar inte tillit med massa tjat om barn, framtiden eller att vara för känslosam och på - vilket jag vet att du är utifrån den gamla tråden.  Och det du skriver här om total hängivenhet är snarare att du är på gränsen till besatt av er relation och  honom 
    Det är ingen bra egenskap . Tvärtom en rejäl röd flagga.  

    Jag tror du på riktigt måste börja fundera på varför du tycker dina känslor är viktigare än hans?   Det är inte särskilt kärleksfullt utan bara ego...
  • Jemp
    Anonym (V) skrev 2025-03-29 09:49:13 följande:
    Han vill bestämma sig först om han vågar satsa på barn och allt vad det innebär INNAN han blandar in barnet, så ja naturligtvis måste detta pratas om innan.

    Jag har ju träffat barnet mycket förut så han vet att vi klickar.

    Får du ut något positivt av den här relationen? Det låter ju som att han är tveksam hela tiden/långa relationer och inte vill satsa på er, medan du vill så mycket mer. 


     

  • Anonym (Anette)
    Anonym (V) skrev 2025-03-29 09:58:46 följande:
    Hur kunde han hoppas i ett helt år utan att veta, dessutom efter en paus? Speciellt under första halvåret verkade han så förälskad men fram till nyligen ville han verkligen spendera all ledig tid med mig.

    Känner man inte sådant ganska snabbt? Kan det inte vara rädslan för själva familjebildningen som ställer till det? Känns som att han inte hade velat SÅ mycket fram och tillbaka om han verkligen hade bestämt sig för att inte ha fler barn, då hade det väl varit en ickefråga?

    Egentligen är ett liv med honom allt jag önskar, barn är en sekundär fråga för mig om jag ska vara ärlig.
    Han har säkert starka känslor för dig men bara känslor i sig betyder inte att ett förhållande fungerar. Det måste vara fler saker i den ekvationen och det är väl just det han känner saknas.

    Och vad gäller barn kanske han visst vill ha flera barn men han kanske inte känner att han vill ha det med dig .

    Jag uppfattar det också så att han tyvärr verkar ha sagt en massa saker till dig han egentligen inte menar för att du annars blir väldigt väldigt ledsen och upprörd och vet att du kommer tjata . 

    Du behöver kanske bli bättre på att hantera ett nej och förstå att nej är just ett nej 
Svar på tråden Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.