Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Haha Halka i foservattnet :)
Nu har jag läst igenom hela tråden :) vilka underbara historier :)
Har roat mig många nätter/tidiga mornar när jag inte kunnat sova :)
Snart bara två veckor kvar till bf och jag inser snabbt att man vet inte alls vad man ska vänta sig :)
Är lite rädd samtidigt för lustgasen, även om jag förstår att man kan ha väldigt kul med den. Men jag är rädd att mista kontrollen :)
Men vi får väl se när det är dags hur det blir :) hoppas iaf på nåt skoj att minnas och kanske dela med mig av här sen :)
Tack alla ni för allt skratt ni gett mig :)
skrattat så jag började gråta. Katten satt på skrivbordet och tittade konstigt på mig. Hon slog mig en gång i huvudet för att få mig att sluta. Jag skrattade och grät då ännu mera. Hoppas jag kan skratta lika mycket åt min egen förlossning om några veckor...
Det känns som att min tredje förlossning riskerar att bli en "spännande" upplevelse :)
Har idag två dagar kvar till BF och igår fick min sambo antibiotika för att han haft långvarig hosta.
(Efter 4 besök hos VC så fick han antibiotika) Troligtvis är det Mycoplasma.
Ringde till förlossningen igår för att kolla hur de såg på detta och de svarade att om det startar innan tisdag så får han inte följa med till förlossningen...!! Jag förstår dem helt och hållet, de vill ju att han ska hinna äta antibiotika några dagar. Hoppas bara att bebis väljer att stanna inne i magen fram till iaf tisdag. Har gått över 7 dgr med de två första så hoppas jag följer mönstret.... Tänk om jag måste åka in ensam?? Närmsta släkting bor 8 mil bort, mamma har sagt att hon kan följa med, men hon vill inte köra dessa 8 mil så fort det blivit mörkt... Och vet inte vilken annan jag kan tänka mig att ha med? Vi är inflyttade till den stan vi bor i idag och har de flesta i vår bekantskapskrets boende några mil härifrån och det är ju inte bara att ringa dem heller mitt i natten...
Ja ja, bara hoppas att man går över, eller att det startar dagtid så mamma kan komma. Fast det bästa är ju om min sambo kan vara med såklart. Han blev givetvis nedstämd över beskedet.
Ja under helgen skulle hon kunna göra det. Men annars så har hon sitt jobb hemma i sin stad och ett fosterbarn som bor hos henne som är 8 år och går i skolan. Hon har dock förberett sitt jobba att hon kanske måste sticka ifall det drar igång.
Jo det löser sig säkert på något sätt. Får kolla om någon av mina bröder annars kan köra över henne om det hunnit bli mörkt 
