Anonym (V)

Fri 28 Mar 09:59

213 svar

Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.

Min pojkvän och jag har en trasslig historia, . Han har gått igenom mycket jobbigt i sitt liv på sistone, cancer i familjen m.m. Vi var ihop i 1,5 år, han gjorde slut med mig för att vi bråkade pga mina svartsjukeproblem, något som inte är ett problem längre och som jag gått i terapi för.

Efter 6 månader ifrån varandra började vi ses igen och blev på hans initativ ihop igen. Har nu varit ihop i ca 1 år. Han grubblar alltid mycket och vi har pratat fram och tillbaka om att skaffa barn i framtiden, en fråga han inte kan bestämma sig i. Han har ett barn sedan innan och det blev en katastrof när han skaffade barn - konflikter med exet och annat så förstås är han väldigt rädd att samma visa ska upprepa sig igen.

Nu släppte han bomben att han behöver några dagar för att fundera på vad han vill och om det känns "rätt" mellan oss, trots att mycket är bra. Han behöver vara själv och är osäker. Har föreslagit parterapi och han säger att han ska fundera på det, att han inte är helt motsatt.

Jag går sönder och kan knappt tänka. Finns det hopp att det löser sig för oss och att vi hittar tillbaka? Han var så kär i mig början och nu vet jag inte alls var jag har honom. Vi ska ses och prata onsdag nästa vecka och förmodligen inte höras något däremellan.

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 10:32

#71

Jemp skrev 2025-03-29 10:05:00 följande:

Får du ut något positivt av den här relationen? Det låter ju som att han är tveksam hela tiden/långa relationer och inte vill satsa på er, medan du vill så mycket mer.

Vi har haft det otroligt härligt ihop under tiden. Ö`Kändes som att vi kom varandra närmare under våra allvarliga prat också, kändes konstruktivt. Trodde verkligen vi var på väg åt rätt håll så är väldigt förtvivlad över hur det kunde bli så här.

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 10:35

#72

Anonym (Anja) skrev 2025-03-29 10:26:44 följande:

Ja, du är kär och ger allt. Det gör inte han och han uppskattar det inte (kanske omedvetet som du säger). Backa lite. Tycker inte du ska acceptera allt och "jaga". Han får landa och grubbla. Distansera dig lite så att han känner av det. Då kanske han verkligen kommer till bukt med vad han vill. Förstå att han inte bara kan ta dig förgivet hur som helst. Och sedan när du också fått tänka är frågan vad DU vill. Det ska han känna av.

Tack! Absolut, jag planerar förstås inte skriva ett ord till honom förrän han hör av sig. Bara rädd att jag redan förstört det med alla försök att tala honom ur sina rädslor. Det var det jag trodde att han ville när han uttryckte rädslorna, men kanske har det haft motsatt effekt och att han istället känt som att jag försökt kontrollera honom även om det inte var min avsikt, jag ville bara komma till nån kompromiss som passar båda.

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 10:43

#73

Anonym (Anja) skrev 2025-03-29 10:20:26 följande:

Mm. Men vad gjorde att droppen var efter barnet? Klarade han inte pressen och ansvaret? Kände sig fast i den relationen? Låter märkligt. Kanske ville han fly där med? Ja, han borde landat i sin nya situation och byggt upp sig själv. Inte återupptagit kontakten med dig och nu utsätta dig för samma sak igen. Nu ska du lämnas i oro igen. På hans villkor. Ja han verkar ha problem med anknytning, ansvar, känslor osv. Jag tycker att du också ska fundera ordentligt under denna paus.

Tvärtom, hans ex klarade inte pressen och ansvaret och han fick ta på sig största delen av allt ansvar. De bråkade massor och han har nämnt att den perioden var bland det värsta i hans liv.

Vid ett av våra prat sa han att han varit undvikande i att ta vår relation till nästa steg även om han tänkt på det hela tiden. Frågade då om han möjligtvis tror att han kan ha undvikande anknytningsdrag och han sa att han absolut tror det kan ligga något i det. Tänkte då att det fanns hopp när han verkade ha självinsikt...

Lynx123

Sat 29 Mar 13:23

#74

Anonym (V) skrev 2025-03-29 09:58:46 följande:

Hur kunde han hoppas i ett helt år utan att veta, dessutom efter en paus? Speciellt under första halvåret verkade han så förälskad men fram till nyligen ville han verkligen spendera all ledig tid med mig.

Känner man inte sådant ganska snabbt? Kan det inte vara rädslan för själva familjebildningen som ställer till det? Känns som att han inte hade velat SÅ mycket fram och tillbaka om han verkligen hade bestämt sig för att inte ha fler barn, då hade det väl varit en ickefråga?

Egentligen är ett liv med honom allt jag önskar, barn är en sekundär fråga för mig om jag ska vara ärlig.

Det finns nog ingen tidsgräns på det där. Alla är olika. Onekligen går han med tvivel just nu. Det betyder inte att du är dålig på något sätt - bara att han har betänkligheter.

Plupp73

Sat 29 Mar 13:59

#75

Min analys efter genomläsning (gör inte anspråk som någon sanning):
Ni har båda ett otryggt anknytningsmönster, åtminstone i förhållande till varandra. Du: ambivalent/ängslig. Han undvikande.

Det jag tycker att han gör rätt är att gå till grunden med om han trivs i relationen INNAN ni skaffar barn. För att inte hamna i ytterligare en separation som inbegriper barn.

Min undran är om det är honom du vill ha, eller om du mer får ångest över separation generellt.

Tyvärr är det ju så att du får gilla läget med hans paus. Däremot behöver du ju själv inte vilja leva med någon som inte är dödsförälskad/kär/övertygad om dig. Du har ju också ett val här.

Problemet med ängslig/ambivalent anknytning är att personen inte kan analysera sina egna känslor pga att man hela tiden inväntar motpartens position och beslut.

För att skaffa barn rekommenderar jag med emfas attan i grunden har en sund relation till varandra där båda är övertygade om att det är rätt och åtminstone avses vara livslångt

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 14:28

#76

Plupp73 skrev 2025-03-29 13:59:29 följande:

Min analys efter genomläsning (gör inte anspråk som någon sanning):
Ni har båda ett otryggt anknytningsmönster, åtminstone i förhållande till varandra. Du: ambivalent/ängslig. Han undvikande.

Det jag tycker att han gör rätt är att gå till grunden med om han trivs i relationen INNAN ni skaffar barn. För att inte hamna i ytterligare en separation som inbegriper barn.

Min undran är om det är honom du vill ha, eller om du mer får ångest över separation generellt.

Tyvärr är det ju så att du får gilla läget med hans paus. Däremot behöver du ju själv inte vilja leva med någon som inte är dödsförälskad/kär/övertygad om dig. Du har ju också ett val här.

Problemet med ängslig/ambivalent anknytning är att personen inte kan analysera sina egna känslor pga att man hela tiden inväntar motpartens position och beslut.

För att skaffa barn rekommenderar jag med emfas attan i grunden har en sund relation till varandra där båda är övertygade om att det är rätt och åtminstone avses vara livslångt

Hej! Jag tror du är spot-on angående våra anknytningsmönster. Tyvärr agerade jag mycket på min rädsla att mista honom första gången vi var ihop vilket nog skadade hans känslor för mig rejält. Jag var svartsjuk och kunde vara anklagande och har mycket ånger. Han har själv sagt att han nog tror att han kan ha undvikande tendenser.

Angående om det är honom jag vill ha: ja. Helt utan tvekan. Jag har alltid haft ett ängsligt anknytningsmönster oavsett vilken partner jag haft, men det här är första gången jag älskar någon på detta vis. Jag har aldrig upplevt något liknande, att älska någon så fullkomligt på alla plan och det är av olika anledningar osannolikt att jag kommer hitta sådan kärlek under min livstid igen.. Jag vet att han varit väldigt kär i mig förut och jag önskar inget annat än att han ska hitta tillbaka till de känslorna.

Anonym (Anette)

Sat 29 Mar 15:19

#77

Anonym (V) skrev 2025-03-29 14:28:52 följande:

Hej! Jag tror du är spot-on angående våra anknytningsmönster. Tyvärr agerade jag mycket på min rädsla att mista honom första gången vi var ihop vilket nog skadade hans känslor för mig rejält. Jag var svartsjuk och kunde vara anklagande och har mycket ånger. Han har själv sagt att han nog tror att han kan ha undvikande tendenser.

Angående om det är honom jag vill ha: ja. Helt utan tvekan. Jag har alltid haft ett ängsligt anknytningsmönster oavsett vilken partner jag haft, men det här är första gången jag älskar någon på detta vis. Jag har aldrig upplevt något liknande, att älska någon så fullkomligt på alla plan och det är av olika anledningar osannolikt att jag kommer hitta sådan kärlek under min livstid igen.. Jag vet att han varit väldigt kär i mig förut och jag önskar inget annat än att han ska hitta tillbaka till de känslorna.

Fortsätter lite på anknytning här... eftersom du känner så starkt så verkar också din anknytning ha slagit över och din ängslan över att mista någon har blivit osund besatthet i att han måste vara den rätta.
Du ser det inte själv men troligtvis är det vad din pojkvän upplever i dina försök till övertalning och faktiskt inte vill ha i sitt liv. Det kan mycket riktigt - som du är inne på - upplevas som manipulativt .

Jag uppfattar det också så att han tyvärr verkar ha sagt en massa saker till dig han kanske egentligen inte menar för att du annars blir väldigt väldigt ledsen och upprörd och vet att du kommer försöka övertala/manipulera hans försök till att förklara hur han känner. - också tydligt kopplat till anknytningsmönster.

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 15:36

#78

Anonym (Anette) skrev 2025-03-29 15:19:39 följande:

Fortsätter lite på anknytning här... eftersom du känner så starkt så verkar också din anknytning ha slagit över och din ängslan över att mista någon har blivit osund besatthet i att han måste vara den rätta.
Du ser det inte själv men troligtvis är det vad din pojkvän upplever i dina försök till övertalning och faktiskt inte vill ha i sitt liv. Det kan mycket riktigt - som du är inne på - upplevas som manipulativt .

Jag uppfattar det också så att han tyvärr verkar ha sagt en massa saker till dig han kanske egentligen inte menar för att du annars blir väldigt väldigt ledsen och upprörd och vet att du kommer försöka övertala/manipulera hans försök till att förklara hur han känner. - också tydligt kopplat till anknytningsmönster.

Jag undrar bara, hur skulle jag annars ha bemött honom när han uttryckte tvivel i vår relation, tvivel på framtid osv? Han presenterade vissa ganska konkreta rädslor som var oproportionerliga till risken t.ex att få ett barn med en diagnos (en fixering han har). Jag försökte vara så saklig som möjligt men kanske inte lyckades så bra. Hur bemöter man sin partners tvivel utan att han ska uppleva det som manipulativt?

Nu vet jag inte ens om han kommer vara öppen att lösa saker nästa vecka, men de andra gångerna han tog upp saker, måste han väl ha haft något syfte med det? Att han tog upp saker var ju trots allt tecken på att han på allvar funderade på framtiden med mig

Anonym (Anette)

Sat 29 Mar 16:39

#79

Anonym (V) skrev 2025-03-29 15:36:32 följande:

Jag undrar bara, hur skulle jag annars ha bemött honom när han uttryckte tvivel i vår relation, tvivel på framtid osv? Han presenterade vissa ganska konkreta rädslor som var oproportionerliga till risken t.ex att få ett barn med en diagnos (en fixering han har). Jag försökte vara så saklig som möjligt men kanske inte lyckades så bra. Hur bemöter man sin partners tvivel utan att han ska uppleva det som manipulativt?

Nu vet jag inte ens om han kommer vara öppen att lösa saker nästa vecka, men de andra gångerna han tog upp saker, måste han väl ha haft något syfte med det? Att han tog upp saker var ju trots allt tecken på att han på allvar funderade på framtiden med mig

Att han tar upp sina rädslor och känslor handlar väl först och främst om att du ska vara tyst och lyssna, höra, förstå hans sida av saken .
Att komma med ständiga lösningar gör ju att du förminskar hans känslor och upplevs som att du inte tar det på allvar och manipulerar fram DIN vilja.
Istället för att reflektera över det han säger och att han kanske på många plan har rätt i sina känslor och sin upplevelse.

Anonym (V) Trådstartaren

Sat 29 Mar 16:48

#80

Anonym (Anette) skrev 2025-03-29 16:39:41 följande:

Att han tar upp sina rädslor och känslor handlar väl först och främst om att du ska vara tyst och lyssna, höra, förstå hans sida av saken .
Att komma med ständiga lösningar gör ju att du förminskar hans känslor och upplevs som att du inte tar det på allvar och manipulerar fram DIN vilja.
Istället för att reflektera över det han säger och att han kanske på många plan har rätt i sina känslor och sin upplevelse.

Ja det kanske hade räckt att bara lyssna. Frågan är varför han valde att vara med mig ett helt år om han inte hade för avsikt att komma över dessa känslor. Jag försökte även säga att jag respekterar att han känner som han gör.

Han har explicit tagit upp det som ett problem, att det ofta blir som en argumentation oss emellan när vi pratar vilket gör det svårt för oss att bonda på ett sätt som är nödvändigt för att man ska kunna bilda familj ihop. Jag kanske ska fråga honom nästa vecka hur han istället ville ha det?

Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.

INNEHÅLL